... om skyltning på ett främmande språk anses behövas - vilket ska övervägas noga från fall till fall!

* Svenska överst och i stor stil

* Därunder/därefter annat/övriga språk i mindre eller tunnare stil

ABC 123

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Utbildningsminister Anna Ekström har förklarat att hon kommer att dra i nödbromsen om det går överstyr med alla de "internationella" (läs engelskspråkiga) skolor som skjuter upp likt svampar runtom i vårt land.

Det är dags att dra nu och har varit det länge! Skolorna, det må vara, Dibber, IES, Nordic International School, Futuraskolan o s v (de börjar bli många nu) verkar i en rent kolonial anda och där de förutom engelska språket även implementerar anglosaxiska seder och denna kultur.  Dessa skolors verksamhet är oförenlig med vår tolv år gamla språklags skrivning om att svenska är huvudspråk i Sverige. För att förbli huvudspråk måste språket i fråga även vara odiskutabelt undervisningsspråk. Se hur det har gått i gamla kolonier men även på Irland, där engelskan har upphöjts till undervisningsspråk medan det inhemska språket har marginaliserats.

Samtliga kolonialspråk har de facto historiskt sett expanderat genom att de har tvingats på folk via kolonisation. Det finns all anledning för oss som har andra modersmål att stå upp för våra språk! Världen är mångspråkig och mångkulturell - oavsett vad vissa önskar sig - och skulle dessutom bli en mycket tråkig plats om den likriktning, som för närvarande grasserar, tillåts att fortsätta. Tolkresurser finns det dessutom mycket gott om - inte minst i vår världsdel (EU).

Vi medborgare tvingas dessutom själva betala för koloniseringen och vårt språks och kulturs degradering via skatten (skolpengen).

Språk- och kulturbytesskolorna blir allt mer offensiva och fräcka vid sina etableringar och där de, förutom att spela ut kommuner mot varandra, nu ibland inte ens drar sig för rena lagöverträdelser. Dibber International, som plötsligt införde engelskspråkig undervisning utan att ens ha tillstånd, är ett sådant exempel.

Denna typ av skolor är inte tillåtna i något annat land! Varför ska de finnas i Sverige?

Anna! Dra nu - hårt!

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Grafiken är hämtad från Skolvärlden 27 oktober 2020

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ellinor Nilsson är aktuell med första poplåten som har getts ut på älvdalska, "Jen nest mig" ('Här hos mig), utgivning: januari 2021.

Ellinor Nilsson började lägga ut älvdalska versioner till några svenska låtar under våren på sitt Facebook- och Youtubekonto och vunnit mycket popularitet. Där sjöng hon och kompade sig själv på gitarr hemma.

Yair Sapir, språkvetare och musiker, hade nyss påbörjat projektet "Small Languages Rock", med syftet att stödja små språk genom populärkultur (musik, filmer m.m.) Genom projektet kan en och samma melodi och

playback användas av olika artister som sjunger på var sitt språk.

Yair kontaktade Ellinor och hon gick med på att tolka en av Yairs låtar på älvdalska. Yair skrev texten och Gunnar Nyström gick igenom älvdalskan för att den skulle bli helt korrekt. Resultatet är låten "Jen nest mig" ('Här hos mig"), som gavs ut i januari 2021. Sen våren 2020 har låten getts ut med hjälp av "Small Languages Rock" och lokala språkföreningar på minoritetsspråken udmurtiska, komi och erzya, samtliga finsk-ugriska språk (besläktade med bl.a finska och samiska) som talas i Ryssland. I projektet "Small Languages Rock" ingår även ladino (judisk spanska).

Språkföreningen Ulum Dalska har varit med och stött utgivningen av den älvdalska låten. "Jen nest mig" finns tillgänglig på musikplattformarna.

Yair Sapir har tel.nr 070-496 17 50

Ellinor Nilsson har tel. 073 56 12 695

Länkar till Youtube och till Spotify

Björn Rehnström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det fanns en tid då svenska liberaler jämförde Sverige med Sovjetunionen och uppmanade oss att sätta stopp för frihetsinskränkningarna i förmyndarsamhället. Det var i den första svenska valrörelsen efter ”murens fall” och Sverige kallades av vissa liberaler för ”den sista sovjetrepubliken”. Men hur ska nu vanligt folk i det här landet uppleva ett skolsystem som dömer de flesta familjer till att finansiera en elitskola medan deras egna barn får finna sig i lägre kvalitet. ”Dagens urvalssystem är naturligtvis inte perfekt, men att slopa det fria skolvalet vore ett misstag”, heter det så illmarigt i försvaret av det existerande friskolesystemet. Man undviker att tala om skolpengen, den beräknade utbildningskostnaden som går till den skola eleven väljer. Den är ju själva kärnan i systemet, den frukt som skolkapitalisten är ute efter att plocka och som sedan i förädlad form flyter in på konton i främmande länder. Då har de svenska barnens skolpeng förvandlats till anonyma pengar, till kapital. Ur allas vår gemensamma statsbudget tas alltså hundratals miljoner som satsas i ett system som för det första ökar segregationen och för det andra berikar de redan rika. I veckan fick Internationella Engelska Skolan en ny riskkapitalist som ägare efter att ha genererat en miljard i vinst till säljaren.

