DN ifrågasätter i en ledare om det är så lyckat att ha undervisning på engelska i de svenska skolorna.

Bland annat säger man följande:

"Däremot vore det inte särskilt konstigt om det man vinner i språkkunskaper förloras i någonting annat. Inte minst eftersom man, med Språkrådets före detta chef Olle Josephsons ord, lär sig bäst på sitt starkaste språk." och "För hur bra det än låter att barn och ungdomar ska lära sig språk genom ”språkbad” och bli ”världsmedborgare” måste man utreda eventuella baksidor när någonting har blivit en trend. Frågan ska inte vara vad vi tycker om engelskspråkig undervisning – utan vad vi vet."

Annika

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nathan Schachar skriver i artikeln ”Det svenska språket förfaller i kölvattnet av omedvetna anglicismer” i Dagens Nyheter (2021-12-05) om användningen av ”yes” i svenskan: ”Det är sällan ett språk importerar så högfrekventa ord. När det sker är det uttryck för en långt framskriden kulturell underkastelse.”

Dessa rader tänkte jag på när jag stod i kassan på Lidl och lade ner maten som jag hade handlat i dramaten (dra maten), alltså shoppingvagnen. (Konstigt nog står inte detta finurliga ord varken i SAOB eller SAOL.) Kunden efter mig, en äldre kvinna, besvarade nämligen kassörens fråga ”Är det bra så här?” med ”Yes, yes”. När hon fortsatte att prata framgick det tydligt att hennes förstaspråk var svenska.

Inga Johansson skriver som kommentar till  ”Antingen försvaras svenskan eller så försvinner den” i Språkförsvarets nätdagbok att engelskans ”yes” uttalas som ”gäss” på svenska. Nästa gång någon svarar ”yes” tycker jag att man ska ta upp dessa fåglar. Nils Holgersson i Selma Lagerlöfs roman ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” flög för övrigt på en gås. Jag undrar vad Selma Lagerlöf, denna virtuos på det svenska språket, skulle ha sagt om hon hade levt om svengelskans och engelskans utbredning i Sverige. Hon skulle säkert ha blivit förfärad.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag har under årens lopp följt allsvensk fotboll en hel del. Bor själv i Skåne och mitt hemmalag har alltid varit HIF och Olympia har alltid varit HIF: s hemmaplan. Som väl är, har Helsingborg och HIF lyckats behålla detta klassiska fina gamla namn Olympia på stadion. Vi har ju även hört en hel del om IFK Norrköping/"Peking" här nere. Både HIF och IFK spelade under många år samtidigt i Allsvenskan. 

Lika säkert som Olympia var HIF: s hemmaplan så var Idrottsparken IFK  Norrköpings hemmaarena. Men i dagarna fick jag nästan en chock. Då fick jag höra att klassiska Idrottsparken numera heter Platinum Cars Arena(!). Ett nytt hypermodernt svengelskt namn! Vad är det för ett komiskt, ja, löjligt namn på arenan?  Varför detta "omöjliga" namn på Norrköpings fotbollsstadion? 

Idrottsparken var ju ett riktigt bra, passande och lämpligt namn på stadion under många år.  Jag är mycket förvånad och besviken! Namnet är totalt identitetslöst. Platinum Cars Arena skulle ju till och med kunna ligga på månen. Kanske får klubben omfattande sponsorinkomster av bilföretaget Platinum Cars? Kan detta möjligen vara orsaken till namnbytet?

De svenska proffslagen i Allsvenskan måste idag subventioneras av bland annat näringslivet för att kunna överleva ekonomiskt. Det är nämligen ytterst kostsamt idag att driva en allsvensk proffsklubb. 

PS. Dessutom är det engelska namnet felaktigt. Namnet borde skrivas med apostrof (-s'): Dvs. Platinum Cars' Arena.

C-G Pernbring 

Helsingborg               

(Insändaren publicerad i Norrköpings Tidningar/NT den 11/12/ – på webben den 10/122021)   

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)                                                                                                                                     

Söndagens svenskspråkiga sång

Sofia Karlsson - Luciasång

Söndagens svenskspråkiga dikt

Lucia

Lucias morgon sex i kyrkan slog,

så matt, ty snön på klockans malm sig lagt.

Mot Fridas hem i drivors djup jag drog.

I staden var så tyst vid stjärneprakt.

Bak en gardin

Lucias ljus så stilla brann.

Och kafferök steg rak och fin

ur skorstenspipor upp mot himlen grann.

Vid knek och knarr mot Fridas hem jag drog.

Lucias morgon sex i kyrkan slog.

Medan vi i rummet dröja,

brasan dånar, luckor darra lätt,

Fridas fader synes handen höja:

”Snart hon kommer med en kaffeskvätt”.

Dörren öppnas, fläktar ljumma

ifrån kökets värld oss nå.

I det skumma

Frida syns liksom i skimmer stå.

Klarögd i ett linne

står hon stel härinne.

Utur hårets burr och gyllne krus

växa stadigt fyra raka ljus.

Bricka bär gudinnan ljusa.

Flätor gula på det blå porslin.

Lågor spegla sig och sakta susa,

medan brasan dånar med ett vin.

Verkligheten må jag glömma –

sagans drottning Frida är.

Gyllne lockar riktigt strömma

som en fors på axeln där.

Ljust ses ängeln blicka.

”Släpp ej brickan, flicka!”

manar Fridas moder milt, när bäst det är

mystisk tystnad – sagans karaktär!

Birger Sjöberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)