Karin Pihl skrev igår på Göteborgs-Postens ledarsida bland annat:

”Det är djupt orättvist. Det är moraliskt fel att en elev som presterat bra får ett lika högt betyg som en elev som inte gjort det, men som har en förälder med en ”hög ställning” i samhället och som kan hota läraren. Det leder även till betygsinflation, något som är ett större problem i stora kommuner med många skolor och hård konkurrens om eleverna (IFAU). En studie från Stockholms universitet visar att friskolorna är mest generösa med så kallade glädjebetyg. Värst är Internationella engelska skolan (min fetstil) och Kunskapsskolan.

De föräldrar som med fula knep lyckas höja sina barns betyg från C till A kanske tror att de har hjälpt sonen eller dottern. Men det är i så fall kortsiktigt. Betyg är inte bara en bokstav. Det representerar kunskapsnivån hos personen vars kunskaper betygsatts. När elever får betyg, som de egentligen inte skulle fått om föräldern inte ringt och hotat läraren, får de svårare att klara högre utbildning och riskerar få sig en knäck längre fram.

En studie från Skolverket visar att det är vanligare att studenter från friskolor inte klarar av högskoleutbildningen, det vill säga tar tre fjärdedelar av poängen under en termin. Detta trots att studenter som gått på en friskola i snitt har högre betyg än studenter som gått den kommunala skolan. Det är en indikation på att de senare eleverna fått betyg som inte motsvarar de faktiska kunskaperna, vilket resulterar i att studenten blir av med sitt CSN-lån.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

När jag läste artikeln ”Andreas Weises insikt efter sin pappas död ”i Expressen (2021-12-08) stötte jag på ett för mig helt nytt ord i svenskan: ”vobbla”. Andreas Weise säger:

”– Det har tagit mig ett par år att sluta se ner på mig själv. Jag har alltid haft den problematiken att jag har en självkänsla som vobblar. Vad det beror på, det kan vara flera olika anledningar, men det har alltid hindrat mig från att slappna av och känna att jag duger. Jag tror att när jag fick barn, så insåg jag att väldigt viktiga saker, ’du duger som du är.’”

Jag sökte efter ”vobbla” i SAOB och SAOL och fann till min förvåning detta engelska ord i såväl ordboken som ordlistan, både med stavningen v och w. 

SAOB:

vobbla vobblade vobblat

eller

wobbla wobblade wobblat

verb

[våb`-] 🔊 äv. [wåb`-] 🔊

● kränga särsk. om for­don i hög fart

något vobblar

belagt sedan 1988; till engelska wobble med samma betydelse

vobbla vobblande, vobbling

wobbla wobblande, wobbling

SAOL:

wobbla el. vobbla [våb`la] verb ~de ~t 

• kränga, slingra

Finita former                     

wobblar (vobblar)              presens aktiv

wobblas (vobblas)              presens passiv

wobblade (vobblade)         preteritum aktiv

wobblades (vobblades)      preteritum passiv

wobbla (vobbla)                 imperativ aktiv

Infinita former                  

att wobbla (vobbla)            infinitiv aktiv

att wobblas (vobblas)        infinitiv passiv

har/hade wobblat (vobblat)                     supinum aktiv

har/hade wobblats (vobblats)                 supinum passiv

Presens particip                

wobblande (vobblande)

På Wikipedia står följande om införandet av w i alfabetet, vilket skedde 2006:

”W [dubbel-ve] är den tjugotredje bokstaven i det moderna latinska alfabetet. Bokstaven räknades i den svenska versionen av detta alfabet fram till 2006 som en variant av V, enligt Svenska Akademien. Det innebar bland annat att V och W sorterades tillsammans vid alfabetisk ordning. Detta ändrades i 2006 års upplaga av Svenska Akademiens ordlista, SAOL, bland annat till följd av bokstavens mer utbredda användning i etablerade lånord som ”webben”, som stundom uttalas såsom på engelska; tyska lånord som stavas med W uttalas dock precis likadant som om de stavades med V. Det finns ett fåtal exempel på minimala ordpar där man i uttal och definition kan skilja på V och W, som tvist och twist.”

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...i samband med DN-intervjun i veckan:

Torkar av sig på fotografen, kommenderar barnen att stå i givakt... ursäkta... att säga "Good Morning", ett annat barn att byta kläder och en rektor att ordna fram mjölk i lunchmatsalen.

Dessutom talar hon engelska... så mycket för den påstådda tvåspråkigheten!

Bergströms "hönskam" har växt och hon beter sig som en arrogant översittare som spottar på det språk som är officiellt huvudspråk i det land vars skattepengar hon och hennes svenske make har sugit märgen ur.

Medlem

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I artikeln ”Så talar den som inte har något att säga” igår i Svenska Dagbladet skriver Anders Q Björkman bland annat:

De flesta svenska popartister har sedan länge övergett svenskan, och i stort sett hela samhället rör sig i samma riktning. Till exempel odlar företag och deras företrädare gärna egna fikonspråk, inte sällan obegripliggjorda genom betydande inslag av mumbojumbo-engelska.

Som Martin Cedergren, global creative director på Lindex. När tidningen Resumé i en artikel undrar om inte företagets annonskampanj ”Äntligen!”, med bild på den nyvalda statsministern Magdalena Andersson (S), försöker åka snålskjuts på den positiva känslan av kvinnlig framgång, svarar han så här:

”Vårt reason to talk i det här avseendet är att Lindex higher purpose är att ’Empower and inspire women everywhere’ och det jobbar vi med på många olika sätt.”

Varför i all världen uttrycker han sig så?Är det, som en bekant antyder på Twitter, ett försök att imitera Percy Nilegård från Killinggängets 90-talsserie ”NileCity 105,6”?

Ett annat exempel på pidginsvenska finner vi i den uppmärksammade platsannons där Sveriges Radio, sprudlande av entusiasm, berättar följande:

”Den agila transformationen på Sveriges Radio går in i en ny fas! Nu bygger vi intern förmåga inom coachning och söker därför en strategisk enterprise agile coach som driver vår fortsatta agila transformation framåt, ansvarar för att hålla ihop vad agilt på Sveriges Radio är och leder arbetet med att bygga upp vår interna agila coachningsförmåga.”

Sammanlagt upprepas olika varianter av agil 35 gånger i annonsen. Den som söker glosan i Svenska Akademiens ordlista hittar den däremot noll gånger, men väl den etymologiska släktingen agility, som SAOL definierar som ”lydnadstävling för hundar”. Men nu är det inte våra fyrbenta vänner som Sveriges Radio riktar sig till, utan till människor som har ett ”agilt mindset”.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)