Med anledning av förslaget från Johan Pehrson, partiledare  för Liberalerna, om att införa obligatorisk språktest för tvååringar, som inte går i förskolan, skrev Kawa Zolfagary ett inlägg på Facebook den 10 augusti. Om svenskkunskaperna är bristfälliga ska föräldrarna uppmanas att skriva in sitt barn i förskolan – men om detta inte ske, kan det i värsta fall vara läge att omhänderta barnet, enligt partiledaren.

”Vid senaste besöket på barnavårdscentralen gjorde de en rad olika tester för att mäta mitt barns utveckling. De kollade bland annat motorik, hälsa och hans språkutveckling.

Min son, som lätt blir blyg runt människor han inte känner, ville inte säga något. Alla de där orden som jag är så stolt över att han kan blev det inget av. Varken på svenska eller kurdiska.

Konsekvenserna av detta var som tur är bara att en pappa som gillar att skryta om sin son blev milt besviken på att han inte fick tillfälle att göra så.

I vår familj har det aldrig varit någon fråga om att våra barn ska bli flerspråkiga. Även om jag vet att språkutvecklingen enligt forskningen kan bli fördröjd, tänk själv att du ska lära dig två språk samtidigt istället för ett som talas konstant runt dig, så visar samma forskning att flerspråkighet bara är en fördel senare i livet.

Barn som talar fler språk kommer inte bara ikapp, de får lättare att lära sig ännu fler språk längre fram.

Trots att jag vet allt det så kan jag inte låta bli att känna oro när jag hör hur vissa andra barn som är ungefär lika gamla kan fler ord eller har kommit längre i språket. Det är naturligt antar jag.

Den oron måste blekna mot hur det skulle kännas om man riskerade att ens barn skulle bli omhändertaget.

Om detta förslag från högern faktiskt skulle handla om barnen, så finns det redan screening för språkutveckling på barnavårdscentralerna. Den sker när barnet är runt 3 år och av alla barn som screenas är det ungefär 6% som remitteras till logoped och psykolog. Av de 6% är det en majoritet vars språkstörningar beror på autism eller liknande.

Men förslaget handlar inte om barnens bästa, det handlar om att signalera att man är beredd att göra vad som helst för att blidka den rasistiska opinionen. Likt så mycket annat i deras politik så spelar vetenskap och forskning ingen roll, det enda man bryr sig om är ifall man kan vinna några röster från de som hatar oss för hur vi ser ut, var vi kommer ifrån och vilka språk vi talar.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...och skolan där ett främmande och i landet icke-officiellt språk tillåts vara överordnat vårt eget officiella huvudspråk.

Allt påtvingat oss alla att betala via skattsedeln - Vem har frågat det  svenska folket om vi vill betala för detta språkliga och kulturella suicidförsök? Ingen!

Också språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I uppsatsen ”Drömkandidat sökes”, som omnämns i ett tidigare blogginlägg, används begreppen feminina och maskulina könskodade ord:

”När jag utgår från Lindmarks och Sundins (2013) ordlistaför feminina och maskulina könskodade ord (bilaga 1) står självständig som maskulint kodat och kommunikativ och social står inte med. Möjligtvis skulle dessa båda begrepp klassas som feminina då bland annat begrepp som empati, sympati och emotionell står bland feminint könskodade ord, alltså begrepp som har med mental kommunikation att göra.”

På sidan 55 i uppsatsen finns en förteckning med feminina och maskulina könskodade ord. Men finns de verkligen?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kommentar till ”Omöjligt att byta ut God jul mot God helg"

Försenad respons: Hej Lars-Gunnar!  

Oberoende av typ av helg, låt oss hålla oss till svenska. – Det har blivit alltför mycket engelska!  

I ett annat sammanhang kommenterade jag att den finska betoningen av första stavelsen tycks mig förekomma allt oftare i svenska. Jag hör, och överraskas, allt oftare ”íntensiv” med betoning på  första stavelsen, i stället för på den sista. Undrar lite vad det kan bero på.

Jag hoppas jultomten var snäll mot Dig.

Bästa hälsningar

Lennart (LWH)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Institutet för språk och folkminnen)

”Varje dag genomförs på sjukhus och vårdcentraler i Sverige samtal mellan patienter och läkare, vilka möjliggörs av en tolk. Tolken behövs för att såväl läkaren som patienten ska göra sig förstådda, om patienten inte behärskar svenska i tillräcklig utsträckning för ett läkarsamtal, och tolkarna är centrala för att kommunikationen ska fungera.

Vissa länder i vår närhet har valt att flytta kostnaden för tolkning i vården från det allmänna till de patienter som behöver tolk. I Danmark har det visat sig kostsamt att kräva in dessa betalningar från patienterna (DR 2019). Och som läkaren och forskaren Lise Dyhr säger i Ugeskrift for Læger (2021) konsekvenserna ’drabbar ju också oss läkare i vår yrkesutövning. Vi har inte möjlighet att genomföra en ordentlig undersökning där läkare och patient förstår varandra’.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språktidningen)

Inget stör lika mycket som felaktiga särskrivningar. Och debatten om en kändisbloggares språkbruk förvandlas snart till en diskussion om lämplighet och bojkotter.

Ett sponsrat inlägg om kattmat förvandlas snabbt till en fråga om språkriktighet när kändisbloggaren särskriver och gör andra fel. Flera av läsarna ifrågasätter bloggarens lämplighet – och vissa tänker till och med bojkotta kattmatstillverkaren.

I det här avsnittet samtalar Anna Heuman, nybliven doktor i svenska vid Örebro universitet, och Lena Lind Palicki, lektor i svenska vid Stockholms universitet, med Språktidningens chefredaktör Anders Svensson om hur språkdiskussioner uppstår spontant i sociala medier och om varför just särskrivningar ger upphov till så mycket irritation till skillnad från fel på de och dem eller var och vart.

Du hittar podden hos Apple Podcasts, Spotify, Acast, Google Podcasts, Soundcloud, Tunein, Stitcher och Youtube.

Om du vill stödja Språktidningens podd ekonomiskt kan du skicka ett bidrag genom Swish till 123 110 0726.

Här kan du läsa Anna Heumans avhandling.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Signaturen Franziska skrev den 6 augusti i Göteborgs-Posten:

”Vi har alldeles för få guider som talar bra tyska. De vi har är till åren. Förvånad? Nej inte ett dugg, statistiken säger att över 50 procent av ungdomar på gymnasiet läser spanska, 20 procent tyska och 18 procent franska. De som läser spanska är för oss ointressanta. Spanska turister är sällsynta, en stor del av kryssningspassagerarna är tyskar!

I år har vi närmare 90 kryssningsfartyg, hamnen och Göteborg & Co fortsätter att sälja Göteborg som destination men vi har inte tillräckligt med guider som kan tyska eller franska.”

Tidigare var engelska, tyska och franska obligatoriska främmande språk i den svenska realskolan och gymnasiet. Numera är det bara engelska som är obligatoriskt i högstadiet och gymnasiet; man kan välja mellan spanska, tyska och franska och i vissa fall ytterligare främmande språk. Detta är alltså konsekvensen. Vem tjänar på det?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Hootenanny Singers - Omkring tiggarn från Luossa

Söndagens svenskspråkiga dikt

Till fjärilens minne

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav
är ändå den svindlande flykten kvar!

Bo Setterlind

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)