Detta utdrag är hämtat från Adam Horn af Åminnes debattartikel i Dagens Nyheter den 11 juli.

Denna inställning från offentligheten har en lång tradition i centraliserade nationalstater, där endast ett enhetligt nationalspråk är tänkbart. Men i ett större europeiskt sammanhang framstår motviljan alltmer som förlegad i takt med att synen på regionalspråk blivit mer tillåtande och demokratisk. Under de senaste femtio åren har många sådana ”nya” minoritetsspråk blivit erkända i Europa – några exempel är aragoniska (Spanien), friuliska (Italien), kasjubiska (Polen), limburgiska (Nederländerna) och vallonska (Belgien).

Och trots minoritetsspråksutredningens summariska avfärdande av nordiska minoritetsspråk har frågan inte försvunnit. Tvärtom. Under 2000-talet har åtskilliga språkvetare och politiker drivit frågan om älvdalskans status, vilket bland annat har resulterat i en egen internationell språkkod och över 20 motioner i riksdagen. Kampanjerna har rönt stor uppmärksamhet i medier och även nått ut internationellt. Europarådets expertkommitté för minoritetsspråk har vid flera tillfällen uppmanat Sverige att utreda älvdalskans status.Att älvdalskan med sina blott 3 000 talare har lyckats nå en sådan punkt kan inte kallas annat än en bedrift, och det står bortom tvivel att utan kampen för älvdalskan hade frågan om nordiska minoritetsspråk varit politiskt iskall. Bakom denna framgång ligger både långvarigt gräsrotsarbete och en stark lokal motivation. Övkallär minn ą̊ uoss eð gor sakt til taintj oðerwais ringgum språtję (4).

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Adam Horn af Åmiinne  skrev i en debattartikel i Dagens Nyheter den 11 juli (bakom en betalmur) bland annat:

"Det är gldjande att älvdalskan håller frågan om nordiska minoritetsspråk aktuell, men på ett större plan får  debatten inte stanna där. Vi måste lyfta blicken  och tala om alla de potentiella minoritetsspråk som finns i vårt land, där många grupper vädjar om erkännande och stöd....

Frågan om nordiska minoritetsspråk är synnerligen komplex occh ställer oss inför politiska och språkvetenskapliga avvägningar som inte har några uppenbara svar. Hur särpråglad måste en dialekt vara för att omdefinieras som språk?"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Gottfried Wilhelm Leibniz (1646–1716) var en av de första betydande tänkarna som systematiskt ägnade sig åt det tyska språket – inte bara som medium, utan som föremål för vetenskaplig reflektion. I en tid då latin, franska och italienska ansågs vara mer förnäma språk krävde han att tyskan inte skulle förbli ett ”hus- och köksspråk” och att tyskarna äntligen skulle börja ”öva sitt förstånd och sitt språk bättre”. Han strävade efter att översätta facktermer till tyska eller mynta nya ord istället för att bara ta dem från latin.

FAZ beskriver också Leibniz inflytande på modern lingvistik. Hans övertygelse ”att ordens och språkens rötter innehåller värdefull information om deras talares förlorade historia blev ett ledmotiv för indoeuropeiska studier”, skriver Wolfgang Krischke. Hans koncept om ett rent symbolspråk influerade också idén om generativ grammatik, som den amerikanske lingvisten Noam Chomsky utvecklade på 1950-talet. (Källa: zeitung.faz.net - betalmur)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Lisa Nilsson - Var är du min vän

Söndagens svenskspråkiga dikt

Elegi

Nu regnar staden bort med torn och klockor.

Nu regnar staden bort med alla trötta mänskor.

Och även du skall lämna mig och min förtvivlan

och lyftas över vattnet, oberörd av vattnet,

som den mörka svalan.

Werner Aspenström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten til nätverket Språkförsvaret)

Torsdag den 15.5.25 diskuterede Folketingets ordførere et Forslag til folketingsbeslutning om at indføre en dansk sproglov, som var fremsat af Pia Kjærsgaard (DF) og et, der var fremsat af Mai Mercado (K) under et samlet punkt.

Stemningen var god, og den blev bedre og bedre gennem de tre timer, debatten varede, og til sidst var den næsten euforisk, da det gik op for alle, at der var tale om stor enighed, at stort set alle fra Dansk Folkeparti til Enhedslisten, og fra Alternative til Konservative gik ind for indførelse af en mere aktiv sprogpolitik, der skulle sikre det danske sprog som et dækkende og kulturbærende sprog.

Ingelise Hallengren og Lise Bostrup fra Den Danske Sprogkreds, der var til stede under hele debatten, glædede sig over, hvordan begreber fra Sprogkredsens politiske grundlag indgik som centrale punkter i debatten.

Det handlede om

• krav om ændring af Dansk Sprognævns deskriptive sprogpolitik og indførelse af normer og idealer
• kritisk distance til optagelsen af engelske ord i det danske sprog
• modvirkning af domænetab inden for f.eks videnskab
• betydningen af den enkeltes ansvar for sin egen sprogbrug
• understregning af det danske sprogs værdi som bærer af dansk kultur og historie
• påpegning af det danske sprogs værdi som en af en vigtig eller måske den vigtigste faktor for den danske identitet.

Kulturminister Jacob Engel-Schmidt talte om nødvendigheden af at kigge på Dansk Sprognævns formålsparagraf og ønsket om at nedsætte en arbejdsgruppe allerede inden sommerferien.

Alt i alt et dejligt konstruktivt møde.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Liberias president besökte nyligen Trump i Washington. Dagens Nyheter berättar idag:

”Den amerikanska presidenten såg imponerad ut och svarade:

– Så bra engelska. Hur lärde du dig att prata så vackert? I Liberia?

– Ja, svarade Boakai roat.

– Det är väldigt intressant. Jag har många personer vid det här bordet som inte talar i närheten så bra som du, sade Donald Trump.

Liberia grundades på 1800-talet av frigivna amerikanska slavar. Syftet var att skapa en stat med USA som modell. Flera språk talas i landet, men engelskan är fortfarande det officiella.”

Trump kände alltså inte till att tillkomsten av Liberia var ännu ett amerikanskt bosättarkolonialistiskt projekt:

”American Colonization Society, ACS, tilltvingade sig år 1821 ett landområde vid Kap Mesurado från en lokal hövding och inom de närmaste åren skeppades 6000 frigivna slavar från huvudsakligen bomullsplantagerna i de amerikanska sydstaterna Virginia, Georgia och Maryland dit. ACS hade för avsikt att ge frigivna slavar i USA en fristad i Afrika. Det främsta motivet till detta var att både slavägare och politiker i USA var rädda för att de frigivna slavarna skulle uppmana till ett slavuppror, och man såg därmed en lösning på detta genom att skicka dem till Afrika. ACS hade visst stöd av den amerikanska regeringen och sydstatsguvernörer.” (Wikipedia)

Det finns i och för sig svenskar, som inte känner till att Finland och Sverige ingick i samma rike till 1809, att det finns en svenskspråkig minoritet i Finland, att svenska är Finlands andra nationalspråk och att man alltså inte behöver berömma finlandssvenskar för att de talar så bra svenska. Men en amerikansk president borde väl åtminstone vara så allmänbildad att han känner till Amerikas historia?

Observatör

(Denna anätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den tidigare skylten, som blev kritiserad, kan ses här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)