Speciellt inbjuds besökare till denna nätdagbok, som aldrig gått på Internationella Engelska Skolan och haft möjlighet att uppnå "total inner security" vad gäller engelska språket, att hitta dessa fel. Observera att dessa texter skrivs av personalen, inte av eleverna på IES.

(Denna nätdagbok är knuten av nätverket Språkförsvaret)

Se  Säkra svenskan som undervisningsspråk – Sydöstran 21/1 2023. Detta är den trettonde tidningen.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Institutet för de inhemska språken i Finland har en webbsida, Skrivsäker, som innehåller en rad nyttiga övningar i språkriktighetsfrågor:

”Skrivsäker är ditt eget språklaboratorium. Här kan du jobba med övningar av olika svårighetsgrad. Det hjälper dig att förstå hur du kan stärka ditt språk och därmed kommunicera tydligare.

Lärandet sker i första hand genom övningar, men i varje övning finns också en länk till en teorisida där du får veta varför någon formulering är mer korrekt än någon annan.

Om inget annat sägs bygger rekommendationerna i Skrivsäker på en föreställning om vad som är korrekt språk i saktexter, som t.ex nyhetstexter, rapporter, utredningar och läromedel.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag skummade igenom Språkrådets mångordiga rapport, inklusive den än mer mångordigt byråkratiska redovisningen av riksdagspartiernas synpunkter på ett stort antal frågor, inklusive ”Engelskans roll i det svenska språksamhället”. Slutsatsen är beklämmande vad avser vårt skötebarn (avsnitt 5.1 i rapporten). På sid 34 kan man läsa att det i stort sett inte finns några motsättningar mellan partiernas ljumma ställningstaganden, med undantag för SD som av lätt förklarliga, nationalistiska skäl ser engelskan som ett möjligt hot. Språkvårdande skäl nämns knappast alls. Våra folkvalda representanter i Sveriges riksdag har inte insett faran av den alltmer framgångsrika språkkolonialismen och angliseringen av språk, kultur och sociala mönster i Sverige och utan vidare eftertanke är man beredd att kapitulera och i tyst samförstånd med ockupationsstyrkorna hissa vit flagg och bjuda på kaffe med dopp. Språkrådet tycks inte ha någon som helst egen uppfattning i frågan. Det känns ganska bedrövligt.

Man hänvisas också till en annan mångordig, 48-sidig rapport från Språkrådet 2022: ”Språkval och internationalisering, svenskans och engelskans roll inom forskning och högre utbildning” där man för övrigt kan klicka på ”Read in English”. Rapporten innehåller en hel del förtjänstfulla konstateranden och till och med några förslag på hur man kan gå framåt mellan förbud och acceptans. Slutsatsen är ett typiskt svenskt ställningstagande: ”mittemellan”…”både och…”. Ja, det är nog det mest rimliga med dagens utveckling, men med formering av ett starkt försvar för svenska språkets särskilda betydelse. Det är fråga om att hitta en balanspunkt utan kapitulation.

Men någonstans i gömmorna har väl den statliga myndigheten Språkrådet uttryckt sin grundläggande syn på engelskans intrång i det svenska språket och samhället - eller?

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Idag skriver Sara Lövestam i artikeln ”Orden som lär prägla året som kommer”  i Svenska Dagbladet bland annat:

”En annan skolpolitisk språkfråga är den om engelska som undervisningsspråk. ’Svenskan måste bli skolans förstaspråk’ krävde i slutet av december 238 namnkunniga undertecknare i en debattartikel initierad av den enträgna föreningen Språkförsvaret. Om svenskan inte får ett tydligare företräde i svenska skolan, var ska det svenska språket överleva och frodas? När frågan lyfts brukar den få ett jämförelsevis torrt gensvar, men i kombination med den pyrande kritiken mot nuvarande skolsystem (där ’internationell profil’ kan befria friskolekoncernen från ansvaret att anställa dyra, svenska lärare) har den potential att få spridning under 2023. Ska man döma av alla mejl jag får av läsare som beklagar sig över ungdomens bristande svenska och ökade användning av engelska, bör engagemang i frågan finnas.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Ingresstext och rubrik är hämtad från Helsingborgs Dagblad den 18 januari – artikeln i övrigt är låst)

”Elever på Engelska skolan i Landskrona som behöver gå på toa under lektionstid måste hänga en särskild toa-skylt om halsen. Regeln gäller alla 600 grundskoleelever.

