Lars Lönndahl - Stjärnöga

Söndagens svenskspråkiga sång

Stjärnöga 

Stjärnöga, du som jag mött

långt i försvunna tider,

nu är det kvälldags,

och trött min ungdom till vila skrider.

Irrbloss, som världen har tänt,

slockna så lätt i världen.

Stjärnöga, mycket har hänt,

sedan vi skildes på färden.

Villsam är vägen som går fram

genom mörka länder.

Stjärnöga, stjärnöga,

når jag aldrig mer dina händer?

Tag mina händer

och led mig in i ditt ljusa rike.

Stjärnöga, giv mig din fred

och låt mig varda din like.

Bo Bergman 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det visar ny forskning från Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet. Resultaten visar på behovet av att stärka svenskan i en alltmer utbredd engelskspråkighet. Rapporten ges ut av Språkrådet vid Isof.

Diskussionen om språk i högre utbildning handlar allt som oftast om relationen mellan svenska och engelska. I den här rapporten lyfts ett viktigt perspektiv i den debatten, nämligen studenternas. Rapporten bygger på enkätsvar från 1 000 slumpmässigt valda studenter och synliggör ett lika tydligt som viktigt glapp mellan vad studenter vill ha och vad de får.

Rapporten visar att:

• studenter föredrar svenska i nästan alla undervisningssituationer – föreläsningar, handledning, seminarier, kurslitteratur och examination.
• studenter värnar och värderar det svenska fackspråket högt, men upplever inte att lärarna gör det i samma utsträckning.

”När forskarna bakom rapporten frågade oss på Språkrådet om vi ville publicera undersökningen om studenters inställning till språk i högre utbildning blev vi genast intresserade. Just detta är ett viktigt men ofta förbisett perspektiv i diskussionen om språk i akademin”, säger Lena Lind Palicki, avdelningschef på Språkrådet vid Isof.

Slutsatserna i rapporten visar att det finns en stor efterfrågan på svenskt fackspråk i högre utbildning – i alla fall från studenterna – och kan fungera som en uppmaning till svenska universitet och högskolor att skapa förutsättningar så att både svenska och engelska fackspråk används och utvecklas parallellt.

”Rapporten väcker frågor om hur universitetens språkpolitik ser ut i praktiken. Studenternas tydliga ställningstagande för svenskt fackspråk ger underlag till en fortsatt diskussion om hur både svenska och engelska kan ges goda förutsättningar att utvecklas sida vid sida på svenska universitet och högskolor i framtiden,” säger Lena Lind Palicki.

Rapporten är skriven av Hans Malmström, Chalmers tekniska högskola och Susanna Karlsson och Marcus Warnby, Göteborgs universitet och ges ut av Språkrådet vid Institutet för språk och folkminnen.

Ladda ner rapporten här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I det amerikanska utrikesdepartementet får sans serif-typsnittet Calibri inte längre användas, officiella dokument måste skrivas i Times New Roman. Detta innebär att ett beslut från Biden-eran upphävs, skriver IT-plattformen golem.de. Calibri infördes vid den tiden för att dess enkla utformning skulle underlätta tillgången till texter för personer med funktionsnedsättningar, till exempel synnedsättning eller dyslexi. Utrikesministeriets avdelning för mångfald och inkludering rekommenderade då detta, men under den nye amerikanske utrikesministern Marco Rubio avskaffades denna regel igen. Han kallade den dåvarande förändringen för en ”slösaktig” åtgärd för att främja mångfald. Återgången till Times New Roman återställer ”värdigheten och professionaliteten i ministeriets skriftliga arbete”, heter det i den aktuella förordningen. Serif-typsnitt uppfattas allmänt som ett uttryck för tradition, formalitet och högtidlighet, enligt Rubio i förordningen. ( Källor:  golem.de eller https://www.bbc.com/news/articles/cgkez3367xmo)

P.S Språkförsvarets nätdagbok har alltid använt Times New Roman, men på förekommen anledning anser vi inte att man behöver dra några långtgående slutsatser utifrån denna praxis.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Utan en plan är ditt globala varumärke i fara

