Om det finns en egenskap som mest utmärker oss som människor, så är det vår förmåga att uttala ord, det vill säga språk. Genom språket förmedlar vi våra känslor och tankar och påverkar andra. Språket är en viktig del av samhället och har varit vårt främsta verktyg för socialisering. Utan detta verktyg hade människan kanske inte nått den nivå vi befinner oss på idag.

Kognitionsforskaren Lera Boroditsky hävdar till och med att språket kan forma vår kognition och ”ha långtgående undermedvetna effekter på hur vi ser på världen”. Ett enkelt exempel på detta är de grammatiska könsskillnaderna mellan olika språk i världen. I vissa språk, såsom germanska och romanska språk, delas substantiv in i ”maskulina kontra feminina” eller ”maskulina kontra feminina kontra neutrala”. Andra språk kan dock ha många fler genus. Enligt George Lakoff kan australiska aboriginska språk ha upp till 16 grammatiska genus för substantiv.

Men sedan när har vi haft språk? Uppfanns det eller föddes människan med det?

Dessa frågor är några av de många filosofiska frågor som lingvister har funderat över i århundraden, och det verkar finnas en oändlig lista med svar på dem.

Språkforskaren Arika Okrent konstaterar att ”teorier om språkets ursprung i allmänhet har baserats på gissningar”. Det är en sorts hönan-och-ägget-gåta som har gett upphov till olika spekulativa teorier.

Som vi kan se i grafen  från Google Books-korpusen nedan nådde debatterna om språkets ursprung sin höjdpunkt mellan 1860- och 1880-talen. Under den perioden inträffade dock en viktig vändpunkt. Forskningen om språkets ursprung fick en dålig start när den förbjöds av Linguistic Sociéte de Linguistique de Paris 1866.

Det har funnits många teorier med intressanta titlar (t.ex. bow-wow-teorin, pooh-pooh-teorin, ding-dong-teorin, yo-he-ho-teorin osv.) som försöker förklara var språket kommer ifrån. Ingen av dem har slagit igenom eller ens kommit i närheten av darwinismens status inom biologin eller big bang-teorin inom fysiken.

Symboler

Kärnan i språket är symboler. Lingvister använder ofta en klassificering av symboler, ikoner och index, men i grund och botten hänvisar de tre till idén om ”något som representerar något annat”. Vi tillbringar våra liv med att skapa och uppfatta betydelser genom symboler.

Djur kommunicerar också, men med andra och mycket mindre komplicerade symboler än människor. Det kan också vara anledningen till att vi människor inte betraktar djur som en del av oss. Det beror till stor del på att vi inte förstår deras symboler. Deras ”icke-mänskliga språk” är så att säga meningslösa för oss.

Medfött eller uppfunnet?

Mänskliga barn har en medfödd förmåga att producera vissa universella eller, mer exakt, instinktiva symboler, såsom leenden och gråt, som betyder lycka respektive sorg.

Föräldrar lär inte medvetet sina barn att le eller gråta. De föds helt enkelt med den förmågan. Vetenskapligt sett är vissa (ansikts)uttryck exempel på symboler som är medfödda hos oss.

Men utöver ansiktsuttryck skiljer sig människor från andra levande varelser när det gäller språklig komplexitet. Vi har förmågan att tolka, lära oss, imitera/modifiera och, ännu viktigare, uppfinna godtyckliga symboler, såsom ord.

Språkvetenskaplig forskning tenderar att stödja tanken att ord i mänskliga språk är uppfunnna (och mestadels godtyckliga).

Vi kanske blir förvånade över att ord för att kalla ”mamma” eller ”pappa” i många språk innehåller ljuden /m/, /p/ eller /b/. Dessa ljud kallas bilabiala och produceras genom kontakt mellan båda läpparna.

Eftersom de är lätta att artikulera är /m/, /p/ och /b/ de första ljuden som babblande spädbarn producerar. Och det är logiskt att dessa första ljud används och väljs för att uppfinna benämningar för mödrar och fäder i de flesta språk, eftersom de är de första personerna som spädbarn blir bekanta med.

När grammatiken kom in i bilden

Språkvetare är överens om att språk inte bara består av symboler utan också av grammatik. Det är i grunden en uppsättning regler som kopplar samman våra symboler (ord).

Enligt Dan Everett var Homo erectus troligen den första primaten som använde språk.

Om det stämmer kan språket ha uppstått redan för 1,9 miljoner år sedan. Han baserar sin hypotes på de sofistikerade sociala organisationerna och tekniken, som kan ha krävt ett komplext kommunikationssystem.

Vissa forskare hävdar att Homo erectus inte hade fullt utvecklade stämband som gjorde det möjligt för dem att använda språk. Men det skulle inte ha hindrat dem från att kommunicera. Mänsklig kommunikation bygger inte främst på formerna (talat/skrivet) utan mer på deras kognition, som, som lingvisten Ib Ulbaek påpekar, är betydligt mer komplex. Teckenspråk, till exempel, bygger alla på symboliska gester. De anses vara språk på grund av sin komplexa grammatik.

Jakten på det första språket

Det är i själva verket nästan omöjligt för oss att veta eller spekulera om det tidigaste mänskliga språket som någonsin använts, särskilt i talad eller gestikulerad form, eftersom det inte finns några kvarvarande bevis för det idag.

Lingvister kan spåra språk tillbaka utifrån hur långt deras skriftliga dokumentation sträcker sig. Med detta tillvägagångssätt kan vi, åtminstone för tillfället, dra slutsatsen att sumeriska är det äldsta kända skriftliga språket som sträcker sig från ca 3300 till 3000 f.Kr

En annan metod som lingvister använder för att spåra det första språket är genom så kallad ”jämförande lingvistik”. Inom jämförande lingvistik försöker lingvister i princip rekonstruera forntida ursprungsspråk, som föregick skriftliga former, utifrån likheterna mellan flera språk i skriftliga källor eller språk som finns idag.

Problemet med jämförande lingvistik är att ju längre tillbaka vi spårar ett forntida dött språk, desto mindre kan vi rekonstruera och desto mer spekulativt blir det.

Ett mycket kontroversiellt försök att rekonstruera ett forntida ursprungsspråk för nästan alla språkfamiljer världen över är känt som boreiska språk. Detta försök är naturligtvis mycket hypotetiskt och kräver mer bevis.

Om det, som nämnts tidigare, är mycket svårt eller till och med nästan omöjligt att spåra språkets ursprung, varför bryr vi oss då? Svaret är enkelt: eftersom människor av naturen är varelser som ställer frågor, och denna längtan efter att hitta svar på till synes olösliga frågor är en av de starka egenskaper som människor besitter.

För lingvister är svaren på frågor om språk och hur det uppstod en del av strävan att förstå mänsklighetens själva natur. Det är endast med hjälp av filologer och jämförande lingvister som vi kan bättre förstå vår historia och, ännu viktigare, lägga grunden för våra moderna språkstudier.

Ignatius Tri Endarto

Artikel publicerades ursprungligen i The Conversation den 2/5 2018  – vår översättning från engelskan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)