På promenad på en vanlig gata stöter jag på en skylt som gör reklam för en korv som kallas Currywurst. Säljare: Seveneleven. Text: Herzlich Willkommen. Schmecken lecker.

Nej, jag har inte stigit av en färja i Travemünde, spatserar inte på Kurfürstendamm, spanar inte efter tvivelaktiga nöjen på Reeperbahn. Jag befinner mig mitt i Lund, på Knut den Stores torg. Och där står en reklamskylt med hela texten, utom företagsnamnet, på tyska! Detta alltså i det språkligt troligen mest anglifierade landet utanför de länder där engelskan är dominerande modersmål eller via kolonialism har blivit administrationsspråk.

Jag kan på rak arm bara minnas ett ytterligare exempel på tyska i offentligt miljö i Sverige – Volkswagens TV-reklam för ”Das Auto”. Men den tycks ha försvunnit och handlade dessutom bara om ett ord, här är det två meningar, om än korta.

Har Seveneleven förstått den språkliga innebörden av Brexit? Nämligen att engelska rimligen inte kan förbli EU:s dominerande gemensamma språk. Alltså – tillbaka till tyska? Det lär inte ske utan strid, men vore ju ingen nyhet för Sverige, som hade tyska som första främmande språk tills Hitler placerade allt tyskt i skamvrån.

Per Gahrton

(Tidigare publicerad som insändare i Helsingborgs Dagblad den 23/1 2017)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)