Teorier om språkets ursprung och utveckling

Viktiga punkter

• Många teorier om språkets ursprung har föreslagits och ofta kritiserats genom åren.
• Nya studier tyder på att språkets ursprung är en kombination av insikter från genetik, antropologi och kognitionsvetenskap.
• Teorierna om språkets utveckling sträcker sig från sociala bindningsverktyg till fysiska anpassningar och gesters ursprung.

Uttrycket språkets ursprung avser teorier om språkets uppkomst och utveckling i mänskliga samhällen.

Under århundradenas lopp har många teorier framförts – och nästan alla har ifrågasatts, avfärdats och förlöjligats. (Se Varifrån kommer språket?) År 1866 förbjöd Lingvistiska sällskapet i Paris all diskussion om ämnet: ”Sällskapet accepterar inga yttranden om vare sig språkets ursprung eller skapandet av ett universellt språk.” Den samtida lingvisten Robbins Burling säger att ”alla som har läst mycket litteratur om språkets ursprung inte kan undgå att känna en smygande sympati för Parislingvisterna. Det har skrivits massor av nonsens om ämnet” (The Talking Ape, 2005).

Under de senaste decennierna har dock forskare från så skilda områden som genetik, antropologi och kognitionsvetenskap engagerat sig i, som Christine Kenneally uttrycker det, ”en tvärvetenskaplig, flerdimensionell skattjakt” för att ta reda på hur språket uppstod. Det är, säger hon, ”det svåraste problemet inom vetenskapen idag” (The First Word, 2007).

Observationer om språkets ursprung

”Gudomligt ursprung [är] antagandet att det mänskliga språket har sitt ursprung i en gåva från Gud. Ingen forskare tar denna idé på allvar idag.” (R.L. Trask, A Student's Dictionary of Language and Linguistics, 1997; rpt. Routledge, 2014)

”Många olika förklaringar har framförts för att förklara hur människor förvärvade språk – många av dem går tillbaka till tiden för förbudet i Paris. Några av de mer fantasifulla förklaringarna har fått smeknamn, främst för att avfärdas genom förlöjligande. Scenariot där språket utvecklades hos människor för att underlätta samordningen av arbete (som på en förhistorisk motsvarighet till en lastkaj) har fått smeknamnet ”yo-heave-ho"-modellen. Det finns ”bow-wow”-modellen, där språket uppstod som imitationer av djurläten. I ”poo-poo”-modellen började språket med emotionella interjektioner.

”Under 1900-talet, och särskilt under de senaste decennierna, har diskussionen om språkets ursprung blivit respektabel och till och med moderiktig. Ett stort problem kvarstår dock: de flesta modeller om språkets ursprung lämpar sig inte särskilt väl för att bilda testbara hypoteser eller för någon form av rigorös testning. Vilka data skulle göra det möjligt för oss att dra slutsatsen att en viss modell bäst förklarar hur språket uppstod?” (Norman A. Johnson, Darwinian Detectives: Revealing the Natural History of Genes and Genomes. Oxford University Press, 2007)

Fysiska anpassningar

- ”Istället för att se på olika typer av ljud som källan till mänskligt tal kan vi titta på de fysiska egenskaper som människor har, särskilt de som skiljer sig från andra varelser och som kan ha underlättat talproduktionen. ...

”Människans tänder är raka, inte sneda utåt som hos apor, och de är ungefär lika höga. Sådana egenskaper är . . . mycket hjälpsamma för att bilda ljud som f eller v. Människans läppar har mycket mer intrikata muskler än andra primater, och den flexibilitet som detta ger hjälper säkert till att bilda ljud som p, b och m. Faktum är att ljuden b och m är de mest förekommande i de ljud som mänskliga spädbarn avger under sitt första levnadsår, oavsett vilket språk deras föräldrar talar." (George Yule, The Study of Language, 5:e uppl. Cambridge University Press, 2014)

- "I utvecklingen av människans stämband sedan separationen från andra apor har struphuvudet hos vuxna sjunkit till en lägre position. Fonetikern Philip Lieberman har på ett övertygande sätt argumenterat för att den yttersta orsaken till människans sänkta struphuvud är dess funktion i att producera olika vokaler. Detta är ett fall av naturlig selektion för effektivare kommunikation. . . 

