Gottfried Wilhelm Leibniz (1646–1716) var en av de första betydande tänkarna som systematiskt ägnade sig åt det tyska språket – inte bara som medium, utan som föremål för vetenskaplig reflektion. I en tid då latin, franska och italienska ansågs vara mer förnäma språk krävde han att tyskan inte skulle förbli ett ”hus- och köksspråk” och att tyskarna äntligen skulle börja ”öva sitt förstånd och sitt språk bättre”. Han strävade efter att översätta facktermer till tyska eller mynta nya ord istället för att bara ta dem från latin.

FAZ beskriver också Leibniz inflytande på modern lingvistik. Hans övertygelse ”att ordens och språkens rötter innehåller värdefull information om deras talares förlorade historia blev ett ledmotiv för indoeuropeiska studier”, skriver Wolfgang Krischke. Hans koncept om ett rent symbolspråk influerade också idén om generativ grammatik, som den amerikanske lingvisten Noam Chomsky utvecklade på 1950-talet. (Källa: zeitung.faz.net - betalmur)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)