– Fruktansvärt kränkande! Helt galet, säger Angelie Fröjd, förälder till barn på skolan.”

(Denna nätdagbok är knuten tlll nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Grymlings - Mitt bästa för dig

Söndagens svenskspråkiga dikt

För mej
kan kärleken aldrig vara
två som kryper ihop
i ett hörn
medan livet brusar förbi

För mej

måste kärleken alltid vara
många som kämpar i bredd
– också du, också jag –
mitt uppe
mitt ute i livet

Märta Tikkanen

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Översatt från SWR Wissen)

Det beror på vilket modersmål någon talar. För tyskarna är det naturligtvis särskilt svårt med de språk som man inte har någon relation till alls. Det vill säga icke-indoeuropeiska språk som finska, ungerska och georgiska.

Det är åtminstone vad Martin Haspelmath berättade för mig - han forskar vid Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology. Och om någon i Tyskland vet något om jämförande språkforskning är det han. Detta svar bygger därför i första hand på honom.

Exemplet kinesiska: enkel ordbildning, men tonen ändrar ordets betydelse

Det finns mycket olika egenskaper som gör ett språk - oavsett vem som lär sig det - svårare än andra. Det kan ha en komplicerad grammatik eller ett svårt ordförråd - med ett stort ordförråd, subtila differentieringar osv. Eller så kan det vara svårt på den fonetiska nivån. Kinesiskan är ett sådant fall: när det gäller ordbildning är den ganska enkel, ungefär som engelskan - du behöver inte lära dig många former för verben. Men kinesiskan är svår på den fonetiska nivån, eftersom betydelsen av ett ord beror mycket på melodin.

Särskilt komplexa: burashaski, copainalá zoque och khoikhoi.

Det finns en lista i en artikel av den svenske lingvisten Mikael Parkvall. Han utvärderade språken enligt 53 egenskaper, till exempel:

- Hur många olika konsonanter använder de?

- Vilken roll spelar nasaliserade vokaler?

- Hur många grammatiska genus finns det? Var måste man ta hänsyn till dem?

- Hur många tempus finns det?

- Hur många möjliga tempus?

Det finns också språk som japanska, där det finns många olika former av artighet att ta hänsyn till. Vi tog fram en lista över språk, ordnade efter komplexitet: högst upp finns de språk där flest regler måste beaktas. Högst upp står burashaski, ett språk som talas av 100 000 personer i Karakorambergen i norra Pakistan. På andra plats kommer copainalá zoque, ett inhemskt språk i Mexiko. På tredje plats kommer khoikhoi, ett språk från gränsområdet mellan Namibia och Botswana. De komplexa språken är spridda över alla kontinenter.

Komplex betyder inte nödvändigtvis svår

Även ett språk med enkla regler kan ha många undantag och därmed vara svårt. Eller så kan det vara lätt att lära sig, eftersom talat och skrivet språk har ett tydligt samband. Spanska, till exempel, är ett relativt komplicerat språk enligt den nämnda listan - men ändå relativt lätt att lära sig, eftersom det är ganska regelbundet, och eftersom talat och skrivet språk är ganska nära sammankopplade. Om du känner till uttalsreglerna, behöver du inte fundera på hur ett ord uttalas.

Ett motexempel är kinesiskan med sina tusentals tecken.

Särskilt komplexa språk tenderar att finnas i små språkgrupper

De stora världsspråken är vanligtvis så utbredda, eftersom dessa språk har påtvingats andra folk under historiens gång. Latin var komplicerat så länge det talades i och omkring Rom. När gallerna, ibererna etc. tog över språket, antog de inte det komplicerade höglatinet utan förenklade varianter. Detta ledde till utvecklingen av franska, italienska och spanska, som inte längre är lika grammatiskt komplicerade som latinet var.

I detta avseende kan man grovt säga att ju mer ett språk sprids, ju fler olika folk som tar till sig det, desto enklare blir det med tiden. De särskilt komplexa språken tenderar alltså att återfinnas bland de små språkgrupperna.

Gábor Paál

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)