Människor lever längre än någonsin tidigare runt om i världen. Ett längre liv medför nya möjligheter, men också utmaningar, särskilt risken för åldersrelaterad försämring.

Förutom fysiska förändringar som minskad styrka eller långsammare rörelser, har många äldre vuxna problem med minnet, uppmärksamheten och vardagliga sysslor. Forskare har i åratal försökt förstå varför vissa människor förblir mentalt skärpta medan andra försämras snabbare. En idé som väcker allt större intresse är flerspråkighet, förmågan att tala mer än ett språk.

När någon kan två eller flera språk förblir alla dessa språk aktiva i hjärnan. Varje gång en flerspråkig person vill tala måste hjärnan välja rätt språk och samtidigt hindra de andra språken från att störa. Denna ständiga mentala övning fungerar ungefär som daglig ”hjärnträning”.

Att välja ett språk, undertrycka de andra och växla mellan dem stärker de hjärnans nätverk som är involverade i uppmärksamhet och kognitiv kontroll. Forskare tror att denna stadiga mentala träning under hela livet kan bidra till att skydda hjärnan när den åldras.

Studier som jämför tvåspråkiga och enspråkiga personer har visat att personer som använder mer än ett språk kan behålla bättre kognitiva färdigheter senare i livet. Resultaten från olika studier har dock varit inkonsekventa. Vissa rapporterade tydliga fördelar för tvåspråkiga personer, medan andra fann liten eller ingen skillnad.

En ny, storskalig studie ger nu starkare bevis och en viktig insikt: att tala ett extra språk verkar vara till hjälp, men att tala flera språk verkar vara ännu bättre.

I denna studie analyserades data från mer än 86 000 friska vuxna i åldern 51 till 90 år i 27 europeiska länder. Forskarna använde en maskininlärningsmetod, vilket innebär att de tränade en datormodell att upptäcka mönster i tusentals datapunkter. Modellen uppskattade hur gammal en person verkade vara baserat på daglig funktion, minne, utbildningsnivå, rörelseförmåga och hälsotillstånd såsom hjärtsjukdomar eller hörselnedsättning.

Genom att jämföra denna ”förutsagda ålder” med en persons faktiska ålder skapades vad forskarna kallade en ”biobeteendemässig åldersskillnad”. Detta är skillnaden mellan hur gammal en person är och hur gammal hen verkar vara baserat på sin fysiska och kognitiva profil. En negativ skillnad innebar att personen verkade yngre än sin biologiska ålder. En positiv skillnad innebar att personen verkade äldre.

Teamet tittade sedan på hur flerspråkigt varje land var genom att undersöka andelen människor som inte talade något annat språk, ett, två, tre eller fler. Länder med hög flerspråkighet inkluderade platser som Luxemburg, Nederländerna, Finland och Malta, där det är vanligt att tala flera språk. Länder med låg flerspråkighet inkluderade Storbritannien, Ungern och Rumänien.

Människor som bor i länder där flerspråkighet är vanligt hade mindre risk att visa tecken på accelererat åldrande. Enspråkiga personer var däremot mer benägna att se biologiskt äldre ut än sin faktiska ålder. Bara ett ytterligare språk gjorde en betydande skillnad. Flera språk gav en ännu starkare effekt, vilket tyder på ett dosberoende samband där varje extra språk gav ett ytterligare skydd.

Dessa mönster var starkast bland personer i åldern 70–80 år. Att kunna två eller flera språk hjälpte inte bara, det gav ett märkbart starkare skydd mot åldersrelaterad försämring. Äldre flerspråkiga vuxna verkade ha en slags inbyggd motståndskraft som deras enspråkiga jämnåriga saknade.

Kan detta helt enkelt spegla skillnader i välstånd, utbildning eller politisk stabilitet mellan länder? Forskarna testade detta genom att justera för dussintals nationella faktorer, inklusive luftkvalitet, migrationsnivåer, ojämlikhet mellan könen och politiskt klimat. Även efter dessa justeringar förblev den skyddande effekten av flerspråkighet stabil, vilket tyder på att språkupplevelsen i sig bidrar med något unikt.

Även om studien inte direkt undersökte hjärnans mekanismer, hävdar många forskare att den mentala ansträngning som krävs för att hantera mer än ett språk hjälper till att förklara resultaten. Forskning visar att jonglera med språk engagerar hjärnans exekutiva kontrollsystem, den uppsättning processer som ansvarar för uppmärksamhet, hämning och växling mellan uppgifter.

Att växla mellan språk, förhindra att fel ord kommer ut, komma ihåg olika ordförråd och välja rätt uttryck ställer alla stadiga krav på dessa system. Arbetet i vårt laboratorium har visat att människor som använder två språk under hela livet tenderar att ha större hippocampusvolym.

Detta innebär att hippocampus, en viktig hjärnregion för minnesbildning, är fysiskt större. En större eller strukturellt mer robust hippocampus är i allmänhet kopplad till bättre minne och större motståndskraft mot åldersrelaterad krympning eller neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers.

Denna nya forskning utmärker sig genom sin omfattning, sitt långsiktiga perspektiv och sin breda syn på åldrande. Genom att kombinera biologisk, beteendemässig och miljömässig information avslöjar den ett konsekvent mönster: flerspråkighet är nära kopplat till ett hälsosammare åldrande. Även om det inte är någon magisk sköld, kan det vara en av de vardagliga erfarenheter som hjälper hjärnan att förbli anpassningsbar, motståndskraftig och yngre under längre tid.

Xinyu Liu/Christos Pliatsikas

Artikeln publicerades i The Conversation den 25/11 2025 – vår översättning från engelskan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)