I dagens DN skriver Sven-Eric Liedman i en artikel, som handlar om vinstdrivande friskolekoncerner, bland annat:

”Ett annat sätt att minska kostnaderna är märkligt nog att ha undervisningen på engelska. Internationella engelska skolan (IES) visade vägen, och nu följer en hel klase av skolor efter. Det är en bisarr ordning. Svenska Akademien med sitt ansvar för svenska språket borde inskrida med kraft.

IES är för övrigt ett kapitel för sig. Skolan är ett eftertraktat, garanterat vinstgivande objekt på kapitalmarknaden och har bytt ägare många gånger. Nu söker Skolinspektionen få reda på den aktuella ägaren – men hittills utan framgång.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Över detta veckoslut avgörs den traditionella friidrottstävlingen ”Finnkampen” mellan Finland och Sverige. I svensktalande Finland kallas tävlingen för ”Sverigekampen”. De svenska idrottsmännen och -kvinnorna bär blågula dräkter med ordet ”SWEDEN” i stora bokstäver på bröstet. På de finska dräkterna kan man se ordet ”SUOMI”. Det är urbota dumt att Sverige i en helnordisk tävling medverkar under namnet ”SWEDEN”.  Vad är det för fel på ”SVERIGE”? Vad är det för osvensk anglofån som bestämmer hur svenska landslagsdräkterna ska se ut?

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

MOVITS! - Äppelknyckarjazz 

Söndagens svenskspråkiga dikt

Äppelskörd

Kommen, flickor, höstvindsröda! 

Jag vill ge er äppelföda

mot en ringa vedergällning; 

kommen i den milda kvällning. 

Alla trädens mjuka grenar

hänga tungt som fulla spenar, 

vilja all sin sötma regna

för att snälla flickor fägna.

Redan står jag högt på stegen, 

böjer kvistar, svänger svegen, 

medan sängarna inunder 

prunka som ett rosenunder. 

Och det myllrar under träden 

ljusa kjolar, band och kläden; 

alla nejdens blomster löpa

hit att mina frukter köpa.

Och jag skakar och jag knackar. 

Runda axlar, linhårsnackar, 

bröst som springa fram för käcka 

få sig då och då en smäcka. 

Marken rullar under foten,

snåla händer jaga kloten,

treva efter rosenhäger 

i de grå resedaläger.

Alla vindar bliva ljumma,

alla gångar bliva skumma,

svarta läderlappar susa

fjärilslikt kring allt det ljusa,

och jag drömmer jag är vorden 

störste trädgårdsman på jorden: 

mitt är äpplet högst i toppen, 

markens kvinnoblom och knoppen.

Blommor på de mörka planer, 

klara, varma astrakaner,

lysen alla vackra nätter

här bland gylling och renätter! 

Gärna vill för er jag vaka,

alla rika grenar skaka,

klättra som en katt mot himla, 

var jag ser en praktboll skimla.

Sägen om det är för mycket, 

om jag tar en kyss för stycket. 

Mina äpplen äro rara, 

kyssarna en billig vara.

Jag är ingen orm och Judas: 

inga syndaäpplen bjudas, 

inga falska läppar räckas

att med ömma hjärtan gäckas.

Jag vill brygga äppelviner, 

fylla stora karaffiner,

hälla upp och låta söta

flickor sockerskorpor blöta. 

Hela vintern, långa kvällen 

ska vi sitta framför hällen, 

läppja vin och äpplen steka, 

handelsman och kunder leka.

Erik Axel Karlfeldt

(Denna nätdagbok är knutet till nätverket Språkförsvaret)

Den vackra franska filmen L’ete de 1987 går på svenska biografer under titeln ”Summer 1987”. Säljer Sommar 1987 mindre? Den engelska titeln är flashigare, mer i tiden, mer lockande? 

Beklämmande att fransk film måste säljas på engelska! 

 Kjell Rindar

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nu kommer den:

Boken om Sofia från Älvdalen

Superhjälte med prinsesskrona

Sofia är en liten flicka som älskar att klä ut sig i prinsessklänning.

Med en prinsesskrona på huvudet blir hon Sofia, Superkullą frą̊ Övdalim (Sofia, superflickan från Älvdalen)

Kronan - och en porfyrsten som förvandlas till hennes livskamrat Sten då hon gnuggar den- ger henne mod och styrka att hjälpa människor, både hemma i Älvdalen och i varmare länder där många barn har det besvärligt. Och när hon hjälpt någon sträcker hon armen i luften och ropar högt: Ig ir Sofia, Superkullą frą̊ Övdalim!

