Barbara Bergström har skrivit ett inlägg i form av en replik i Kvällsposten/ Expressen, som enligt min uppfattning blottar en naiv uppfattning om den Internationella Engelska skolans förträfflighet för svenska skolungdomar. Hon har själv startat skolformen, men har nog missat en del om hur skolorna fungerar. 

För det första så är det inte acceptabelt, som sker på vissa av skolorna, att man inte ens på rasterna får tala svenska. För det andra så är det förmodligen inte så att de har fler elever  med utländsk bakgrund i sina skolor än vad svenska skolor har. Landet har nio miljoner invånare och av dem torde antalet med utländsk bakgrund utgöra så pass många ungdomar att det överträffar det antal som engelska skolan har. 

Jag tycker också att hon  förolämpar den svenska skolan genom att generellt påstå att disciplinen i svenska skolor är sämre än i de engelska. Att Engelsk skolan skulle "rädda"  tusen och åter tusen till kunskaper och normer som gör att de kan gå ut och erövra världen måste vara att ta i. Tror Barbara Bergström verkligen själv på detta. Den engelska man får lära sig i de svenska skolorna räcker väl för att fortsätta utbildningen och erövra internationella marknader. 

Jag tycker Barbara Bergström genom sitt inlägg bekräftar snarare än försvarar det mesta av det som skrivits om den Internationella Engelska Skolan. Jag har inget emot privatskolor som följer skolstadgan, eftersom jag själv tillbringat mina skolår och tagit studenten i en privatskola. Men på den tiden (1950-talet) fanns det ingen skolpeng som borde gå till svenska skolor. Ta bort skolpengen från privata utländska skolor och svenska privata som inte håller måttet och som fuskar med betygsättning m.m

Barbara Bergström, kom ut ur bubblan och se efter hur det verkligen fungerar med språkkunskaper med mera!

Stig Engzell

Medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Påståendet här ovan stod på första sidan i Upsala Nya Tidning den 12 februari och är en hänsyftning på en ledarkrönika av Eva Forslund. I den pekar hon på baksidorna av den pågående anglifieringen av forskning och högre utbildning. Hon hänvisar bland annat till Språkrådets tidigare chef Olle Josephson, ett välkänt välkänt namn bland språkförsvarare, som har varnat för att eftersom man lär sig bäst på sitt starkaste språk blir det svårare att ta till sig abstrakt tänkande på en avancerad nivå på något annat språk.

"Svenska studenter och forskare bör kunna uttrycka sig om sina studier och sin forskning på svenska" skriver Forslund - man kan tycka att det är någonting självklart, men att det dess värre är det inte så förstår man av hennes beskrivning av hur det gick till under hennes egen studietid: Det hände nämligen att trots att alla studenter liksom läraren var svensktalande så försiggick undervisningen ändå på engelska. De hade nämligen svårt att uttryck sig om ämnet på något annat språk än engelska. "Egentligen är det absurt" skriver hon. Ja, det kan man verkligen hålla med om! Jag hade själv ingen aning om att det var så illa. Forslund skriver att hon fortfarande inte kan uttrycka flera grundläggande termer inom nationalekonomin på svenska, t ex "bias". Inte undra på att man hör det ordet rätt ofta i massmedia. Vad är det för fel på "snedvridning" kan man undra.

Den svenska högre utbildningen lider verkligen av snedvridning i förhållandet mellan svenska och engelska.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Under den gångna veckan (6/2021) har Balettakademin i Göteborg uppfört ”Spring Awakening”, en rockmusikal som enligt meddelande ”bygger på den tyska pjäsen med samma namn skriven av Frank Wedekind 1891”. Var det lättare att översätta ”Frühlings Erwachen” till engelska än till svenska? Nej, man har tydligen köpt ett helt paket med musik och text från USA och då vågar man inte ändra en stavelse! Så går det till i det fria kulturlivet!

 Bo Alvberger

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Spåkförsvaret)