Följande text kan jag inte låta bli att citera från text-tv: Svenska borde införas som andra språk i skolorna i de nordiska länderna. Det föreslog den färöiske parlamentarikern Jogvan vid Keldu, under Nordiska rådets språk- och kulturdebatt i dag. Vid Keldu sade att de nordiska länderna borde ta sina språk på allvar med tanke på den alltmer dominerande ställning som engelskan har. Han påpekade att i dag talar omkring hälften av nordborna svenska och föreslog att det svenska språket skulle ges samma ställning i skolorna som engelskan har och på så sätt kunna bli ett nordiskt kommunikationsredskap.Detta är naturligtvis ett vidsynt förslag, som jag gärna stödjer. Men för mig räcker det ändå om de nordiska regeringarna i praktiken inser vikten av mellannordisk förståelse. Detta kan ske genom att man i Sverige, Norge och Danmark undervisar i respektive grannspråk i både grund- och gymnasieskolan; att man i Finland fortsätter att undervisa i svenska, så att alla finsktalande elever har godtagbara kunskaper i svenska; att man på Island också säkerställer undervisning i danska, norska eller svenska. Jag antar att undervisning i danska är obligatorisk både på Färöarna och Grönland.Behärskar man ett av de tre nordgermanska språken, förstår man också med viss övning de båda andra, eftersom ordförrådet helt överenstämmer till 50 procent, och är nästan likt till 25 procent. För mig har det alltid varit en källa till glädje att kunna läsa norska och danska. Jag blir bedrövad, när jag hör - eller läser om - att svenska och danska ungdomar i växande utsträckning talar engelska med varandra.Per-Åke Lindblom