Medlem

10 januari 2023 19:48

Bruno verkar ha missat att vi, naturligtvis, inte motsätter oss kunskaper i engelska eller andra språk, utöver svenska.

Det är dock milsvidd skillnad mellan att undervisa i främmande språk och på främmande språk. Det är det senare som vi motsätter oss.

V motsätter oss alltså den, nästintill, koloniala situation som har uppstått där engelskan upphöjs och tillåts att ersätta och/eller tränga undan svenskan.

Engelska har vidare faktiskt ingen som helst officiell ställning i Sverige.

inga johansson

10 januari 2023 19:52

En fråga till Bruno: Vad betyder ordet internationell?
För mig betyder det mellan nationer.
Frågan följer, är engelska verkligen internationellt enligt
den betydelsen. Kanske är det ett övernationellt språk och
då undrar jag: vem avgör om det är just engelska som vi måste lära för att få en utkomst i den vida världen, där man behöver kunna arabiska, kurdiska, swahili och farsi.

Susanne L-A

10 januari 2023 20:12

"Faran är inte att svenska elever, vid sidan av svenska, också lär sig engelska" - nej, och det var inte det som artikeln handlade om heller, då måste du ha läst den dåligt. Faran är att elever i engelskspråkiga skolor får sämre kunskaper i svenska, och dessutom ofta även i andra ämnen. Jag rekommenderar boken "Språkbytesexperimentet i svensk skola" där man får en fördjupad insikt i följderna av undervisning i skolämnen på ett språk som inte är elevernas egen.

Jag är själv f.ö varken lärare eller pensionerad, så jag talar inte i egen sak.

Bengt Svensson

10 januari 2023 20:27

Bruno Antonsson verkar ha svårt att hänga med i de diskussioner som förs i Språkförsvaret och numera också i Expressen och en rad andra tidningar. Han målar upp en fördomsfull fantasibild av Språkförsvarets medlemmar och avslutar med en attack mot invandrare, som bara "kan kommunicera ... ytterst torftigt, på arabiska, kurdiska, swahili eller farsi ...". Jag har inget att tillägga.

Bengt Svensson

10 januari 2023 20:29

Annat än att jag bott i USA halva mitt liv.

Christina Johansson

10 januari 2023 21:27

Det är tråkigt att Bruno Antonssons kritiska brev till Språkförsvaret andas ett förakt för äldre människor, gymnasielärare och Språkförsvaret. Utan Språkförsvaret hade Sverige inte haft denna för landet ofantligt viktiga språklag:

”Språklag (2009:600)

SFS nr: 2009:600
Departement/myndighet: Kulturdepartementet
Utfärdad: 2009-05-28
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Lagens innehåll och syfte

1 §   I denna lag finns bestämmelser om svenska språket, de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket.
Lagen innehåller även bestämmelser om det allmännas ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk samt om språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang.

2 §   Syftet med lagen är att ange svenskans och andra språks ställning och användning i det svenska samhället. Lagen syftar också till att värna svenskan och den språkliga mångfalden i Sverige samt den enskildes tillgång till språk.

3 §   Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Svenska språket

4 §   Svenska är huvudspråk i Sverige.

5 §   Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.

6 §   Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.

De nationella minoritetsspråken

7 §   De nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

8 §   Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.

Det svenska teckenspråket

9 §   Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.

Språkanvändningen i offentlig verksamhet

10 §   Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska.

I annan lag finns särskilda bestämmelser om rätt att använda nationella minoritetsspråk och annat nordiskt språk.

När det gäller skyldigheten för domstolar och förvaltningsmyndigheter att anlita tolk och att översätta handlingar finns det särskilda bestämmelser.

11 §   Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.

12 §   Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

Svenskan i internationella sammanhang

13 §   Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang.

Svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas.

Den enskildes tillgång till språk

14 §   Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska
   1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och
   2. den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.

Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.

15 §   Det allmänna ansvarar för att den enskilde ges tillgång till språk enligt 14 §.”