 Boken är skriven av den tidigare lokaljournalisten på Mora Tidning Björn Rehnström. Den är skriven på älvdalska, det säregna och hotade språket i Älvdalen, Norra Dalarna. Den är en liten del av det stora projektet Wilum og Bellum, som finansieras av svenska staten genom den statliga myndigheten Arvsfonden för att rädda och revitalisera det mycket säregna och hotade älvdalska språket.

Boksläpp lördag 4.9 2021

Kl 11.00 in Tingshusparken, Älvdalen

Ytterligare info:

Projekt Wilum og Bellum, ungdomssamordnare Emil Eriksson tel 073-826 37 74,

Projektledare Ing-Marie Bergman tel 070 - 670 54 17

Författaren Björn Rehnström tel 070 - 688 68 44

Boken kan beställas på ulumdalska.se

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Med anledning av Svenska kyrkan tillhandahåller mångspråkig information inför kyrkovalet 2021 kritiserar Per-Owe Albinsson i ett inlägg fenomenet att tillhandahålla ”service på diverse främmande och i landet icke-officiella språk i alla upptänkliga situationer”.  Inför kyrkovalet i år sprider Svenska kyrkan information på lätt svenska, teckenspråk, engelska, arabiska, finska, franska, persiska, meänkieli, tre romanivarieteter (kale, kalderash och lovari), tre samiska varieteter (lule-, nord- och sydsamiska), somaliska, spanska och tyska.

För det första: Man kan genast konstatera finska, meänkieli, samiska och romani har officiell ställning som minoritetsspråk i Sverige. Jiddisch saknas, men det kan bero på att Svenska kyrkan anser att det är ett alltför litet minoritetsspråk och/eller att man utgår från att intresset hos de jiddischtalande att delta i kyrkovalet är mycket ringa. De övriga språken är antingen stora invandrarspråk (arabiska, persiska och somaliska) eller språk, som är stora i fråga om antalet talare i världen eller i Europa, relativt stora också som invandrarspråk, och i vilka det sker undervisning i den svenska skolan (engelska, tyska, franska och spanska). Bara Svenska kyrkan vet hur många av deras väljare, som har något av de uppräknade språken som modersmål eller huvudspråk och som har problem med att förstå svenska.

Vad menas med ”alla upptänkliga situationer”? Är kyrkovalet, som hålls vart fjärde år en sådan ”upptänklig” situation? Information i samband med ett kyrkoval måste betraktas som samhällsviktig information. Vilka övriga språkgrupper ges ”full service på sina respektive språk!?” Hur många minoritets- och invandrarspråk har Svea rikes lag, lagförslag och regeringspropositioner översatts till? Hur stor andel av reklamen är på något minoritetsspråk eller invandrarspråk, förutom engelska förstås? Frågan vad som är en ”upptänklig situation” måste diskuteras konkret och inte i svepande termer. Exempelvis anser jag att det är fel – och helt onödigt – med stationsutrop på engelska i Stockholms tunnelbana.

För det andra skriver Per-Owe att ”Ja, incitamenten för att lära sig svenska skulle öka om man inte bara använder sig av morötter utan även piskan ibland.” Han tycks mena att om svenska myndigheter publicerar information på ett invandrarspråk, så minskar intresset hos vederbörande invandrare att lära sig svenska i motsvarande grad. Jag känner inte till någon vetenskaplig undersökning från något land, som styrker slutsatsen att information på invandrarspråk försvårar inlärning av ett lands majoritetsspråk.

Information på invandrarspråk vänder sig till de förstagenerationens invandrare, som har otillräckliga kunskaper i svenska och behärskar sina modermål betydligt bättre än svenska. Det är ett fåtal första generationens invandrare, som kan byta huvudspråk i vuxen ålder, även om de flesta lär sig tillräckligt bra svenska för att kunna ta del av grundläggande samhällsinformation. Men det kommer alltid att finnas invandrare, som på grund av ålder, bristande utbildning, bristande språkkunskaper, exempelvis enspråkighet, och olika funktionsnedsättningar kommer att ha svårt att lära sig fullgod svenska. Om Sverige vill ha invandrare, som snabbt lär sig svenska, förutsätter det att bara unga och välutbildade immigranter tillåts invandra. Vissa anglosaxiska länder som USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland har tidvis tillämpat en sådan immigrationspolitik, men en diskussion om immigrationspolitik ligger utanför Språkförsvarets språkpolitiska plattform.

