Söndagens svenskspråkiga sång

Benjamin Ingrosso och Bianca Ingrosso – Blomstertid

Söndagens svenskspråkiga dikt

Den blomstertid nu kommer

1.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

2.
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,

de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

3.
Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!

4.
Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta
men dämpa lustans brand;
Vänd bort all sorg och smärta
med mild och mäktig hand.

5.
Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
med nådens dagg, att hon
förskönas och befruktas
som ros på Libanon.

6.
Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
bespisande vår jord,
och flöde nådens sötma

till oss av livets ord.

Israel Kolmodi

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I sitt svar på Språkförsvarets frågor inför valrörelsen 2022 presterade Moderaterna en anmärkningsvärd kommentar till fråga 8:

”8. Anser ert parti att svenskans ställning i EU är tillfredsställande? Om inte, hur bör läget förbättras? Anser ert parti att svenska regeringsföreträdare och EU-parlamentariker i tillräcklig utsträckning använder svenska i alla EU-sammanhang där det är möjligt?

Moderaterna anser att svenskans ställning i EU är tillfredsställande. Vi föreslår dock att språkarbetet inom EU reformeras. I det ligger att avskaffa direkttolkningen och låta engelskan bli arbetsspråket. Stora besparingar på direktöversättningar skulle kunna göras om man inför ett system där varje land får betala på begäran, efter att en viss kvot översättningar/tolkning använts. Alla dokument ska givetvis samtidigt fortsätta att översättas till alla språk.”

Vilka konsekvenser skulle detta förslag få?

För det första skulle det innebära att alla medlemmar i EU-parlamentet och regeringsförträdare från olika länder, som deltoge på möten i EU:s regi, vore tvungna att behärska engelska. Moderaterna vill alltså införa engelska som språkkrav. Det skulle också innebära att alla ledamöter, som inte har engelska som modersmål, skulle hamna i underläge i debatter med engelska modersmåltalare. Den som använder sitt modersmål, som sedan direktolkas, använder nämligen sitt bästa språk. Idag har EU tre arbetsspråk, engelska, franska och tyska, d.v.s ursprungsdokument avfattas på något av dessa språk, men i EU-parlamentet och de flesta andra möten kan man tala ett av EU:s officiella språk, inklusive svenska. En av grundstenarna bakom EU:s språkpolitik är att alla representanter ska kunna tala sina officiella språk på möten inom organisationen.

För det andra stärks engelskans ställning gentemot alla andra språk i EU, i första hand gentemot de två andra arbetsspråken.

För det tredje: Såvitt jag kommer ihåg, drev inte ens Storbritannien så länge landet var medlem linjen att engelska skulle bli enda arbetsspråk inom EU. Jag har ett svagt minne att någon enstaka brittisk EU-parlamentariker drev denna linje, men detta hade alltså inte regeringens stöd. Varken Irland eller Malta, där engelska är officiellt språk, driver denna linje. Moderaterna är alltså mer anglofåna  än företrädare för EU-stater, där engelska är officiellt språk. Åtminstone en moderat företrädare från Sverige i EU-parlamentet brukade insistera på att alltid tala dålig engelska på mötena. Konferenstolkarna i EU ansåg att han egentligen bara ställde till problem; det var lättare att översätta hans svenska än hans dåliga engelska.

För det fjärde är det föga sannolikt att Frankrike, men även vissa andra stater, skulle gå med på att göra engelska till enda arbetsspråk.

Slutligen är denna linje ett uttryck för krämarmentalitet. Den är en upprepning av Reinfelt-regeringens språkpolitik visavi EU 2006 – 2014. Socialdemokraterna drev i och för sig samma linje dessförinnan. Av någon anledning ville Reinfelt-regeringen som tidigare Socialdemokraterna  och de nuvarande moderaterna visa sig vara ”bäst i klassen” på att spara pengar åt EU. I så fall borde moderaterna föreslå besparingar på helt andra saker som jordbrukspolitiken i EU, de ytterst generösa löne- och traktamentsvillkoren för tjänstemän och parlamentsledamöter och de regelbundna flyttningarna mellan Bryssel och Strassburg med mera.

Det är nämligen så att direkttolkningen inte är särskilt dyr i förhållande till annat inom EU. Eftersom jag tog upp denna fråga redan 2009 i ett inlägg, Översättning och tolkning kostar totalt en cappuccino per EU-medborgare och år, återger jag argumentationen från detta inlägg i det följande:

Från svenskt håll, d.v.s från regering och utrikesdepartement, har man satt en ära i att försöka skära ner på tolkningskostnaderna inom EU.  I propositionen ”Språk för alla” (sid. 34) hette det angående tolkningssystemet att ”Sverige har varit drivande för att få till stånd en smidigare och mindre kostsam språkordning inom EU.”

Detta självberöm fanns redan i den socialdemokratiska regeringens proposition ”Bästa språket” 2005. Tolkningssystemet bygger på att rådets arbetsgrupper delas in i tre kategorier, c:a 20 grupper med full tolkning, c:a 50 grupper utan tolkning (d.v.s. oftast engelska och franska) och c:a 80 grupper, där medlemstaterna får begära och betala för passiv eller aktiv tolkning (s.k. Request and Pay, RP). Inom RP-systemet tilldelas varje medlemsstat en pott per år. Om en stats begäran om tolkning överstiger den tilldelade potten får medlemsstaten själv betala. Vid begäran som understiger potten går 2/3 tillbaka till resepotten för respektive medlemsstat. Resten går tillbaka till EU. Detta inträffar oftast för Sverige, som tillsammans med Danmark och Finland tillhör de länder som begär minst tolkning.