Slutligen är det intressant att Bruno Antonsson använder det engelska substantivet ”interest” i stället för det svenska adjektivet ”intressant” i denna mening: ”Så jag sökte lite på internet, och resultatet var interest.”

Daniel Jacobson

11 januari 2023 11:22

Käre Bruno!

Ifall du läser om Språkförsvaret så ser du ganska snart att vi inte bara värnar svenskan gentemot engelskan utan om svenskan i alla lägen. Och det inbegriper att värna nya svenskars rättighet (och skyldighet) till att lära sig svenska, engelska och andra språk. Det finns inget motsatsförhållande mellan dessa två sammanhang. Jag kan inte förstå det resonemanget och jag tror att du har missat det.

Hans Bergström skriver i sitt inlägg att Språkförsvarets upprop om svenskan som undervisningsspråk bygger på en feluppfattning. I själva verket är det han som har missuppfattat fundamentalt. Visst är det så att den enskilde inte förlorar sin svenska genom att lära sig god engelska, vilket han förnumstigt förklarar med att man blir tvåspråkig och inte halvspråkig genom att få sin undervisning på engelska. Men han bortser från kärnfrågan, den om svenskans utveckling och bevarande.

Genom ämnesundervisning på engelska riskerar vi två saker:

1) Eleven kommer inte att ta till sig ämneskunskaper optimalt. Vi lär oss bäst på vårt modersmål, för med detta följer exakthet och nyanser. Att inte kunna nyttja sitt allra främsta redskap för inlärning, det vill säga modersmålet, blir således handikappande för eleven. Dessutom låter sig inte vad som är typiskt för svenska och nordiska förhållanden beskrivas lika bra på engelska. För detta saknas ofta adekvat ordförråd. Det är rent ut sagt absurt att undervisa om Sveriges historia och samhällsliv på engelska.

2) Svenskan kan framgent gå förlorad inom vissa områden om undervisning huvudsakligen sker på engelska. Till skillnad från i humanistiska och samhällsorienterande ämnen (som är starkt knutna till svensk kultur och identitet) är engelskan mindre bekymmersam i matematik och naturorientering. Dessa är oftast inte lika kulturellt bundna till det svenska som de humanvetenskapliga. Dock uppstår i stället ett annat allvarligt problem. Om vi i skolan enbart ger engelska som ämnesspråk inom naturvetenskap kommer vi på sikt att tappa svenskt språk inom den domänen. Det här kan heller inte den explicita svenskundervisningen rätta till för den ersätter inte på så vis ämnesundervisning på svenska.

Johan Nilsson

11 januari 2023 14:55

Vilket märkligt brev till Språkförsvaret av någon Bruno Antonsson.

Anmärkningsvärt obildat och dumdrygt!

Det kräver någon form av svar (även om mottagaren förmodligen är oemottagligt för sakliga argument) Av dem av Bruno påstådda "åldringarna" är flera yrkesverksamma med goda kunskaper om språk, skola och samhälle, och har till skillnad från BA också livserfarenhet och omdöme, och kan se saker i sin kontext.

Att "gymnasielärare i svenska framlever ett långt kravlöst liv på socialbidrag", är ett märkligt ställningstagande . Tycker han att offentliganställda sjuksköterskor och polismän också "lever på socialbidrag"? Och varför var resultatet "interest", och inte interesting - för det var kanske inte ens intressant för diskussionen? 

Kan Bruno se in i framtiden och veta att för "den stora majoriteten alla elever" blir engelskan "en essentiell beståndsdel i deras framtida yrkesliv". Märklig framtidsförutsägelse!

Och varför tvinga utländska elever i Sverige till undervisning i mer engelska? Vill han att de ska flytta till England? 

, Växjö

Stig Engzell

11 januari 2023 15:02

Välskriven kritik, men total missuppfattning. Har jag inte förstått eller är det inte så att Språkförsvaret inte har något emot engelska och andra språk i svenska skolor. Bara har emot att engelskan tar över mer och mer av kulturen och av språket i vårt land. Det leder förmodligen till språkdränkning. Om engelskan får dominera och svenskan komma på undantag, så kan man till slut varken tillfredsställande engelska eller svenska. Det kan ju få förödande konsekvenser.

