TT-AP publicerade igår följande nyhetsartikel:

”Användandet av mandarin är ’obalanserat och otillräckligt’ och måste förbättras för att möta den moderna ekonomins krav, anser den kinesiska regeringen.

Målet är att mandarin ska vara det enda språk som används officiellt 2035, även på landsbygden och bland minoriteter.

Kritiker däremot ser kampanjen som del av ett arbete för att utrota etniska minoriteters kulturer och har pekat på att förändringar i utbildningssystem och anställningskrav stadigt har urholkat minoritetsspråkens roll.

Förändringarna i utbildningssystemet har lett till enstaka protester, som i sin tur har avfärdats av Kommunistpartiet som separatism. Regimen hävdar att ett enhetligt språk är nödvändigt för ekonomin och den nationella sammanhållningen.

I den nya kampanjen ingår också skärpt övervakning för att säkerställa att mandarin används av myndigheter, skolor och medier.

Tjänstemän uppmanas också att ’med kraft stärka kinesiskans internationella status och inflytande’ i akademiska kretsar, internationella organisationer och vid globala sammankomster.”

Det enda som är förståeligt i detta sammanhang är att det regerande kinesiska kommunistpartiet vill stärka kinesiskans ställning internationellt. Mot detta kan inga invändningar resas. Däremot innebär den förändrade hållningen till minoritetsspråken och ”dialekterna” ett radikalt brott mot den tidigare minoritetsspråkspolitiken, som fördes fr.o.m 1949. Jag misstänker att regeringen vill stämpla en del minoritetsspråk just som dialekter, ett vanligt knep i dessa sammanhang.Man måste också komma ihåg att de nationella minoriteterna tidigare under ettbarnspolitikens tid faktiskt beviljades dispens från den.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)