Annika

30 november 2021 21:20

Det är inte så konstigt att några personer byter språk trots att samtliga kan eller åtminstone förstår båda de aktuella språken. Det kan också vara fler än två språk inblandade.

Jag var under över 20 år gift med en man från USA och vi bodde i Sverige i drygt 20 år. Han lärde sig snabbt svenska men han och jag talade aldrig annat än amerikanska med varandra. I sällskap med andra som föredrog att tala svenska var svenska samtalsspråket men behövde mitt ex och jag säga något specifikt till den andra sade vi det på amerikanska.

Hela mitt liv har jag levt i en tvåspråkig miljö, amerikanskan oräknad, eftersom en stor del av mina släktingar, grannar och en del lekkamrater talade dalska. Kom någon som inte kunde tala dalska in i sällskapet så började de som kunde tala dalska att växla mellan de två språken. Situationen är lika idag men de gamla har dött och nya har kommit till.

Min bror talade lika gärna svenska, dalska och engelska. Jag kunde inte förmå mig att tala annat än dalska med honom såvida inte mitt ex var närvarande. När mitt ex, min bror och jag pratade med varandra talade vi engelska/amerikanska. Om jag gick ut ur rummet fortsatte min bror och mitt ex på svenska och gick mitt ex ut ur rummet gick min bror och jag över till dalska.

Mina barn talar amerikanska med sin far och om de är med honom talar de amerikanska med varandra också. Med mig talar de dalska och de talar mestadels dalska med varandra fast om någon som enbart talar svenska är närvarande talar de svenska helt och hållet.

Liknande fenomen stötte jag på när jag hamnade i sällskap med tvåspråkiga kanadensare från Quebec.

Så vilket språk en person råkar tala med en annan kan växla från ena sekunden till den andra. Det kan växla från mening till mening beroende på vem man mest vänder sig till.

inga johansson

1 december 2021 16:24

Vilket språk talar de som bor i Australien?
Engelska, Amerikanska eller Australiensiska?
Frågan gäller även de som bor på Nya Zeeland.

Per-Owe Albinsson

2 december 2021 14:10

Problemet är att de för Sverige världsunika och fullt skattefinansierade språkbytesskolorna riskerar att färsämra elevernas känsla för samt vilja att använda det svenska språket.

Det är omvittnat att elever från dessa skolor inte helt sällan pratar engelska med varandra även på fritiden. Med ett sådant resultat bland eleverna har vi faktiskt via våra folkvalda faktiskt tvingats att självfinansiera ett reellt språkbyte ibland kommande generationer.

Per-Owe Albinsson

2 december 2021 14:17

Om eleverna har undervisats till 50% på engelska i grundskolan och till 90% på engelska i gymnasiet är många så "marinerade" av engelskan, så att de riskerar att känna att "allt" går lika bra på engelska.

Detta förlorar svenskan obönhörligen på då ett större språk tenderar att tränga undan ett mindre utan en genomtänkt politisk vilja för att främja det mindre språket.

Det kan gå som för svenskan i Finland, där svenskan på pappret är jämställd med den i landet större finskan. I praktiken är skillnaden dock enorm.

Per-Owe Albinsson

2 december 2021 14:24

Svenskan i Finland är ett språk som även de allra flesta finsktalande behärskar i varierande grad. Svenskan är dock, i många fall, dött i praktiken eftersom många finlandssvenskar har varit tvungna att bli lika bra på finska för att kunna ta sig fram i samhället.

De finsktalande vet givetvis om detta och det blir svårare för de svensktalande att hävda sitt språk.

I Sverige finns en enorm undfallenhet gentemot engelsktalande. De kan ha bott här i 20-30 år utan att svenskan har "fastnat" på dem. Andra språkgrupper ska dock lära sig svenska - punkt slut!

Dubbla måttstockar är bara förnamnet.

Per-Owe Albinsson

2 december 2021 14:31

Står du som svensktalande upp gentemot engelsktalande som av rent lathet eller av ointresse inte har lärt sig svenska trots många år i landet löper DU stor risk att bli "den konstige" och inte de som så uppenbart felar.

Felar gör f ö också den omgivning som låter detta felbeteende att fortgå.

Om det är "konstigt" att kräva att även engelsktalande lär sig svenska efter många år i landet, så är jag "gärna" konstig - sju dagar i veckan!

Avslutningsvis och för att inte misstolkas (det finns alltid dem som vill misskreditera det man skriver): Naturligtvis finns det engelsktalande som lär sig svenska.

All heder men det är dock inte mer än rätt!