Christian Hasfjord

12 januari 2023 13:45

Det var dåligt av Bruno Antonsson att skriva "resultatet var interest". Vet karln inte att det heter intressant på svenska? Jag anser att man skall använda ett språk åt gången och menar att det är ett tecken på struntviktighet och låg bildningsnivå att inte klara av det. Sådana personer kan sällan några andra språk än engelska och svenska. Jag är visserligen pensionär, men har aldrig varit lärare. Dock anser jag att det är viktigt att värna om vårt modersmål.

Lars Fredriksson

12 januari 2023 17:44

Bäste Bruno,
Ber att få upplysa, att ”dessa skribenter” som undertecknare bl.a omfattar flera ledamöter av Svenska akademien, som ju utser Nobelpristagarna, världens finaste litteraturpris, samt ett antal högkvalificerade akademiker, personer ur näringslivet, kulturen, offentlig förvaltning och naturligtvis ur skolans värld. Bruno, du bygger ju hela din argumentation på, att vi skulle vara ett särintresse, när vi verkligen genom undertecknarna har visat, att vi representerar ett SAMINTRESSE.

Per-Åke Lindblom

12 januari 2023 22:46

Många språkförsvarare har redan levererat utmärkta svar till Bruno Antonsson. Denna kommentar är därför bara en komplettering.

Bruno Antonsson använder sig av det som inom retoriken kallas ad hominem-argument eller argumentum ad hominem (latin: "argument mot personen") Det innebär att han fokuserar på de personer han debatterar med, bland annat meningsmotståndarnas ålder, karaktär, förmåga eller avsikter i stället för själva sakfrågan. Motsatsen är en debatt som tar sin utgångspunkt i sakfrågan, argumentum ad rem. Denna argumentationsmetod brukar sällan fungera i skrift, vilket redan bevisats i praktiken av de tidigare svaren. Möjligtvis kan den fungera på ett upphetsad möte eller kanske också på Twitter. Jag är därför helt ointresserad av Bruno Antonsssons ålder, vikt, utbildning, yrke, karaktär, förmåga eller avsikter. Hans argumentation talar för sig själv. Om han är ung, kan man t.o.m förlåta honom för hans dumheter.

Bruno Antonsson tycks mena att det räcker med att svenska elever lär sig engelska som främmande språk. Det är en inställning som han delar med Hans Bergström, Internationella Engelska Skolans grundare.

Språkförsvaret har alltid varit att motståndare till enfaldig tvåspråkighet, d.v.s att svenska medborgare enbart bör behärska engelska utöver svenska. Språkförsvaret har uttryckligen stött EU:s målsättning att varje EU-medborgare bör behärska två främmande språk utöver sitt modersmål. Jag är helt säker på att Språkförsvarets styrelsemedlemmar i genomsnitt behärskar tre främmande språk mer eller mindre. Om man vill uppnå spetskompetens i fråga om språk, så räcker det inte att bara kunna sitt eget modersmål och engelska. Det gör massor av människor i världen idag. Ju fler språk man kan, desto bättre rustad är man och desto enklare är det att lära sig ett nytt språk.

Engelska har fungerat som första främmande språk i Sverige alltsedan andra världskrigets slut. Min generation studerade tre främmande språk, engelska, tyska och franska, i realskolan och gymnasiet. Bristande kunskaper i engelska har aldrig varit något större problem i Sverige och de övriga nordiska länderna inklusive Nederländerna sedan andra världskriget. I alla internationella språktester i engelska för studenter, som inte har engelska som modersmål, toppar just studenter från dessa länder. Detta beror i första hand på att de nordiska språken (med undantag för finska, men svenska är nationalspråk i Finland) och särskilt nederländska är närbesläktade med engelskan.

Det nya är att engelskan expanderar på svenskans bekostnad, som alltså förlorar domäner (användningsområden). Sedan 1990-talet sker detta även inom skolans och högskolans område. Vårt brev handlade om utvecklingen inom skolans område. Men om man är ointresserad av svenskans ställning och framtid, skriver man naturligtvis ett inlägg i stil med Bruno Antonsson.

