”Årets ord 2025 minner oss om at vi blir et sårbart samfunn når vi gjør oss avhengige av de store teknologiselskapene.

– En oligark er en søkkrik person med mye makt. En tekoligark eier teknologiselskaper som har nærmest total kontroll over den digitale teknologien og dermed stor innflytelse over hele verden. Årets ord kan bidra til å løfte debatten om digital selvråderett i Norge, sier Åse Wetås, direktør i Språkrådet.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Allmän lingvistik försöker identifiera egenskaper som är gemensamma för alla språk, det vill säga språkliga universalier. Dessa egenskaper måste förstås vara mycket allmänna, eftersom skillnaderna mellan de 6 000 till 7 000 språk som finns är enorma. Men man kan till exempel konstatera att ”alla språk har delar som inte har någon egen betydelse, det vill säga funktionsord som till exempel artiklar”. Många av dessa universalier uttrycks i en om-då-formel: ”Om ett språk har egenskap A, då har det också egenskap B”, t.ex ”Om ett språk har futurum, då har det också preteritum, men inte tvärtom”.

Ett team av lingvister vid Saarlands universitet har nu jämfört och utvärderat stora datamängder från flera tusen språk. Man undersökte till exempel ordföljden, det vill säga var verb och objekt placeras i en mening. Ett resultat: 60 av 191 grammatiska mönster, det vill säga ungefär en tredjedel, återfanns i alla undersökta språk, även sådana som har utvecklats helt oberoende av varandra, t.ex tyska och japanska. ”Detta visar tydligt att språkets utveckling inte är slumpmässig”, säger studiens ledare Annemarie Verkerk. Forskarna vill nu öka mängden språkinformation som ska jämföras för att visa ”vilka sociala, ekologiska och demografiska händelser och situationer som har påverkat språkets utveckling”. (Källa: wissenschaft.de)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång 

Laleh - Många ljus

Söndagens svenskspråkiga dikt 

Inom varje dikt 

Inom varje dikt

lyser en liten lampa

I rummet och tiden

i jorden och havet

hos människan och djuret

hos allt som har skapats

av natur och människohand

finns en dikt

som lyser som en lampa

Söker du tillräckligt länge

finner du kanske även en lampa

inom ditt djupaste mörker

Maria Wine 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Man behöver inte kunna svenska för att bo i Sverige, men man behöver kunna engelska. Eller? Allt oftare händer det att man går på restaurang där personalen enbart talar engelska. Detta brukade vara ett Stockholmsfenomen, nu har det spritt sig över landet. Diskarna och kockarna kan svenska – men inte restaurangvärden!

Det plågar mig när jag ser äldre människor kämpa med att försöka uttrycka sig på engelska – i sitt eget land! Varför ska de behöva göra detta? Och än värre när ett barn frågar var toaletten är och inte förstår vad personalen säger.

På nittiotalet var standardförklaringen till att invandrare diskriminerades på arbetsmarknaden att de inte hade tillräckliga språkkunskaper. Detta kan inte ha varit sant, för nu ratas kurder, somalier, araber och latinos som bott tjugo år i Sverige, till förmån för italienare och andra EU-medborgare som just kommit hit! Var hudfärg problemet, undrar man?

Det finns förmodligen inget annat land där detta skulle accepteras. Försök att jobba i Frankrike utan att kunna franska! Eller i England, utan att kunna engelska! Tänk er att en engelsman går in på krogen och möts av en fransk servitör som utan att be om ursäkt förväntar sig att beställningen ska ske på franska.

Jag förstår att det handlar om att restaurangägare importerar billig arbetskraft, men det är inte hela frågan. Det handlar också om svenskans dåliga självförtroende generellt. Häromveckan var jag på en wrestlingshow. Det var mycket underhållande förutom att deltagarna – alla svenskar – pratade ENGELSKA! Vilket de inte kunde. Åskådarna fick för sig att de också behövde prata engelska, så när de ropade åt deltagarna på sin bästa tv-engelska dog jag av skam.

Man skulle aldrig kunna få en hel grupp spanjorer i Spanien att prata engelska med varann. Det är till och med svårt att få en av dem att prata engelska med en utlänning.

