Roffe skriver:

”Sedan 1492 har de indoeuropeiska språken spridits genom att vita europeer koloniserat nästan hela världen. Hur kan man då hävda att språk och ras inte hänger ihop? Är den indoeuropeiska imperialismen kanske inte rasistisk? Jo det är den! Språkförsvaret fördunklar fakta!

Påståendet att språk i sig skulle vara rasistiska är enbart löjligt. Det är människor, som talar olika språk, som uppträder som rasister. Genom historiens gång har språk antingen spridits genom migration eller erövring.

När det gäller forntida migration – och forntida syftar här på avsaknaden av skriftliga källor – vet vi helt enkelt inte vilka former den antog, om den skedde fredligt eller krigiskt. Det är också avhängigt om migrationen skedde till ett folktomt land eller inte.

Ta spridningen av de indoeuropeiska språken! Den  tros ha inletts kring 4 300 – 3 000 f.Kr enligt den mest accepterade teorin idag, ofta kallad Kurganhypotesen. Den pekar ut stäpperna norr om Svarta och Kaspiska haven, i dagens Ukraina och södra Ryssland, som urhemmet för de tidiga indoeuropeiska talarna. Det var framför allt med den så kallade jamna- eller Yamna-kulturen ("Yamnaya“), ett herdefolk som blev ridkunniga, som en snabb och omfattande migration påbörjades för cirka 5,000 år sedan (runt 3,000 f.Kr.) Människor därifrån spred sig snabbt både västerut till Europa och österut mot Asien. Den snabba expansionen, som skedde till redan befolkade områden, hänger alltså samman med tämjandet av hästen, vilket först skedde just norr om Svarta havet.

Aboriginerna anlände till Australien för mellan 65 000 och 50 000 år sedan, som då förmodligen var obebott. De första människorna invandrade till Amerika från Asien genom att ta sig över Berings sund. Forskare är inte helt överens om exakt när detta skedde, men de flesta teorier och arkeologiska fynd tyder på att migrationen ägde rum någon gång för mellan 15,000 och 12,000 år sedan. Den amerikanska kontinenten var vid den tiden förmodligen obebodd.

Bantuexpansionen, som utgick från gränsområdet mellan nuvarande sydöstra Nigeria och södra Kamerun,  påbörjades omkring 1 500 f. Kr. (i vissa forskningsrapporter redan 2000f.Kr.), och den fortsatte fram till omkring 1000 e.Kr Expansionen skedde både västerut, österut och söderut i Afrika  i olika vågor och intensifierades särskilt under perioden år 0 till 500e.Kr Men denna expansion skedde till redan befolkade områden. Det äldsta folket i Sydafrika är nämligen khoisanfolken – alltså San (tidigare kallade "bushmän") och Khoikhoi – som varit områdets urinvånare i tusentals år. Genetiska studier visar att dessa grupper är bland världens äldsta folk och har haft en sammanhängande kultur och närvaro i Sydafrika mycket längre än någon annan folkgrupp. Bantufolken nådde Sydafrika omkring 300–500 e.Kr