Majoriteten av andra generationens invandrare brukar behärska svenska bättre än sina föräldrars modersmål. Enligt en enkät som jag gjorde 2009 på Brännkyrka gymnasium, så svarade 93 procent av de tillfrågade andragenerationseleverna att de behärskade svenska bättre än sina föräldrars modersmål.

Det finns i princip två huvudlinjer vad gäller mottagandet av invandrare i olika stater. Den ena linjen går ut på att invandrare får klara sig själva från dag ett. Denna linje har i princip tillämpats på federal nivå i USA, även om det sedan kan variera från delstat till delstat (på samma sätt som engelska är officiellt språk i vissa delstater, andra inte; dödsstraff tillämpas i vissa delstater, andra inte; att delstaterna har olika åldersgräns för körkort och rätten att dricka alkohol på restaurang).  Detta betyder också att immigranter till USA historiskt sett i stor utsträckning sökt sig till områden, där det redan finns landsmän, för att få hjälp att etablera sig i det nya landet. Resultatet har blivit att det har bildats etniska enklaver, varvid vissa består än idag. De mest extrema fallen är amish och ortodoxa judar; andra är enklaver som Chinatowns, Little Italy, Harlem eller svenskbygderna i Minnesota etcetera.

Den andra linjen innebär att staten genomför ett organiserat mottagande, upprättar flyktingboenden, ger enskilda invandrare bidrag under en övergångsperiod, organiserar språkundervisning i landets huvudspråk och publicerar information på invandrarspråken. Denna linje tillämpas av Sverige och andra länder i Västeuropa, givetvis i olika utsträckning och med olika nationella förtecken. Denna linje underlättar integrationen i samhällen, som bärs upp av en relativt homogen majoritetsbefolkning, även om det också förekommer nya etniska enklaver i Europa, men i betydligt mindre utsträckning än i USA.

För det tredje har inte Per-Owe språklagen på sin sida.Språklagen säger ingenting om att bara svenska ska användas vid samhällsinformation:

”2 § Syftet med lagen är att ange svenskans och andra språks ställning och användning i det svenska samhället. Lagen syftar också till att värna svenskan och den språkliga mångfalden i Sverige samt den enskildes tillgång till språk.”

Om minoritetsspråken säger språklagen:

”De nationella minoritetsspråken

7 § De nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

8 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.

Det svenska teckenspråket

9 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.”

Om tillgång till språk säger språklagen:

”Den enskildes tillgång till språk

14 § Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska
   1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och
   2. den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.

Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.”

Det är ett felslut att tro att information på minoritetsspråk eller invandrarspråk på något sätt skulle hota svenskans ställning; det är bara ett språk, som hotar svenskans ställning, nämligen engelska, som helt ersätter svenskan inom vissa domäner. Övriga språk har heller ingen allmän hög status i Sverige.

Slutligen: Språkförsvarets språkpolitiskalinje – eller plattform ­– brukar sammanfattas i tre ben:  (1) Språkförsvaret försvarar svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion; (2) förordar mångspråkighet; och (3) mellannordisk språkförståelse. Mångspråkighet innebär att vi förordar linjen att varje svensk medborgare bör lära sig två främmande språk utöver sitt modersmål, att vi respekterar minoritetsspråken  (och som bekant kämpar Språkförsvaret för att älvdalskan ska erkännas som ett sådant) och rätten att lära sig sitt hemspråk. Om vi vacklar på frågan om mångspråkighet, finns det ingen anledning att ta oss på allvar. Språkförsvarets nuvarande inriktning innebär att vi kan rekrytera medlemmar från ett mycket brett politiskt spektrum och vinna inflytande inom samma spektrum. Hittills har alla riksdagspartier någon gång ställt upp på debattmöten, eller besvarat olika enkäter, som Språkförsvaret organiserat. Varför? Det går inte att bunta ihop oss med något bestämt parti eller politisk gruppering. Språkfrågorna står över klasserna och partierna.

Per-Åke Lindblom

2/9 2021

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Så kommer du in i svenska samhället: ”Dina kläder… "

En högst vettig slutsats kring hur man kommer in i det svenska samhället. Det ska dock gälla a l l a språkgrupper - Även engelsktalande! Vi ska riva de språkliga fribiljetterna.

Svenska är sedan 2009 lagstadgat huvudspråk i Sverige - Ingenting annat!

Medlem

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)