Sverige måste vara sämst i världen på att vårda och uppskatta sitt eget språk. Så fort en ny term kommer på engelska direktimporterar vi den. AI heter AI även här, på norska heter det däremot KI – konstgjord intelligens. Som Mats-Eric Nilsson skriver i sin bok ”Kåppi pejst – hur vi härmar USA mer än ever” tar Sverige efter USA i allt från begrepp till politik. Han nämner föreställningen att det är jättesvårt att kombinera mat och vin, vilket det behövs en expert till. Detta är okänt i klassiska vinländer – man tar det lokalproducerade vin som finns till hands – och uppstod i USA på 80-talet då vinföretagen uppfann food and wine pairing, för att sälja mer. Nu tror alla svenskar att detta är en objektiv vetenskap.

Så fort en amerikansk kändis nyser, kommer artiklar på svenska kultursidor om Vad Detta Betyder För Vår Samtid. Så fort en amerikansk kändis skådats med nya byxor skriver DN:s modeskribent Susanne Ljung att ”nu slipper vi frysa anklarna av oss”. Att modet skapas i Paris verkar ha glömts bort.

Våra företag gör reklam på engelska (vilket är synd för barn som försöker lära sig läsa och inte fattar vad det står) våra tv-kanaler är fulla av amerikanska filmer eller svenska versioner av amerikanska program, det har till och med gått så långt att vi använder klumpiga amerikanska omskrivningar istället för geniala svenska uttryck! Engelskan har inget ord för dygn eller blunda, de säger ”twenty four seven” och ”close your eyes” vilket vissa har börjat använda här!

När amerikaniseringen når politiken verkar den inte bearbetas, utan bara direktöversättas – och ibland inte ens det. Begrepp som nolltolerans, snöflinga, hjärtlandet, husblatte, trop, metoo, alt-right, dicpic, no-go-zones, triggervarning, weaponize är alla hämtade från USA. När Ulf Kristersson meddelade att den misstänkte gängledaren Mikael Tenezos häktats i Mexico (vilket medierna redan berättat) sa han: ”Jag kan bekräfta: Vi har honom” som om han vore Obama på jakt efter bin Laden, och inte en svensk statsminister i ett land där rättsväsendet förväntas vara självständigt och där vi inte dömer människor på förhand. Och alla medier och debattörer förväntades yttra sig om den amerikanske föreläsaren Charlie Kirks död, trots att ingen visste vem det var innan han dog.

Om vi nu måste hämta inspiration till våra politiska debatter från utlandet, kanske det finns länder som påminner mer om Sverige? Norge, till exempel? Eller Finland? Är det någon som har hört om dessa länder? Kanske det till och med skulle vara intressant att veta hur man resonerar i Indien eller Mongoliet?

Kajsa Ekis Ekman

Artikeln har tidigare publicerats i Dala-Demokraten den 30/10 2025 - här med skribentens tillåtelse.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Sedan 2014 har Språkförsvaret – med undantag för coronapandemin – varje år delat ut två priser.

Det ena priset, Årets anglofån, är ett negativpris. Det är meningen att mottagaren ska skämmas över detta pris. Det bör framför allt ges till myndigheter, företag och organisationer som använder engelska i stället för svenska på ett iögonfallande sätt.

Det andra priset, Språkförsvarets hederspris, bör främst ges till enskilda, som har gjort berömvärda insatser för svenska språket under året och för vilka en hedersbetygelse betyder något. Det kan vara fråga om författare, journalister, sångare, språkvetare etcetera.

Från och med 2014 och fram till 2024 har följande utnämnts till Årets anglofån: Stockholms stad, Tele2, SVT, PostNord, Internationella engelska skolan, Coop, Barbara Bergström och UHR. Följande har under samma tid förärats Språkförsvarets hederspris: Pehr G Gyllenhammar, Anders Q Björkman, Theodor Kallifatides, Björn Ranelid, Terminologicentrum (TNC), Magnus Henrekson, Olle Bälter/Viggo Kann och Sara Lövestam. Språkförsvarets hederspris till Fredrik Lindström och Årets anglofån till Stefan Löfven 2020 delades ut först på årsmötet 2022.