"Spädbarn föds med struphuvudet i en hög position, precis som apor. Detta är funktionellt, eftersom risken för kvävning minskar och spädbarn ännu inte talar. . . . Vid slutet av det första året har det mänskliga struphuvudet sjunkit till sin nästan vuxna lägre position. Detta är ett fall av ontogeni som återger fylogeni, där individens tillväxt speglar artens evolution.” (James R. Hurford, The Origins of Language. Oxford University Press, 2014)

Från ord till syntax

”Moderna barn som är redo för språk lär sig ordförråd ivrigt innan de börjar göra grammatiska uttryck som består av flera ord. Vi antar därför att språkets ursprung var ett enordsstadium som föregick våra förfäders första steg in i grammatiken. Termen ’protospråk’ har ofta använts för att beskriva detta enordsstadium, där det finns ordförråd men ingen grammatik." (James R. Hurford, The Origins of Language. Oxford University Press, 2014)

Gestteorin om språkets ursprung

- "Spekulationer om hur språk uppstår och utvecklas har haft en viktig plats i idéhistorien och har varit nära kopplade till frågor om teckenspråkets natur och människans gestbeteende i allmänhet. Ur ett fylogenetiskt perspektiv kan man hävda att teckenspråkets ursprung sammanfaller med språkets ursprung, det vill säga att teckenspråket troligen var det första riktiga språket. Detta är inte en ny synvinkel – den är kanske lika gammal som de icke-religiösa spekulationerna om hur det mänskliga språket kan ha uppstått.” (David F. Armstrong och Sherman E. Wilcox, The Gestural Origin of Language. Oxford University Press, 2007)

- ”En analys av den fysiska strukturen hos synliga gester ger insikter i syntaxens ursprung, kanske den svåraste frågan för dem som studerar språkets ursprung och utveckling. . .. Det är syntaxens ursprung som omvandlar namngivning till språk, genom att göra det möjligt för människor att kommentera och reflektera över relationer mellan saker och händelser, det vill säga genom att göra det möjligt för dem att uttrycka komplexa tankar och, viktigast av allt, dela dem med andra. . . 

"Vi är inte de första som föreslår att språket har sitt ursprung i gester. [Gordon] Hewes (1973; 1974; 1976) var en av de första moderna förespråkarna för en gestteori. [Adam] Kendon (1991: 215) föreslår också att ’den första typen av beteende som kan sägas fungera på ett språkligt sätt måste ha varit gestik’. För Kendon, liksom för de flesta andra som anser att språket har sitt ursprung i gester, står gester i motsats till tal och vokalisering. . . 

”Vi håller med Kendon om att det är viktigt att undersöka relationerna mellan talade och tecknade språk, pantomim, grafiska framställningar och andra former av mänsklig representation, men vi är inte övertygade om att det är produktivt att ställa gester i motsats till tal för att förstå uppkomsten av kognition och språk. För oss är svaret på frågan ”Om språket började som gester, varför förblev det inte så?” att det gjorde det. . . 

”Allt språk är, enligt Ulrich Neisser (1976), ”artikulatoriska gester”.

”Vi föreslår inte att språket började som gester och blev vokalt. Språket har alltid varit och kommer alltid att vara gestikulerande (åtminstone tills vi utvecklar en tillförlitlig och universell förmåga till mental telepati).”

(David F. Armstrong, William C. Stokoe och Sherman E. Wilcox, Gesture and the Nature of Language. Cambridge University Press, 1995)

- "Om vi, i likhet med [Dwight] Whitney, betraktar ’språk’ som ett komplex av instrument som tjänar till att uttrycka ’tankar’ (som han skulle säga – man kanske inte vill uttrycka det riktigt så idag), då är gester en del av ’språket’. För oss som är intresserade av språk uppfattat på detta sätt måste vår uppgift innefatta att utröna alla de invecklade sätt på vilka gester används i relation till tal och att visa de omständigheter under vilka organisationen av det ena skiljer sig från det andra, liksom de sätt på vilka de överlappar varandra. Detta kan bara berika vår förståelse av hur dessa instrument fungerar. Om vi å andra sidan definierar ”språk” i strukturella termer och därmed utesluter de flesta, om inte alla, de typer av gestanvändning som jag har illustrerat idag, riskerar vi att missa viktiga egenskaper hos hur språk, så definierat, faktiskt fungerar som ett kommunikationsinstrument. En sådan strukturell definition är värdefull av praktiska skäl, som ett sätt att avgränsa ett område av intresse. Å andra sidan kan den inte vara tillräcklig ur synvinkeln av en omfattande teori om hur människor gör allt de gör med hjälp av yttranden. (Adam Kendon, ”Language and Gesture: Unity or Duality?” Language and Gesture, red. David McNeill. Cambridge University Press, 2000)