Traditionell lokaliseringshantering har passerat sin livslängd och hindrar nu tillväxt. De flesta affärsöversättningar är nu maskinassisterade tack vare utvecklingen av neural maskinöversättning (NMT) och stora språkmodeller (LLM). Snabb, kostnadseffektiv översättning i flera kanaler kommer att hjälpa många företag att för första gången bli verkligt flerspråkiga i alla kontaktpunkter. Oreglerad AI medför dock risker, och dessa multipliceras med antalet språk. Oförberedda företag kommer att se sina kvalitets-, hastighets- och kostnadsmått försämras. Denna rapport undersöker lokaliseringsmarknadens dynamik och hur företagsledare bör uppgradera teknik, team och operativ strategi.

Lokalisering är i oordning tack vare AI

De senaste två åren har förändrat grunderna för företagens lokaliseringspraxis. Maskinassisterade översättningsmetoder står nu för 70 % av alla översättningar, och AI-översättning ökade med 533 % under 2024. Mänsklig översättning håller på att övergå till en stödjande roll. För att framgångsrikt kunna implementera LLM, neural maskinöversättning (NMT) och översättning som en funktion (TaaF) – tillsammans kallat lokaliserings-AI – tillsammans med stödjande teknik krävs erfarna ledare som kan samordna och optimera teknik, processer och data i hela företaget (se figur 1). Företag som håller fast vid den gamla, decentraliserade, tjänstecentrerade modellen som drivs av mellanchefer kommer att ha svårt att hänga med:”

Läs vidare här!

Kommentar: Speciellt e-handelsföretag som verkar internationellt vinnlägger sig om s.k lokalisering, d.v.s anpassning till olika målgrupper. Den viktigaste anpassningen är naturligtvis den språkliga, eftersom man faktiskt säljer bäst på köparens eget språk. Därav den ökande användningen av neurala maskinöversättningsverktyg, som ger betydande produktivitetsvinster.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Med några års mellanrum brukar dyka det upp någon skribent i Sverige som pläderar för att Sverige  ska upphöja engelska till officiellt språk jämsides med svenskan. Magnus Hambleton i Dagens Industri den 26/11 är alltså inte först utan har föregåtts av exempelvis Marian Radetzki i Dagens Nyheter 2007 och Walter Naeslund i Resumé 2019. Dessa förslag till frivillig och enfaldig självkolonisering brukar alltid vittna om såväl bristande omvärldskunskap, särskilt om språkförhållanden, som argumentation byggd på felaktiga premisser.

För det första  ger Magnus Hambleton sken av att svenskarnas kunskaper i engelska är helt unika utanför Storbritannien och Irland jämfört med övriga länder i Europa. Han skriver: ”Den som flyttar till Stockholm kan leva ett helt liv här utan att kunna svenska. Det gör oss i princip unika i Europa (min fetstil).” Han redovisar inget som helst stöd för detta påstående utan förfaller enbart till löst tyckande.

Nu finns det mig veterligt i och för sig ingen undersökning av kunskaperna i engelska i olika europeiska länder, som bygger på ett representativt urval av invånarna. Men det finns andra typer av undersökningar.

Eurobarometerns undersökning från 2012, som byggde på självuppskattning av kunskaperna i engelska i respektive land, visade att 90 procent av nederländarna och malteserna ansåg sig kunna föra en konversation på engelska mot 86 procent i Sverige och Danmark, varpå Österrike och Cypern följde med 73 procent. Enligt Eurobarometern 2023 angav 93 procent av respondenterna i Nederländerna, 90 procent i Sverige, 87 procent i Danmark, 86 procent i Malta och 81 procent i Finland att de var särskilt benägna att tala engelska som främmande språk. Norge och Island ingår inte Eurobarometerns undersökning.

