Det är en bedrövelse med alla gatu- och vägskyltar i Växjö där gatan och vägen har försvunnit och ersatts med g och v. Är det likadant i andra kommuner i Sverige? Motiveringen är att det blir billigare med kortare skyltar. Idung i stället för Idungatan och Silverstav i stället för Silverstavägen är ingen höjdare. Vad blir nästa steg? S för Street och R för Road? Nej, bort med g och v och fram med gatan och vägen igen som det var förr, på den gamla goda tiden, då inget nytt kommunhus byggdes för 778 miljoner kronor och pengarna räckte till gatuskyltar utan förkortningar!

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Om mig:

Elev, gått på skolan sedan 8:an och går nu sista året i 9:an.

Väldigt engagerad personal. Både lärare och rektor är genuint intresserade av att utveckla eleverna till att nå sin fulla potential. Jämställda och rättvisa värderingar och mycket fokus på allas lika värde, men dock ett onödigt massa tjat om ”respect” vilket är en av Engelska skolans ”core values”. Till följd av detta har ordet respekt förlorat hela sin innebörd för alla som tvingats lyssna på den oändliga predikan om ordet och dess mening.

Regelmässigt är skolan en katastrof i vissa lägen eftersom majoriteten av reglerna endast fungerar i teorin eller är rent ut skrattretande jämfört med kommunala skolor. Till exempel infördes en regel under skolåret 2018 att hjälm krävdes för att elever skulle få vistas i det lilla skogsparti som finns på skolgården. Vilken sund vuxen tvingar sitt barn att ha hjälm på sig för att hen ska leka i en pytteliten skogsdunge, mitt på en skolgård? Detta ställer ju frågan om vem som ens införde denna regel från början, och vad som gick igenom hens huvud vid tillfället. Sen finns det också andra regler som kan ifrågasättas, som till exempel att eleverna jämt och ständigt behöver rada upp sig i ett unisont led så fort de ska in i klassrummet eller matsalen. Påpeka att detta gäller oavsett om man går i 4:an och är 10 år gammal eller går i 9:an och är 16 år gammal.

Ett vanligt förekommande tema inom ledarstaben är att basera regler och beslut genom att alltid förutse den värsta möjliga händelsen. Om vi som elever (i 8:an!) till exempel ifrågasätter varför vi inte får korsa bilvägen som leder till ett villaområde en bit ifrån, det vill säga en inte så vältrafikerad väg, för att hämta en utsparkad fotboll får vi svaret från rektorn att vi ”skulle kunna bli påkörda och dö,” och att skolan då drabbas eftersom vi är deras ansvar. Samma gäller när vi frågar varför vi som elever i nian inte får lämna skolområdet under rasterna, och då får vi svaret ”ni skulle kunna bli våldtagna” vilket uppmärksammar det bakåtvända tankesättet hos ledningen. Meningen med att säga detta till eleverna är såklart för att belysa deras säkerhet, men det görs på ett sådant sätt som leder till att man skrämmer upp eleverna istället för att kanske uppmuntra kunskap om trafiksäkerhet och trafikregler eller understryka vikten av att ha bra kommunikation med klasskompisar när man rör sig utanför skolområdet. Engelska skolans lagar utgår ifrån själva principen om regler, det vill säga att de är något som ska följas till punkt och pricka och utan invändningar eller förändring.

Det som ni har hört om andra engelska skolor stämmer nödvändigtvis inte in på IES Länna då värderingar och regler tycks skilja sig markant mellan olika engelska skolor. Till exempel har IES ett gott rykte om arbetsro på lektionerna, och detta stämmer väl överlag, men om det finns en stökig klass (som till exempel min klass 9A), har skolan inget utpräglat sätt att hantera det på. Detta beror huvudsakligen på att de flesta lärare är nyutbildade/pluggar fortfarande och tillhör en yngre åldersgrupp, så att skapa effektiv arbetsro i klassrummet är ett helt nytt koncept. Som lösning på detta har vi elever själva föreslagit att avlägsna de få i klassen som faktiskt skapar dålig arbetsro från lektionen, men detta är tyvärr inte möjligt eftersom det tydligen ”bryter mot skollagen”. Till följd av detta råder konstant dåligt fokus på vissa av våra lektionern där ironiskt sett de skötsamma eleverna drabbas eftersom de jämt får ta del av skäll och tillsägelser då man adresserar problemet i helklass och inte med individe(n)/(rna) som faktiskt orsakar problemet.

En annan sak att tillägga om lärarna är att de oftast tjänar mindre än lärare på kommunala skolor (pga IES är ett aktiebolag som därav behöver göra vinst), men ändå är tio gånger mer engagerade och oftast bättre på att lära ut.

IES Länna en väldigt regelstyrd och principiell skola, precis som alla andra Engelska skolor. Styrelsesättet är väldigt amerikanskt och annorlunda jämte den svenska kulturen, och man jobbar som sagt mycket med sina ”core values” och termen respekt. Det finns väldigt lite stöd för särbegåvade elever, det vill säga de som ligger lite längre fram, men enormt med stöd för de som ligger lite efter med E eller F i betyg. Till miljön känns skolan väldigt liten och trång, nästan klaustrofobisk, och skolgården erbjuder inte särskilt många aktiviteter förutom fotboll för de äldre årskurserna. Fram tills nyligen har det inte funnits bänkar för oss elever att sitta på under våra raster eftersom några elever ur min klass förstörde bänkar i 8:an. Ett prima exempel på kollektiv bestraffning eftersom någonstans att sitta under rasten inte är ett privilegium. Nu har vi i alla fall en bänk med plats för fyra personer av tjugonio under rasterna.

Visst, den här skolan kan garanterat hjälpa dig på vägen till att nå bättre betyg, men i slutändan är det ändå individen som påverkar sina egna studieresultat. Om jag kunde välja att gå på IES Länna eller en kommunal skola skulle jag helt klart ha valt den kommunala i dagsläget eftersom friheten är obeskrivligt mycket större och mer lik gymnasiet.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)