inga johansson

19 maj 2022 21:43

några kommentarer:
Vi ska stava som i Finland - hän
så slipper vi det feminina ordet höna.
Flegisto - sjukskötare eller sjuksköterska
Flegistino - kvinnlig sjuksköterska
ri = hän

Daniel Jacobson

20 maj 2022 15:42

Så som jag ser det är neutralt pronomen mycket användbart. I likhet med pionjärerna Dunås, Karlgren och andra på 1960- och 70-talet så vill jag också säga att det är en form för ”speciella skrivsituationer”. Och så som Inga väljer även jag stavningen med -ä-. (Adopterar den finska formen).

Att beteckna en person med inanimata ”den” är det många som reagerar på. Det kan ses som närmast pejorativt. Frågan är också om inte detta ”den” oftast måste följas av ytterligare någon bestämning i generisk syftning?

Men det är dock inte den där allmänna funktionen när kön är okänt som blir mest problematisk. Utan var det förmodligen låter mest egenartat med ”den” för en människa av kött och blod är när man vill undertrycka information. Om man vill undvika att nämna kön ifall detta är en ovidkommande uppgift i ett sammanhang så tar man till neutralt pronomen. Och då är ”hän” eller ”hen” det lämpliga.

Jag tycker att det låter mycket märkligt i följande fall:

”En anställd person vid gatuavdelningen förskingrade miljoner. Den hade under en långt tid förfalskat attester innan det hela uppdagades…”.

Det blir betydligt bättre så här:

”En anställd person vid gatuavdelningen förskingrade miljoner. Hän hade under en långt tid förfalskat attester innan det hela uppdagades…”.

I övrigt finner jag inget argument mot ett neutralt pronomen och därmed heller inget mer att kommentera, för det här att en svensk ordform sammanfaller med ett ord i engelska eller ett annat språk är inte ovanligt, och jag finner det inte vara ett sakargument. Därför bemöter jag heller inte hönor och lador och allt vad det kan vara. Även jämförelsen med svenska homonymer saknar värde. Dessutom vill jag minnas att min farfar alltid uttalade ”hen” (bryne) med lång vokal, och ”hen” som pronomen har väl kort vokal, i analogi med övriga tredje persons pronomina: ”hon”, ”han”, ”den”.

I inlägget kommer även neutrala former för titlar och befattningar upp, kring vilka jag heller inte är inne på samma linje som dig. Däremot omnämns inte en annan vanlig genusfråga i språket, nämligen maskulin kontra feminin kongruens i bestämningar (lilla-lille, denna-denne, o.s.v.) men vi delar sannolikt inte samma ståndpunkt där heller. Men utrymme för att utveckla det här finns inte för jag behöver nog sätta punkt nu.

Christina Johansson

21 maj 2022 22:07

Jag ogillar också ”hen”, eftersom det för tankarna till ”höna”. Ibland kan det dock vara användbart med ett könsneutralt pronomen. Jag håller med Inga Johansson och Daniel Jacobson om att det hade varit bättre med stavningen ”hän”. Hoppas att stavningen ändras! Med ä blir det mer ett mellanting mellan ”han” och ”hon”.

Så här står det om ”hen” i SAOB:

”hen objektsform hen äv. henom
pronomen
hen´ 🔊
1 köns­neutral benämning på person som är om­talad, eventuellt implicit, i samman­hanget
JFR 2den 1, han, hon
läraren kan an­vända vilken metod hen vill; vad ger man i present till hen som har allt?; prenumeranten kan av­sluta sin prenumeration när hen önskar
belagt sedan 1966
2 benämning på person som inte vill eller kan kategorisera sig som en­tydigt man eller kvinna
jag före­drar att ni talar om mig som hen
belagt sedan 2005”

SAOL skriver:

”1hen [hen´] pronomen; gen. hens; objektsform hen hellre än henom
1 köns­neutral benämning på person som är om­talad ev. implicit i samman­hanget; ​jfr 1den, han: ​läraren kan fritt välja vilken metod hen vill; ​om någon kör mot rött ljus, så blir hen böt­fälld
2 benämning på person som inte vill el. kan kategorisera sig som vare sig man el. kvinna
Singular
hen grundform utrum
hens genitiv utrum
hen (henom) objektsform
2hen [he´n] substantiv ~en ~ar
• bryn­sten
Singular
en hen obestämd form
en hens obestämd form genitiv
henen bestämd form
henens bestämd form genitiv
Plural
henar obestämd form
henars obestämd form genitiv
henarna bestämd form
henarnas bestämd form genitiv”