TOEFL (Test of English as a Foreign Language) är ett standardiserat språktest i engelska som mäter kunskaperna hos personer som inte har engelska som modersmål, framför allt för studier på universitet och högskolor där undervisningsspråket är engelska. Testet används av många lärosäten världen över som underlag för antagning till utbildningar. I Europa (exklusive Storbritannien och Irland) är det framför allt Nederländerna, Österrike, Tyskland, Schweiz, Danmark, Belgien, Finland, Sverige och Norge som hör till de bäst presterande länderna på TOEFL.

Det svenska utbildningsföretaget Education First (EF) publicerar varje år testresultaten i engelska som främmande språk fördelade nationellt från sin verksamhet via English Proficiency Index. Det är inte fråga om ett representativt urval från varje land utan om ett genomsnittsresultat och antalet deltagare från varje land kan variera betydligt. De tio länderna med de högsta färdigheterna i engelska 2025 var följande i rangordning: Nederländerna, Kroatien, Österrike, Tyskland, Norge, Portugal, Danmark, Sverige, Belgien och Slovakien.

Kunskaperna i engelska som främmande språk i Sverige som europeiskt land är alltså inte unika; närmare tio länder i Europa har lika goda, eller bättre kunskaper, i engelska. Hambletons argumentation  påminner mig om en diskussion jag hade med en norrman i samband med en språkkonferens i Oslo 2008. Han ville att jag åtminstone skulle erkänna att norrmännen pratade bättre engelska än svenskarna. Det ville jag inte utan förklarade – baserat på flera besök i Nederländerna - att holländarna talade den bästa engelskan utanför Storbritannien och Irland i Europa.

För det andra påstår Hambleton att ”i Schweiz talar färre personer franska än svenskar talar engelska, ändå är franska officiellt språk där. Skillnaden är att schweizarna låter verkligheten styra politiken.” Analogin är helt befängd. Hambleton tycks tro att franskan har upphöjts till officiellt språk i Schweiz för att schweizarna vill fjäska för grannlandet Frankrike. Faktum är att franska är modersmål för 20–22,8 procent, eller runt 1,8–2,0 miljoner, av schweizarna, framför allt i västra Schweiz. De två övriga officiella språken är tyska och italienska, medan rätoromanska är ett regionalt språk.

För det tredje skriver Hambleton att ”trots Brexit är engelskan EU:s språk i allt väsentligt. Det är språket i forskning, handel, standarder och diplomati. Sverige kan bidra till att ge EU:s språkpolitik en trovärdig grund.” Det enda som är sant i detta påstående är att engelskan idag i praktiken fungerar som ett ledande informellt lingua franca inom EU. Men EU:s språkpolitik bygger på att respektera och bevara språklig mångfald, samtidigt som man aktivt främjar flerspråkighet – idealet är “modersmålet plus två andra språk” för alla medborgare. Politikområdet är till stor del medlemsstaternas ansvar, men EU sätter gemensamma mål, ger rekommendationer och finansierar program som Erasmus+ för att stärka språkkunskaper och mobilitet.

Unionen har 24 officiella språk, och EU‑medborgare har rätt att vända sig till EU‑institutionerna på vilket som helst av dessa och få svar på samma språk. Språkreglerna för institutionerna fastställs av rådet (bl.a. genom förordning nr 1/1958), men i praktiken används ett mindre antal arbetsspråk – framför allt engelska, franska och i viss mån tyska – i det dagliga arbetet. EU har världens mest avancerade simultantolkningssystem; i EU-parlamentet kan vem som helst tala något av de officiella språken och sedan bli tolkad till de övriga.

Eurobarometer-undersökningar från 2024 visar att 86 procent av européerna anser att alla bör kunna minst ett främmande språk utöver modersmålet, och att 76  procent anser att språkutveckling bör vara en politisk prioritet. Stödet för skydd av minoritets- och regionalspråk är också starkt: 84  procent av medborgarna tycker att dessa språk bör skyddas och främjas.