Nominera kandidater till båda dessa priser fram till den 31 december. Priset avser alltså insatser under 2025. Därefter väljer Språkförsvarets styrelse ut fem kandidater från vardera kategorin. Språkförsvarets medlemmar röstar sedan under januari 2026 fram en vinnare bland dessa kandidater. Skriv också gärna ett förslag till motivering som vi sedan kan använda vid omröstningen. Omröstningen är alltså endast intern, eftersom det skulle bli svårt att kontrollera icke-medlemmars identitet.  Prisutdelningen sker på årsmötet våren 2026.

Språkförsvarets styrelse vet att dessa priser väcker en viss uppmärksamhet. De som mottar Språkförvarets hederspris brukar bli glada över diplomet och till och med tacka oss officiellt (och återgäldar således publiciteten). Ingen av dem som utnämns till Årets anglofån har hittills ställt upp fysiskt för att ta emot priset.

Idén till dessa priser har vi hämtat från Verein Deutsche Sprache och Modersmål-Selskabet.

Nomineringar kan skickas till sprakforsvaret@yahoo.se eller om du inte har tillgång till e-post: Olle Käll, Myggdansv. 4C, 80269 Gävle.

Språkförsvarets styrelse

Nätverket Språkförsvaret

Inte i Storbritannien eller på Irland, om ni tror det. North Park (Norra parken) ligger i Idre, Dalarna och är ett företag, som säljer ”exklusiva” fjällägenheter.

Företaget har alltså t.o.m kostat på sig ett engelskt namn!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Detta tas upp av Anders Svensson i artikeln ”Sveriges Radio sviker sin publik – engelska ska översättas”  i Dagens Nyheter den 30 november. Han skriver bland annat:

”I 15 minuter och 34 sekunder behandlas händelsen i ett inslag i SR-programmet ”Medierna” – ett slags tryckfelsnisse i magasinsformat. Men i sex minuter och en sekund – alltså en dryg tredjedel av inslaget – talas det engelska. Utan översättningar, utan förklaringar, utan något som helst stöd för lyssnarna.

I denna inofficiella version av Radio Sweden förutsätts publiken ha mycket goda kunskaper i engelska. Ett idiomatiskt uttryck som the buck stops here – som används när någon tar ansvar för ett misstag och inte lägger skulden på någon annan – tillhör vad lyssnarna förväntas begripa.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Människor lever längre än någonsin tidigare runt om i världen. Ett längre liv medför nya möjligheter, men också utmaningar, särskilt risken för åldersrelaterad försämring.

Förutom fysiska förändringar som minskad styrka eller långsammare rörelser, har många äldre vuxna problem med minnet, uppmärksamheten och vardagliga sysslor. Forskare har i åratal försökt förstå varför vissa människor förblir mentalt skärpta medan andra försämras snabbare. En idé som väcker allt större intresse är flerspråkighet, förmågan att tala mer än ett språk.

När någon kan två eller flera språk förblir alla dessa språk aktiva i hjärnan. Varje gång en flerspråkig person vill tala måste hjärnan välja rätt språk och samtidigt hindra de andra språken från att störa. Denna ständiga mentala övning fungerar ungefär som daglig ”hjärnträning”.

Att välja ett språk, undertrycka de andra och växla mellan dem stärker de hjärnans nätverk som är involverade i uppmärksamhet och kognitiv kontroll. Forskare tror att denna stadiga mentala träning under hela livet kan bidra till att skydda hjärnan när den åldras.

Studier som jämför tvåspråkiga och enspråkiga personer har visat att personer som använder mer än ett språk kan behålla bättre kognitiva färdigheter senare i livet. Resultaten från olika studier har dock varit inkonsekventa. Vissa rapporterade tydliga fördelar för tvåspråkiga personer, medan andra fann liten eller ingen skillnad.

En ny, storskalig studie ger nu starkare bevis och en viktig insikt: att tala ett extra språk verkar vara till hjälp, men att tala flera språk verkar vara ännu bättre.