Bruno Antonsson skriver:

”Det finns ett verkligt språkproblem i den svenska skolan idag, men det verkar helt ha undgått er uppmärksamhet. Det finns ett stort antal barn med utländska föräldrar, mestadels av utomeuropeisk härkomst som kan vare sig svenska eller engelska. Och att någon kan kommunicera, och det ofta också endast ytterst torftigt, på arabiska, kurdiska, swahili eller farsi underlättar vare sig integration i det svenska samhället eller framgång i det framtida yrkeslivet.”

Här tittar bockfoten verkligen fram! Hur kan Bruno Antonsson avgöra om det finns elever, som har arabiska, kurdiska, swahili eller farsi som modersmål och som också har torftiga kunskaper i dessa språk? Det påståendet förutsätter att han själv behärskar dessa språk eller kan hänvisa till en vetenskaplig undersökning. Jag kan försäkra utifrån 25 års erfarenhet som lärare i SFI att förmågan att lära sig ett främmande språk, i det här fallet svenska, ingenting har att göra med etnicitet. Det beror helt och hållet på ett antal individuella faktorer: 1) ålder, ju yngre man är, desto snabbare lär man sig ett nytt språk; 2) avståndet mellan modersmålet och svenskan; ju mer närbesläktat språket är med svenskan, desto lättare lär man sig svenska; 3) utbildning och tidigare språkkunskaper; 4) graden av exponering av svenskan, och 5) språköra och ambitionsnivå.

Jag kan lova dig att jag har haft elever som talat arabiska, kurdiska, swahili eller farsi som modersmål och som alla lärt sig svenska mycket snabbt. Den första aspekten, ålder, är självklar, men den invandrare som vill lära sig tala svenska utan brytning bör helst anlända till Sverige för 17 års ålder. Den andra aspekten är också självklar: de som talar andra nordgermanska språk och västgermanska språk gynnas av ett stort gemensamt ordförråd: t.o.m talare av andra europeiska språk gynnas av latinska och grekiska låneord i svenskan. Hög utbildning, vilket vanligtvis betyder studievana, och tidigare språkkunskaper är också viktigt. Jag lade t.ex märke till att bland mina arabisktalande elever lärde sig de marockanska vuxeneleverna svenska bäst. Orsak? De kunde ofta tre språk redan vid ankomsten till Sverige, arabiska, berbiska och franska. Graden av exponering från svenskan är också viktig. Jag har många invandrare i min bekantskapskrets, som har lärt sig svenska snabbt på grund av att de har flyttat ihop med svenskar/svenskor. Det ultimata är självfallet att flytta ihop med en lärare i SFI. Jag brukade alltid – givetvis med glimten i ögat – rekommendera mina komvuxelever att skilja sig och flytta ihop med en svensk eller svenska, om de ville skynda på inlärningen av svenska. Den sista aspekten inte att förglömma: språköra och egen ambition. Jag hade en gång en farsitalande iransk elev, som klarade rikstestet efter nio månader i Sverige. Anledning: hon läste svenska på egen hand 8 timmar per dag. Bruno Antonsson har tydligen inte hört talas om den nuvarande svensk-iranska riksdagen och regeringen. Svensk-iranier är definitivt överrepresenterade i båda dessa organ. En drygt 40-årig rumänsk och ambitiös språklärarinna gjorde en liknande bravad: hon kunde redan fem språk när hon kom till Sverige och hade dessutom gift sig med en svensk. Jag minns en somalisk elev, som lärde sig svenska mycket snabbt. När jag frågade honom vad han hade gjort i Somalia, så sade han att han hade varit kamelförare. Om det var sant eller inte, kunde jag inte avgöra. Men trots att somaliska ligger långt från svenskan har den dock en fördel; man skiljer mellan korta och långa vokaler, en distinktion som många andra språk inte har.

Dessa nämnda faktorer samverkar självklart på individplanet.