Slutligen påstår Hambleton ”att göra det internationellt välkänt att engelska är ett av Sveriges officiella språk ger svenskar utomlands ett försprång.” Om detta verkligen ledde till ett försprång, så skulle Sveriges grannländer raskt kopiera tilltaget och därmed vore konkurrensfördelen lika med noll. För övrigt finns det språkquislingar även i våra nordiska grannländer som tänkt i liknande banor som Hambledon. Radikale Venstre, ett socialliberalt parti, föreslog för ett antal år sedan att engelska skulle bli Danmarks andra officiella språk. I Finland har liknande idéer framförts i enkäter och offentliga debatter av enskilda medlemmar i De Gröna, Svenska folkpartiet och Vänsterförbundet. Både i Danmark och Finland avvisar en majoritet av medborgarna dylika idéer.

Hambleton menar att för ”eliten inom tech och forskning är språket en praktisk fråga. Svaret måste vara lika praktiskt: här fungerar engelska fullt ut, från dag ett.” Det räcker tydligen inte att runt 90 procent av svenskarna säger sig kunna konversera på engelska; denna ”elit” kommer ändå att dra öronen åt sig. Om någon störs av att det talas andra språk än engelska i ett land, så är det snarast fråga om ett obildat och arrogant dumhuvud.

Hambleton tycks också hävda att San Francisco Bay Areas dragningskraft på teknologer i första hand beror på engelskan och inte på att området hittills varit ledande i fråga om datateknologi. Om Kina går om USA i fråga om datautveckling, så kommer  detta också att leda till att antalet teknologer som åker till Kina ökar oberoende av språkförhållandena. Kina befann sig redan på tredje plats efter USA och Storbritannien 2019 vad gäller antalet internationella studenter. Frankrike, där man som bekant talar franska, är exempelvis det land som flest afrikanska studenter söker sig till.

Hambletons förslag att upphöja engelskan till officiellt språk i Sverige är varken nytt eller originellt; det förblir ett ogenomtänkt och för svenskan mycket farligt förslag.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Årets ord 2025 minner oss om at vi blir et sårbart samfunn når vi gjør oss avhengige av de store teknologiselskapene.

– En oligark er en søkkrik person med mye makt. En tekoligark eier teknologiselskaper som har nærmest total kontroll over den digitale teknologien og dermed stor innflytelse over hele verden. Årets ord kan bidra til å løfte debatten om digital selvråderett i Norge, sier Åse Wetås, direktør i Språkrådet.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Allmän lingvistik försöker identifiera egenskaper som är gemensamma för alla språk, det vill säga språkliga universalier. Dessa egenskaper måste förstås vara mycket allmänna, eftersom skillnaderna mellan de 6 000 till 7 000 språk som finns är enorma. Men man kan till exempel konstatera att ”alla språk har delar som inte har någon egen betydelse, det vill säga funktionsord som till exempel artiklar”. Många av dessa universalier uttrycks i en om-då-formel: ”Om ett språk har egenskap A, då har det också egenskap B”, t.ex ”Om ett språk har futurum, då har det också preteritum, men inte tvärtom”.

Ett team av lingvister vid Saarlands universitet har nu jämfört och utvärderat stora datamängder från flera tusen språk. Man undersökte till exempel ordföljden, det vill säga var verb och objekt placeras i en mening. Ett resultat: 60 av 191 grammatiska mönster, det vill säga ungefär en tredjedel, återfanns i alla undersökta språk, även sådana som har utvecklats helt oberoende av varandra, t.ex tyska och japanska. ”Detta visar tydligt att språkets utveckling inte är slumpmässig”, säger studiens ledare Annemarie Verkerk. Forskarna vill nu öka mängden språkinformation som ska jämföras för att visa ”vilka sociala, ekologiska och demografiska händelser och situationer som har påverkat språkets utveckling”. (Källa: wissenschaft.de)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång 

Laleh - Många ljus

Söndagens svenskspråkiga dikt 

Inom varje dikt 

Inom varje dikt

lyser en liten lampa

I rummet och tiden

i jorden och havet

hos människan och djuret

hos allt som har skapats

av natur och människohand

finns en dikt

som lyser som en lampa

Söker du tillräckligt länge

finner du kanske även en lampa

inom ditt djupaste mörker

Maria Wine 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)