Migration och erövringar i historisk tid, som leder till språkbyten, kan däremot beläggas. Den europeiska kolonialismen fr.o.m 1492 ledde till spridningen av spanska, portugisiska, engelska, franska och nederländska utanför Europa. Men det har naturligtvis skett språkspridning genom erövringar tidigare i historien. Romarrikets expansion (753 f.Kr - 476 e.Kr) ledde till att det utvecklades romanska språk, egentligen kreolspråk, på vulgärlatinets bas.  Baskiskan överlevde dock vulgärlatinets expansion i Sydeuropa. Arabiskan började spridas genom islams expansion främst efter profeten Muhammeds död år 632 e.Kr Under de följande decennierna, mellan åren 632 och 750, skedde en snabb territoriell utvidgning av det muslimska riket. Denna expansion, som kallas islamiska eller muslimska expansionen, sträckte sig långt utanför Arabiska halvön till bland annat Mellanöstern, Nordafrika, delar av Sydeuropa och Centralasien. Väster om den arabiska halvön överlevde bara koptiskan och berberspråken som minoritetsspråk – norr och öster om den arabiska halvön degraderades andra semitiska språk till minoritetsspråk, medan språk som persiska, kurdiska med flera andra indoariska språk överlevde och fortsatte att fungera som majoritetsspråk. Mandarin är idag Kinas mest spridda  och det officiella språket, men så har det inte alltid varit. Hankinesernas expansion inleddes under Handynastin, som varade från 206 f.Kr till 220 e.Kr Den stora territoriella expansionen skedde särskilt under kejsare Wu (Han Wudi) som regerade från 141 f.Kr till 87 f.Kr Denna hankineserna expansion ledde till att andra folk i Sydkina trängdes undan eller assimilerades.

Men alla erövringar lämnar inte bestående spår efter sig i form av språk. Mongolriket expanderade från 1205 till 1279. Vid sin största utbredning var Mongolriket världshistoriens största sammanhängande imperium med en yta på omkring 24 miljoner kvadratkilometer och sträckte sig 9 700 kilometer från öst till väst. Det inkluderade stora delar av Asien och stora delar av Östeuropa och hade en uppskattad befolkning på cirka 100 miljoner människor. Idag talas mongoliska huvudsakligen bara i Mongoliet och den autonoma provinsen Inre Mongoliet i Kina av cirka 5,7 miljoner människor.

Det har självklart förekommit migration - och därmed språkspridning - till obebodda  områden även i historisk tid. Det gäller exempelvis Island, som befolkades av nordiska vikingar, främst från Norge, första gången under 800-talet. Den första permanenta bosättningen etablerades år 874.

Polynesien befolkades gradvis över en lång period som började för ungefär 3 000 år sedan. De första människorna anlände till öarna Samoa och Tonga runt den tiden. Därifrån spreds de vidare norrut och söderut i Polynesien, med Hawaii befolkat cirka 300 e.Kr och  Nya Zeeland runt 1100 e.Kr, medan Påskön, som är geografiskt isolerad, troligen befolkades på 1200-talet.  Dessförinnan var alltså Polynesien obefolkat.

Frågan om rasismens uppkomst är komplicerad och diskussionen därom hör egentligen inte hemma i detta forum. Men enkelt uttryckt har rasism uppstått å ena sidan som ett försök att legitimera erövringar och underkuvandet av andra folk och människor (se slavhandeln); å andra sidan har det uppstått föreställningar om att det egna folket av någon anledning är överlägset ett annat eller andra folk i något avseende . Redan de gamla grekerna myntade begreppet ”barbar” (ett ljudhärmande ord) om icke-greker och i den atenska demokratin saknade kvinnor, slavar och utlänningar rösträtt. I den äldre Västgötalagen straffades förbrytare olika hårt beroende om man var västgöte eller ej; ju längre bort man kom ifrån Västergötland, desto hårdare blev straffet.

Men teorin att språk i sig alltså kan vara rasistiska är kvalificerat nonsens.

P.S De åsikter som uttrycks i denna artikel representerar bara min egna, inte organisationen Språkförsvarets. Språkförsvaret tar som organisation bara ställning utifrån vår minimiplattform: 1) Språkförsvaret försvarar svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion på svenskans bekostnad; 2) Språkförsvaret förordar mångspråkighet, och 3) mellannordisk språkförståelse.

Litteratur som belyser dessa frågor:

Jarred Diamond: Vete, vapen och virus

Nicolas Ostler: Empires of the Word

Sverker Johansson: Fäder En genetisk historia från Afrika till Skandinavien

Karin Bojs: Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren och Europas mödrar: De senaste 43 000 åren

Karin Bojs/Peter Sjölund: Svenskar och deras fäder de senaste 11 000 åren

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)