Mikael Parkvall behandlade en pågående språkförändring i Svenska Dagbladet den 29/7 och skrev bland annat:

"Inte heller det längre utav var något som skvallrade om ett övermått av mondänitet, men under de senaste trettio eller så åren har ungdomen anammat just den formen. Det verkar (jag frågade en gång några yngre förmågor) som om bevekelsegrunden helt enkelt är ’det är längre, alltså måste det vara tjusigare’. Och därmed ’rättare’. De har vuxit upp med uppfattningen att av är ett slarvigt och vardagligt sätt att uttrycka det ’egentliga’ utav.

Lyssna nästa gång ni hör Ebba Busch (som annars talar standardnära) – jag är osäker på om jag någonsin har hört henne producera ett enda ’av’.

Så kan det gå. En sociolingvistisk polvändning brukar jag kalla det, i ett försök att integrera naturvetarlingo i den lingvistiska fackterminologin.

Det är hur som helst en språkförändring som inte rimligen kan sorteras in under ’utav är enklare än av, därför vann det’. För att nu inte tala om att förloraren å är kortast av dem alla.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)