Till Språkspalten, SvD

Jag är en mycket okunnig människa och borde därför inte lägga mig i.

Men jag har alltid intresserat mig för språk och läser regelbundet språkspalten. Alltså läste jag också med intresse Mikael Parkvalls krönika om inlåning av ord och uttryck.

Den artikel i DN som han utgår från har jag inte kommit åt, så den kan jag inte ha någon åsikt om.

Jag borde inte yttra mig alls i det här ämnet, eftersom jag inte är vetenskapsman, men jag kom att tänka på ett par saker som jag vill skriva ner. Varken Mikael Parkvall eller någon annan behöver bry sig om dem.

För det första behöver det inte vara låneorden per se (!) som stör. Det som är ledsamt är att befintliga ord blir bortglömda, att yngre generationer aldrig blir bekanta med dem, och att de så småningom blir betraktade som ålderdomliga, trots att de kanske skulle vara fullt användbara och träffande. För många år sedan skulle jag skaffa mig ett Cambridge Certificate of Proficiency. Jag gick en förberedande kurs hos Folkuniversitet och vi hade en infödd anglofon lärare som behärskade svenska. Jag minns, att han under en fikapaus sade ungefär så här: svenskan har vackra, underbara ord och uttryck – men ni använder dem inte!

Nej, det är just det. Ord blir bortglömda, förmodligen delvis på grund av att låneord tar över. Att hålla ett stort ordförråd levande tycker jag är en tillgång. Men det är väl just den uppfattningen som är att betrakta som känslopjunk.

För det andra tänker jag på att vissa ord kanske inte egentligen är låneord, men att ord som redan finns i svenskan (utan att vara inhemska) får en ny innebörd, antagligen därför att en engelsk innebörd slår ut den svenska. Några exempel är karaktär, adressera, daterad, lyfta och lämna.

Förresten är ju engelskan själv ett blandspråk, fullt av rötter och inslag från keltiska, skandinaviska, latin, franska och amerikanska urinvånares språk. (Det kan man inhämta i Jan Svartviks intressanta bok Engelska: öspråk, världsspråk, trendspråk.)

Jag tog med spänning itu med de nio ord som användes för hundra år sedan. Till min skam tog jag fel på två av dem. Nummer 9, som handlade om sport, tog jag fel på. Sport är jag nämligen inte intresserad av, men jag tvekade mellan det rätta och ett som var fel. Mitt andra misstag var nummer 7, som jag förväxlade med den danska innebörden av ordet bevillning.

Pinsamt.

Anders Schærström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Zk

17 januari 2023 19:48

Numera är alla friidrottare atleter.

 

cj

18 januari 2023 15:23

På Idrottsgalan den 16 januari gick H.K.H prins Carl-Philip fullkomligt i spinn under sitt lilla anförande: det var ”atleter, atleter, atleter” à la Sven Jerrings klassiska ”japâner, japâner, japâner” från OS 1936.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      (Dennna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...