I den politiska retoriken vill man mena att friskolereformen från 1990-talet skulle ha inneburit ökad valfrihet – jovisst, men bara för en minoritet!  Och naturligtvis för ett antal internationella riskkapitalister. Om man till detta lägger att det bland friskolorna också finns s k språkbytesskolor som ersätter det svenska språket med engelska – då framstår det hela som horribelt och helt orimligt i en demokrati. Frihet, frihet, ropas det, men sällan nämns jämlikheten. Och den liberala franska revolutionens tredje slagord – broderskap (eller solidaritet, som man säger idag) – vart tog det vägen?

Bo Alvberger

(Insändaren publicerades igår i Helsingborgs Dagblad/Sydsvenska Dagbladet)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lektörsomdömet, som har skrivits av Michael Economou, kommer att publiceras i BTJ-häftet nr 3/2021. Lektörsomdömet återges här inte i sin helhet.

”I Språkbytesexperimentet i svenskskola - engelska till varje pris? skärskådas argumenten för och emot engelskspråkig undervisning i svenska grundskolan och gymnasiet … Att man försvarar svenskan betyder inte att mångspråkighet och mellannordisk språkgemenskap motarbetas. Sjutton skribenter ger nyanserat och klokt sin syn på det faktum att svenska språkets ställning som undervisningsspråk inte längre är alldeles självklar. Efter friskolereformen 1992 har engelskspråkiga friskolor ökat i antal, vilket skribenterna således inte ser som oproblematiskt. I en av bokens texter behandlas t.ex Engelska skolans affärsmetod. Skribenterna är tydliga med att man inte kan tala om engelskspråkig undervisning som en och samma sak; några skolor har all undervisning på engelska, andra har en mer jämn fördelning mellan svenska och engelska. Sakliga argument för svenskan förs fram, och ett av de mer betydelsebärande är den demokratiska aspekten. Tendensen är tydlig: engelska ska vi ha i svenska skolor, men språket får inte gå ut över svenska språkets betydelse för inlärning.”

Lektören konstaterar slutligen att ”boken avslutas  av en av svenska språkets verkliga virtuoser, Björn Ranelid, som med sedvanlig elegans talar sig varm för språkets betydelse för allt mänskligt”.

Antologin får helhetsbetyget:  4 (av 5, d.v.s mycket bra).

Språkbytesexperimentet i svenskskola - engelska till varje pris? – ISBN 978-91-519-6917-6 – kan inhandlas direkt mot faktura från sprakforsvaret (snabel-a) yahoo.se för 120 kr  – frakt för 44 kronor i vanligt brev eller 59 kronor i förpackning tillkommer. Givetvis kan antologin också inköpas via Adlibris, Bokus, BTJ och hos vissa fysiska bokhandlare.

Se också omslagsbild och medarbetarförteckning!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Varför står det om Garbos tårar på engelska?” frågade jag expediten på Gunnarsons Specialkonditori på Götgatan på Södermalm i Stockholm, dit jag gått för att köpa semlor till kaffet.

Hennes svar blev:  

”Det är mycket turister här som inte förstår svenska. Dessutom är det många på Söder som talar engelska.”

Mitt påpekande att svenska är Sveriges huvudspråk och att det är lämpligt att skriva skyltar på svenska tog expediten lätt på. Hon avslutade med ett hurtfriskt: 

”Men nu står det på engelska.”

Jag blir så ledsen.

Christina Johansson  

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Marcus Larsson, Initiativtagaren till tankesmedjan Balans, som twittrar regelbundet under "@Skolinkvisition”, skriver bland annat följande om den vid det här laget välbekanta och starkt ifrågasatta skolgruppen, Internationella Engelska Skolan:

"Så vidrigt att spela invandrarkortet. Skamlösa riskkapitalister. Jag har granskat IES framfart i ett år nu. De är parasiter på den skolkroppen. De etablerar sig, dränerar den kommunala skolan på skolpeng och mindre resurskrävande elever, skapar underskott i budget, tjänar storkovan."

"Det är helt sjukt att vi "SOM ENDA LANDET I VÄRLDEN" tillåter detta."

Jag håller med till punkt och pricka men vill tillägga att IES även undergräver det svenska språkets ställning som samhällsbärande språk, i strid med såväl språklag som skolans mål. I språklagen från 2009 står att det allmänna = skattefinansierad verksamhet har ett särskilt ansvar för att det svenska språket används och utvecklas. På vilket sätt sker detta i dagens skolor då fullt skattefinansierade skolor tillåts att undervisa på ett främmande och i landet dessutom icke-officiellt språk? Det borde inte tillåtas med tanke på skrivningen i språklagen. Undervisning i svensk grund- och gymnasieskolan ska ske på svenska med undantag för språkämnen och undervisning på något av våra officiella minoritetsspråk samt det svenska teckenspråket. 

IES verksamhet är rent kolonial då de även trycker hårt på anglosaxiska seder och traditioner. Allt bekostat av samtliga svenska medborgare via skatten, det vill säga skolpengen. Alla goda krafter måste hjälpas åt att stoppa galenskapen som sagt inte tillåts i något annat land!

Varför ska den då tillåtas i Sverige?

Personligen vill jag inte betala en enda sekin för undervisning på något annat språk än svenska, både med hänvisning till det föregående men även med tanke på den stora integrationsutmaning som Sverige står inför. Det är det svenska språket, och inget annat, som måste stärkas i såväl skola som samhälle.

Sunt förnuft 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)