Om du alltid har velat lära dig ett nytt språk, låt inte åldern hindra dig. Personer över 60 år kan vara självständiga och flexibla i sitt språkinlärande – och framgångsrika också.

Det finns gott om bevis från årtionden av forskning som visar att vissa av våra perceptuella och kognitiva förmågor gradvis försämras när vi åldras. Vår hörsel och syn är inte lika skarp som tidigare, vi bearbetar information långsammare och vårt minne är kanske inte lika bra som när vi var yngre. Allt detta är kända följder av ett hälsosamt åldrande som normalt inte har någon större negativ inverkan på vardagen.

Vad som uppmärksammas mindre ofta är att dessa effekter inte behöver vara brist i sig, utan kan bero på en livstids ackumulerad kunskap och erfarenhet. Ju äldre vi blir, desto mer information måste vi sortera, och detta kan göra oss långsammare. I detta sammanhang är det också viktigt att betona att allmän och särskilt verbal kunskap faktiskt kan öka med stigande ålder.

I linje med detta har forskare undersökt språkinlärning i sen vuxen ålder och visat att det inte finns någon åldersgräns för vår förmåga att lära oss ett nytt språk – vi kan göra det när som helst i livet. Det är dock mindre tydligt vilken metod för språkinlärning och språkundervisning som fungerar bäst senare i livet.

Forskning med yngre vuxna tyder på att en explicit metod som inkluderar förklaringar av målspråket och tydliga grammatikregler är mest effektiv.

Vid första anblicken kan vi anta att detta också bör gälla för äldre vuxna, eller att det faktiskt borde gälla ännu mer för dem, eftersom det återspeglar en traditionell metod för språkundervisning. Äldre vuxna kan mycket väl ha upplevt just en sådan metod under sin skolgång och därför föredra den.

Förstå hur AI förändrar samhället

Hittills finns det förvånansvärt lite forskning som har testat denna antagande. En ny studie i Nederländerna fann inga bevis för att äldre språkinlärare skulle klara sig bättre med en explicit metod.

Det spelade faktiskt ingen roll om undervisningen var explicit eller implicit, det vill säga med eller utan grammatiska förklaringar. De äldre volontärerna klarade sig lika bra, oavsett hur de undervisades.

Jämförelse av metoder

I min nya studie tillsammans med min kollega Renato Pavlekovic jämförde vi en explicit metod med en incidentell metod för språkinlärning. I en liten serie online-lektioner lärde sig 80 engelsktalande volontärer i åldern 60–83 år grunderna i kroatiska – ett språk som de var helt obekanta med.

I den explicita metoden gavs en fullständig förklaring av den grammatiska struktur vi fokuserade på. I den incidentella metoden gavs ingen förklaring, men istället fanns ytterligare övningsuppgifter tillgängliga.

Vi fann att eleverna presterade lika bra oavsett vilken undervisningsmetod de fick. De lärde sig först en uppsättning ord och därefter den grammatiska struktur vi fokuserade på, med mycket goda resultat och uppnådde i genomsnitt cirka 80 % korrekthet. Detta tyder på att undervisningsmetoden inte spelade någon roll för dessa äldre elever – de kunde hitta sin egen väg oberoende av hur läromaterialet presenterades.

I denna nya studie undersökte vi också betydelsen av kognitiva och perceptuella faktorer samt våra frivilligas självbild, det vill säga hur de kände sig om sin egen hälsa, lycka och förmågor. Dessutom ställde vi frågor om deras (tidigare) yrken och tidigare erfarenheter av språkinlärning. Intressant nog fann vi ett samband mellan förmågan att lära sig implicit (det vill säga att ta till sig saker från sammanhanget utan att vara medveten om det), yrkesstatus (om personen var pensionerad eller fortfarande arbetade) och självbild.

Mer specifikt visade personer som rapporterade ett mer positivt självbild bättre implicit inlärningsförmåga. Dessutom visade personer som fortfarande arbetade vid tidpunkten för studien bättre implicit inlärningsförmåga än personer som var pensionerade – något vi också hade observerat i en tidigare studie. Det är viktigt att notera att denna effekt var oberoende av ålder.

Ytligt sett kanske sambandet mellan sysselsättningsstatus, implicit inlärningsförmåga och självbild inte verkar särskilt logiskt. Det finns dock en gemensam nämnare: självförtroende kan vara kärnan i en självförstärkande cykel. En person med stark implicit inlärningsförmåga stannar kvar i arbetslivet längre. Detta stärker deras självbild, vilket i sin tur gör att de fortsätter med sitt yrke längre.

När de arbetar måste de ta det onda med det goda; de kan inte bara ägna sig åt aktiviteter som de tycker om. Detta innebär att de fortsätter att utnyttja sin implicita inlärningsförmåga, och så vidare.

Sammantaget visar resultaten av vår studie att äldre språkinlärare kan vara mycket framgångsrika. De verkar vara tillräckligt självständiga för att välja den väg som fungerar bäst för dem, så det spelar inte så stor roll vilken undervisningsmetod som används. Dessutom är självförtroende viktigt; det verkar uppstå ur en kombination av förmåga och social status.

Karen Roehr-Brackin

Artikeln har tidigare publicerats i The Conversation den 23/9 2025 - vår översättning från engelska.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)