I en artikel i dagens arena påminner Erik Löfgren hur svårt det har varit för Skolverket att kartlägga Internationella Engelska Skolans nuvarande ägandestruktur:

”I De expansiva  beskriver Marcus Larsson hur det som lanserades som en valfrihetsreform av Bildt-regeringen under det tidiga 1990-talet har urartat till att vi håller på att få en form av friskoleoligarki där enorma koncerner växer så att det knakar och sväljer allt i sin väg; hur det som var tänkt att föra skolägare och skolbarn närmre varandra har lett till att det nu är omöjligt att reda ut vem som äger just det holdingbolag som har det slutliga ägandet över Internationella Engelska Skolans tusentals elever. Ett glatt och gäng bestående av skolentreprenörer, gamla skolpolitiker och internationella riskkapitalbolag har hittat en stabil spene fylld med skattepengar och är nu fast beslutna om att suga denna spene torr med sina giriga trynen.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På måndagsmorgonen den 18 oktober 2021 sjöng trubaduren Per Hellberg i Skanstulls tunnelbanestation på Södermalm: ”Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt”, alltså Povel Ramels ”Gräsänklingsblues”. När jag hör sånger på svenska känner jag mig hemma, och jag blir lätt om hjärtat. Per Hellberg har förgyllt morgnarna för passagerarna vid tunnelbanestationerna Skanstull och Mariatorget i femtio år. Han sjunger så fint, spelar gitarr så bra, och de vackra visorna är nästan alltid på svenska. Ibland sjunger han även på engelska, som exempelvis låtar av Beatles, men det är sällan. Det är skönt att höra sånger på sitt eget språk som man förstår och tar till sig ända in i hjärterötterna.

Enligt min åsikt är det olämpligt att arabisktalande busschaufförer spelar musik på arabiska utan uppehåll på bussar i Sverige så att det dånar ur högtalarna, vilket jag har varit med om flera gånger i Stockholm och Södertälje. Om jag hade varit turist och åkt buss i ett arabisktalande land hade det förstås varit annorlunda. Då hade jag tyckt att det varit exotiskt, och jag hade verkligen känt att jag varit i ett främmande land med en främmande kultur och en främmande musik på ett främmande språk.

Denna känsla vill jag emellertid inte ska infinna sig i Sverige som är mitt hemland. I Sverige vill jag framför allt möta svensk kultur och svensk musik i det offentliga rummet. Om det alls ska spelas musik på bussar vill säga. Många vill säkert att det ska vara alldeles tyst.

Jag har svårt att tänka mig att det skulle accepteras i länder som till exempel Egypten, Irak, Libanon, Libyen, Marocko, Somalia och Tunisien om busschaufförer från Sverige hade spelat svenska låtar oavbrutet så att hela bussen gungat. Vad sägs om Carl Michael Bellmans ”Glimmande nymf” eller Evert Taubes ”Sjösala vals” eller Cornelis Vreeswijks ”Balladen om Fredrik Åkare”? Skulle detta tillåtas? Tillåt mig tvivla! 

När jag går och handlar på Ringen i Skanstull har jag noterat att modern instrumentalmusik utan ord har börjat spelas i stället för engelskspråkig musik. Det tycker jag är bättre än ständiga låtar på engelska. Det bästa hade förstås varit om tonerna från odödlig, klassisk musik komponerad av exempelvis Bach, Beethoven, Chopin, Debussy, Dowland, Grieg, Hayden, Liszt, Mendelssohn, Mozart, Ravel, Schubert, Schumann, Sibelius, Stenhammar, Strauss, Tjajkovskij, Vivaldi och Wagner hade strömmat ut över människorna. Det storslagna europeiska  kulturarvet ska vi självklart alla värna om och njuta av.

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jenny Maria Nilsson tvittrade den 17 oktober:

"Alla borde få gör språktest i svenska för att få jobba inom värfärden, särskilt Internationella Engelska skolans lärare."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)