Men hur mycket kostar egentligen tolkningen och översättningen inom EU? Hur tung är denna utgiftspost?

”Den totala kostnaden för tolkning inom den Europeiska unionen var 0,46 euro per medborgare 2008 och beräknas för 2010-2012 uppgå till 0,50 euro per medborgare och per år (250 miljoner euro). Översättning och tolkning för Europeiska unionens samtliga institutioner kostade lite mer än 2 euro per medborgare för 2008: kostnaden för en cappuccino.” (Källa: Questions & réponses sur l'interprétation  23/9 2009)

Jämfört med EU:s jordbruksstöd är detta nålpengar. En ko i EU kan räkna med att kosta betydligt mer än en kopp cappuccino per EU-medborgare och år.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Inför höstens val debatteras flitigt i media om de privata friskolorna. Slagorden är många: valfrihet och segregation är exempelvis vanligt förekommande. Dessutom belyses också ofta skattefinansieringen och skolpengen.

Egentligen är det märkligt att vi fick privata friskolor i Sverige under 1990-talet. Personligen blev jag väldigt förvånad! Kommunaliseringen, privatiseringen och friskolereformen nämndes aldrig under valrörelserna på den tiden. Vad hände? Man kan ju bara spekulera i denna viktiga skolfråga. Min teori är att Socialdemokraterna bildade en inofficiell dold storkoalition tillsammans med M, L, C och MP för att införa privata friskolor.

Socialdemokraterna kommunaliserade skolan i slutet av 1980-talet och därför kunde de borgerliga partierna lätt införa friskolereformen ett par år senare. S rev därefter heller aldrig upp friskolereformen som de tidigare hade lovat väljarna.

Utöver detta finns det politiker som är eller har varit toppnamn för Friskolornas riksförbund de senaste åren. Det handlar om till exempel Kjell-Olof Feldt (S), Lars Leijonborg (L) och Ulla Hamilton (M). Detta visar bara att dessa tre partier är helt överens om de privata friskolornas nuvarande "system" med bland annat skattefinansiering och skolpeng.

Är det inte nu dags att äntligen helt revidera detta "friskolesystem" för framtiden?

C-G Pernbring              

(Insändaren publicerades den 1 juni i Göteborgs-Posten)   

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)                                                    

Det är befriande med arrangörer som har vett att använda det svenska språket vid benämning av olika företeelser.

Jämför detta med det überlöjliga "Tough Viking", vars hemsida dessutom inte innehåller ett svenskt ord. Ett lopp mitt inne i Stockholm – grundat av en svensk.

Skämmes ta mig f-n!

Uppmärksam 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvaret kommer att finnas på plats på Järvaveckan på Spånga IP mellan den 1/6 och den 4/6.

(Texten publicerades av programmet Språket den 28/3 på internet)

Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor om bland annat de nya uttalen av ö- och ä-ljuden som verkar sprida sig.

-Har ni lagt märke till förändringen i uttalet av vokalen ö, undrar en lyssnare. Och han är inte ensam om att notera denna förändring, som också drabbat bokstaven ä.

Lars-Gunnar Andersson reder ut de olika ö- och ä-ljuden. I sammanfattning:vi har ett ö-ljud som uppträder i ex vis öga; ett annat framför r-ljud, ex vis öra. Brevskrivaren har lagt märke till att ”r-ö-ljudet” numera också uppträder i ord som ”höger”. Det bakre, öppnare r-ljudet sprider sig, kanske snabbare nu än tidigare under de 20-30 år som fenomenet observerats. Lars-Gunnar Andersson tror det är svårt att ”bekämpa” det nya uttalet, som brevskrivaren själv vill göra. Om det traditionella ö-uttalet betraktas som löjligt av ungdomar, kommer man inte att lyckas!

En annan lyssnare noterar ett brett ä-ljud i ord som ”vääder”.
-Det gamla mönstret, med öppnare ö och ä framför r-ljud, finns i standardspråket och i de flesta dialekter. I det öppnare ljudet är munnen lite öppnare och tungan lite lägre. I Västergötland och angränsande områden som Värmland har man det främre ö-et i alla ord; öga och öra får samma främre ljud. I Östergötland däremot uppträder det bakre ö–ljudet i alla ord: samma bakre ö-ljud i  öra och öga. Det som hänt, är att det östgötska mönstret spridit sig till ex vis Sörmland där det under en stor del av 1900-talet funnits en tendens till ett öppnare ö-ljud. Detta uttal har fastnat i ungdomsspråket i Stockholm och andra storstäder.

Det finns också dialekter där det är svårare att avgöra om man använder ett främre eller bakre ö-ljud. På www.swedia.nu kan man lyssna på både äldre och yngre talare av över hundra svenska dialekter och själv bilda sig en uppfattning om ö- och ä-ljudens fördelning!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...musikfestivalen "Skogsröjet":

Jag blir lika glad varje gång som jag slipper onödig engelska, a la' "Way out West", eller liknande.

ABC 123

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Troende eller icke troende – logiskt val av språk.

Också språkförsvarare 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)