Fram till denna händelse var nio föräldrar nöjda men Internationella Engelska Skolan (IES) i Karlstad):

”Men så kommer en händelse och det visar sig att helt plötsligt går skolan och dess rektor helt emot allt man säger sig stå för. Helt plötsligt är allt annat än elevernas mående och lärande viktigast. Den ordinarie läraren i ett av skolans kärnämnen ersätts av en vikarie utan utbildning.

Vederbörande behärskar inte engelska. Läraren kan knappt uttrycka sig på svenska och förstår allt mindre vad vi föräldrar eller våra barn säger. Vi har haft kontakt med läraren och vederbörande har inte tillgodogjort sig det mest basala av vårt samtal efter tio minuter utan går till vårt barn senare och framför något helt annat. Läraren skriker i klassrummet så att barn har gått till sin mentor och gråtit.

Läraren ska skriva på tavlan men kan inte hur man använder små och stora bokstäver. Vederbörande har till och med berättat för klassen att hen inte kan klockan. Eleverna kan inte läsa vad hen skriver. De förstår inte vad hen säger när hen förklarar och läraren förstår inte när eleverna förklarar vad de behöver hjälp med. Eleverna har istället fått börja gå runt i klassrummet och vara lärare.

Föräldrar och elever skriver mejl till skolans rektor. Rektor kallar till sig läraren som instrueras av rektor att prata med klassen och höra sig för vad hen kan förändra. Men inte ens det uppfattas korrekt utan läraren går in i klassrummet och pressar fram vilka elever som skrivit till rektorn. En elevdemokratisk vidrighet. Oförlåtligt. Oförståeligt och något som kan sätta djupa spår för ett barns förtroende för vuxenvärlden och personalen på sin skola. Detta hände specifikt i en av klasserna men problemen är de samma i alla klasserna. Vi som skriver har barn i alla klasser i den aktuella årskursen på skolan.

Att det är svårt att hitta behöriga lärare vet vi. Men att inte kunna hitta någon som tillfälligt kan undervisa en grundskoleklass och samtidigt förstå svenska eller engelska är obegripligt.

Hur kan en skola som menar sig stå för punktlighet, tydlighet, tvåspråkighet och hög akademisk standard låta en lärare som inte behärskar något av elevernas språk, som inte har lärarlegitimation, som inte kan skriva svenska hjälpligt, som inte kan hjälpa eleverna eller förstå vad de säger och som kan tänka sig att skrika i klassrummet så att de skräms eller helt regelvidrigt tvinga fram erkännanden om att de berättat om hen för rektorn, anställas på Engelska skolan och tillåtas undervisa våra barn i ett av skolans kärnämnen? Vi accepterar inte detta och överväger att anmäla brist till Skolverket, Skolinspektionen och flytta våra barn till annan skola.

Är detta vad ni lovade oss när vi valde att flytta vårt barn till er skola?

Nio mycket oroliga föräldrar ”

Läs vidare här !

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Utbildningspolitik

Skolan måste betona det gemensamma språket mer!

Svensk skola är inte konsekvent ifråga om att betona svenska språkets betydelse för utbildning och arbetsliv, och eleverna kommer att förlora på detta. 

I skolförordningarna (1996:1206, 2003:459 och 2003:306) anges 50 % som ett minimum för undervisning på svenska i grundskolan, på gymnasiet endast svenskämnet, och detta är inte att lägga en tillräcklig grund hos individerna för det gemensamma samhällsspråket, så som det uttrycks i språklagen, antagen av riksdagen 2009. 

Det finns idag både friskolor och kommunala skolor som i stället framhäver engelskan som det viktigaste språket, även i Sverige. Deras lärare anställs många gånger utan tillräcklig utbildning i svenska. Detta ställer till det för elever när de kommer till högre stadier, men också för lärare på senare stadier, som måste börja på en mer grundläggande nivå på svenska.

Jag yrkar på att LR arbetar för att stärka betoningen på att lärare som undervisar i Sverige skall ha betyg i och behärska svenska på minst gymnasienivå, på samma sätt som detta krävs av gymnasieelever för grundläggande behörighet till högskola.

Föreslår förbundsmötet besluta

• att lärare som undervisar i Sverige skall ha betyg i och behärska svenska på minst gymnasienivå, på samma sätt som detta krävs av gymnasieelever för grundläggande behörighet till högskola.

Författat av:

Olle Käll,

Gävle i egenskap av Enskild medlem

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Varför struntar Stockholms stad i språklagen?

På lördagsmorgonen vaknade jag med värk i höger öga. När jag tog mig en titt på ögat i spegeln var det alldeles rött. Jag hoppades att det skulle bli bättre under dagen, men värken bara tilltog. Sjuksköterskan på Vårdguiden rekommenderade mig att åka till Ögonakuten på S:t Eriks Ögonsjukhus på söndagen om inte ögat blev bättre.

På söndagsmorgonen var värken och sticken i ögat outhärdliga, så jag tog bussen till Ögonakuten på  S:t Eriks Ögonsjukhus på Eugeniavägen 12 i Stockholm. Ovanför entrén stod med stora, vita versaler: ”EYE CENTER OF EXCELLENCE”. Vilket utomordentligt fånigt och olämpligt namn på ett ögonsjukhus i Sverige! Vem tar detta namn i sin mun? Det gjorde åtminstone inte sjuksköterskan på Vårdguiden. Denna engelskspråkiga skylt borde förstås omedelbart tas ner och ersättas med en skylt som det står ”S:T ERIKS ÖGONSJUKHUS ” på.

Efter det att en läkare hade undersökt mitt högeröga visade det sig att jag hade drabbats av en  regnbågshinneinflammation. Läkaren skrev ut recept på ögondropparna Cyclogyl och Isopto-Maxidex som jag ska ta under några veckor så att inte irisen växer ihop med pupillen.

När jag lämnade ögonakuten trotsade jag, som den ivriga språkförsvarare jag är, den ihållande smärtan i ögat och tog bland annat foton på alla engelskspråkiga skyltar i omgivningen och alla engelskspråkiga affischer på en svart mur som omringade byggarbetsplatsen ”Forskaren”. Det konstiga är att Stockholms stad tycks ligga bakom affischerna. Varför struntar Stockholms stad i språklagen? Man får i alla fall vara tacksam över att området ska heta ”Forskaren” och inte är ”The Researcher”. Tyvärr har jag sett att området kallas för ”Life Science Center” på nätet och på en affisch på muren. Min åsikt är att alla namngivningar i Sverige ska vara på svenska och inget annat språk. Det borde vara en självklarhet.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)