Otroligt att i dagens (7/8 2021) SvD läsa om översvämningarna i Tyskland och en delstat vid namn ”Rhineland Palatinate”. Detta missbruk av engelska förstärker många svenska ungdomars missuppfattning att språk utanför Sverige alltid bara är engelska. De tyska delstaterna skrivs i Sverige av hävd alltid på tyska, t ex Rheinland Pfalz.

Jag ser att nyheten kom från TT Reuters, men det är ingen ursäkt. Jag såg för några år sedan österrikiska Kärnten i SvD omtalas som Carinthia.

Jag har skrivit till SvD, kvalititsred. 

 

Kjell Rindar

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Robert Broberg - Vatten 

Söndagens svenskspråkiga dikt

                         1.

Solen glimmar blank och trind,

Wattnet likt en spegel;

Småningom uppblåser wind

I de fallna segel;

Wimpeln sträcks, och med en år

Olle på en Höbåt står;

Kerstin ur Kajutan går,

Skjuter lås och regel.

      

                         2.

Stålet gnistrar, pipan tänds,

Olle klår sitt öra;

Rodret wrides, skutan wänds,

Gubben har att göra;

Under skarpa ögonbryn

Grinar han mot soln i skyn;

Kerstin, gubbens hjertegryn,

Skall nu seglen föra.

                         3.

Seglen fladdra, skutan går,

Jerker tar sin lyra,

Lyran brummar, böljan slår,

Allt med wåld och yra;

Skutan knarkar, bräcklig, gles,

Wimplens fläckt i toppen ses,

Tuppen gol så sträf och hes.

Nu slog klockan fyra.

                         4.

Mowitz, stöt åt dem i lurn,

Som på skutan fara.

Olle du, hwad kostar tjurn?

Lyssna hwad de swara.

Hör hwar är ni hemma ni?

Ifrån Lofön komma wi

Med Grönsaker, Silleri,

Mjölk och Äplen klara.

                         5. 

Si en Julle skymtar fram,

Marjo åran lyftar,

Med sin löfbrodd, mjölk och lam

Hon åt tullen syftar,

Har i knä en bytta smör,

Kersbärs-korgen frammanför;

Marjo nu sin lofsång gör,

Snyter sig och snyftar.

                         6. 

Ulla Winblad, skratta, sjung,

Spritt wid solens strålar,

Gäspa ej, lös upp din pung,

Ta fram band och nålar;

Fästa din Salopp igen,

Nös du? Prosit lilla wän!

Si der har du Hessingen,

Gröna trän och pålar.

                         7. 

Lilla Fästman på dig ser,

Kom, min Norström lilla,

Sätt dig bredwid mej, sitt ner,

Fritt din låga stilla;

Wi ha alla lika rang.

Lustigt! hör basuners klang.

Prosit och Contentement!

Dyrbar ögonwilla.

                         8. 

Kon i wassen skylt sin kropp,

Snärd i wåta tågen,

Bruna Oxen kastar opp

Himmelsblåa wågen,

Ängen står i härlighet,

Kalfwen dansar yr och fet,

Hästen tumlar stolt och het,

Swinet går i rågen.

                         9. 

Wid ett träd uppå en slätt

Syns en Skytt förbida

Dagens gryning klar och lätt,

Foglens sång och qwida;

Bakom trädets tjocka stam

Bössan syns och skymtar fram:

Hunden trogen som ett lam

Står wid Skyttens sida.

                         10. 

Morgon-supen, Mowitz, går;

Ljufligt böljan swallar;

Ser du Ekensberg? Gutår!

Hör hur folket trallar;

Der framsätter en sin fot,

Klotet käglorna slår mot;

Hör du dunsen af hans klot

Uti bergen skallar?

                         11. 

I en löfsal kring ett stop

Några bussar skratta,

Ropa trumf, och allihop

Uti stopet fatta;

Somliga med sträckta ben

Sofwa godt och snarka ren,

Hwila hufwud mot en sten

På en blomstermatta.

                         12. 

På den klippan, der wid strand

Sjelf Chinesen målar,

Bildar, af en näfwa sand,

Skönsta blomster-skålar;

Uti leret brännes in

En Apelles pensel fin.

Ulla Winblad, min Cousine!

Ser du hur det prålar.

                         13. 

Såg du nu Mariäberg,

Så se längre neder,

Med en gul och bleknad färg

Sig ett tjäll utbreder.

Fönstren glittra, kännen I

Ej Salpetersjuderi?

En gång, Ulla, raillerie!

Palten dit dig leder.

                         14. 

Fällom lodet på wårt djup,

Gäspa ej och nicka,

Sof ej, öppna flaskan, sup,

Bjud Mamsellen dricka;

Wakna, Mowitz, ser du ej

Lazaretts-palats, så säj?

Akta näsan du på dej

För hwar wacker flicka.

                         15. 

Tornens spetsar blänka ren,

Kors och tuppar glimma,

Morgonrodnans klara sken

Syns i wattnet strimma;

Barnet leker gladt wid strand,

Samlar stenar i sin hand,

Slungar stenen dit ibland

Der som gässen simma.

                         16. 

Lossa tågen, seglen fäll,

Ren syns Skinnarwiken,

Med dess Kojor och Castell,

Branta berg och diken;

Under små kolswarta tak

Gnälla pumpar, eld och brak,

Hästen sträcker foten spak,

Gnäggar, rädd för spiken.

                         17. 

Med sitt klappträd ner wid strand

Pigan står så kåter,

Knyter till sitt förkläds-band,

Och sin barm upplåter;

Barbent hon på bryggan står,

Räknar slagen klockan slår,

Flitigt sig på benen klår,

Swettig, sur och wåter.

                         18. 

Allstäds godt, men hemma bäst!

Sagta låt oss unna

Wattukörarn med sin häst

Hwälfwa om sin tunna;

Kärlet glittrar, hjulet går,

Sprundet sprutar, hästen flår.

Om den pragt för ögat står

Sjunga de som kunna.

                         19. 

Jeppe tutar, trumman går,

Böneklockan klämtar;

Sotarn swart i skorsten står,

Hwisslar, sjunger, skämtar;

Bagarn sina korgar kör;

Smeden ren sin slägga rör,

Med båd’ Knekt och Granadör

Wid gewäret flämtar.

                         20. 

Skyndom dit wår hydda fins,

Gömmom not och flöte;

Stöt uti basun, och mins

Detta glada möte.

Farwäl Jörgen, Truls och Hans!

Farwäl flickor, spel och dans!

Ulla tog sin myrten-krans

Uti Neptuns sköte.

                         21. 

Norström stjelper sin peruk

Af sin röda skalla,

Och min Ulla, blek och sjuk,

Lät sin kjortel falla,

Klef så bredbent i paulun;

Mowitz efter med basun;

Maka åt dig, Norström! Frun

Hör ju till oss alla.

Carl Michael Bellman

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)