I denna studie analyserades data från mer än 86 000 friska vuxna i åldern 51 till 90 år i 27 europeiska länder. Forskarna använde en maskininlärningsmetod, vilket innebär att de tränade en datormodell att upptäcka mönster i tusentals datapunkter. Modellen uppskattade hur gammal en person verkade vara baserat på daglig funktion, minne, utbildningsnivå, rörelseförmåga och hälsotillstånd såsom hjärtsjukdomar eller hörselnedsättning.

Genom att jämföra denna ”förutsagda ålder” med en persons faktiska ålder skapades vad forskarna kallade en ”biobeteendemässig åldersskillnad”. Detta är skillnaden mellan hur gammal en person är och hur gammal hen verkar vara baserat på sin fysiska och kognitiva profil. En negativ skillnad innebar att personen verkade yngre än sin biologiska ålder. En positiv skillnad innebar att personen verkade äldre.

Teamet tittade sedan på hur flerspråkigt varje land var genom att undersöka andelen människor som inte talade något annat språk, ett, två, tre eller fler. Länder med hög flerspråkighet inkluderade platser som Luxemburg, Nederländerna, Finland och Malta, där det är vanligt att tala flera språk. Länder med låg flerspråkighet inkluderade Storbritannien, Ungern och Rumänien.

Människor som bor i länder där flerspråkighet är vanligt hade mindre risk att visa tecken på accelererat åldrande. Enspråkiga personer var däremot mer benägna att se biologiskt äldre ut än sin faktiska ålder. Bara ett ytterligare språk gjorde en betydande skillnad. Flera språk gav en ännu starkare effekt, vilket tyder på ett dosberoende samband där varje extra språk gav ett ytterligare skydd.

Dessa mönster var starkast bland personer i åldern 70–80 år. Att kunna två eller flera språk hjälpte inte bara, det gav ett märkbart starkare skydd mot åldersrelaterad försämring. Äldre flerspråkiga vuxna verkade ha en slags inbyggd motståndskraft som deras enspråkiga jämnåriga saknade.

Kan detta helt enkelt spegla skillnader i välstånd, utbildning eller politisk stabilitet mellan länder? Forskarna testade detta genom att justera för dussintals nationella faktorer, inklusive luftkvalitet, migrationsnivåer, ojämlikhet mellan könen och politiskt klimat. Även efter dessa justeringar förblev den skyddande effekten av flerspråkighet stabil, vilket tyder på att språkupplevelsen i sig bidrar med något unikt.

Även om studien inte direkt undersökte hjärnans mekanismer, hävdar många forskare att den mentala ansträngning som krävs för att hantera mer än ett språk hjälper till att förklara resultaten. Forskning visar att jonglera med språk engagerar hjärnans exekutiva kontrollsystem, den uppsättning processer som ansvarar för uppmärksamhet, hämning och växling mellan uppgifter.

Att växla mellan språk, förhindra att fel ord kommer ut, komma ihåg olika ordförråd och välja rätt uttryck ställer alla stadiga krav på dessa system. Arbetet i vårt laboratorium har visat att människor som använder två språk under hela livet tenderar att ha större hippocampusvolym.

Detta innebär att hippocampus, en viktig hjärnregion för minnesbildning, är fysiskt större. En större eller strukturellt mer robust hippocampus är i allmänhet kopplad till bättre minne och större motståndskraft mot åldersrelaterad krympning eller neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers.

Denna nya forskning utmärker sig genom sin omfattning, sitt långsiktiga perspektiv och sin breda syn på åldrande. Genom att kombinera biologisk, beteendemässig och miljömässig information avslöjar den ett konsekvent mönster: flerspråkighet är nära kopplat till ett hälsosammare åldrande. Även om det inte är någon magisk sköld, kan det vara en av de vardagliga erfarenheter som hjälper hjärnan att förbli anpassningsbar, motståndskraftig och yngre under längre tid.

Xinyu Liu/Christos Pliatsikas

Artikeln publicerades i The Conversation den 25/11 2025 – vår översättning från engelskan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)