Språket som ett medel för att skapa band

"Storleken på mänskliga sociala grupper ger upphov till ett allvarligt problem: grooming är den mekanism som används för att skapa band mellan sociala grupper hos primater, men mänskliga grupper är så stora att det skulle vara omöjligt att investera tillräckligt med tid i grooming för att effektivt skapa band mellan grupper av denna storlek. Det alternativa förslaget är därför att språket utvecklades som ett verktyg för att knyta samman stora sociala grupper – med andra ord som en form av grooming på avstånd. Den typ av information som språket var avsett att förmedla handlade inte om den fysiska världen, utan snarare om den sociala världen. Observera att frågan här inte är utvecklingen av grammatik som sådan, utan språkets utveckling. Grammatik skulle ha varit lika användbar oavsett om språket utvecklades för att tjäna en social eller en teknisk funktion. (Robin I.A Dunbar, ”The Origin and Subsequent Evolution of Language.” Language Evolution, red. av Morten H. Christiansen och Simon Kirby. Oxford University Press, 2003)

Otto Jespersen om språk som lek (1922)

- ”Primitiva talare var inte tystlåtna och reserverade varelser, utan ungdomliga män och kvinnor som pratade glatt utan att bry sig så mycket om betydelsen av varje ord. ... De pratade för pratandets skull ... [P]rimitivt tal . . . liknar talet hos ett litet barn, innan det börjar forma sitt eget språk efter vuxnas mönster; våra förfäders språk var som det oavbrutna nynnandet och vaggvisan som ännu inte är förknippat med några tankar, utan bara roar och gläder det lilla barnet. Språket uppstod som lek, och talorganen tränades först i denna sånglek under lediga stunder." (Otto Jespersen,Language: Its Nature, Development and Origin, 1922)

- "Det är ganska intressant att notera att dessa moderna åsikter [om likheterna mellan språk och musik och mellan språk och dans] i detalj förutsågs av Jespersen (1922: 392-442). I sina spekulationer om språkets ursprung kom han fram till att referensspråket måste ha föregått sången, som i sin tur hade en funktion i att tillfredsställa behovet av sex (eller kärlek) å ena sidan och behovet av att samordna kollektivt arbete å andra sidan. Dessa spekulationer har i sin tur sitt ursprung i [Charles] Darwins bok The Descent of Man från 1871:

"Vi kan dra slutsatsen från en utbredd analogi att denna förmåga skulle ha utövats särskilt under parningsleken och tjänat till att uttrycka olika känslor. ... Imitationen av musikaliska läten med artikulerade ljud kan ha gett upphov till ord som uttrycker olika komplexa känslor." (citat från Howard 1982: 70)

De moderna forskare som nämns ovan är eniga om att avvisa det välkända scenariot enligt vilket språket uppstod som ett system av monosyllabiska grymtande ljud som hade den (referentiella) funktionen att peka på saker. Istället föreslår de ett scenario enligt vilket referentiell mening långsamt införlivades i nästan autonoma melodiösa ljud. (Esa Itkonen, Analogy as Structure and Process: Approaches in Linguistics, Cognitive Psychology and Philosophy of Science. John Benjamins, 2005)

Delade åsikter om språkets ursprung (2016)

"Idag är åsikterna om språkets ursprung fortfarande djupt delade. Å ena sidan finns det de som anser att språket är så komplext och så djupt rotat i den mänskliga naturen att det måste ha utvecklats långsamt under en oerhört lång tid. Vissa tror till och med att dess rötter går tillbaka till Homo habilis, en hominid med liten hjärna som levde i Afrika för knappt två miljoner år sedan. Å andra sidan finns det de som [Robert] Berwick och [Noam] Chomsky som tror att människan förvärvade språket ganska nyligen, i en plötslig händelse. Ingen ligger mitt emellan i denna fråga, förutom i den mån olika utdöda hominider ses som pionjärer för språkets långsamma evolution.

"Att denna djupa dikotomi i synsättet har kunnat bestå (inte bara bland lingvister, utan även bland paleoantropologer, arkeologer, kognitionsforskare och andra) så länge man kan minnas beror på en enkel omständighet: åtminstone fram till den allra senaste tidens uppkomst av skriftsystem har språket inte lämnat några spår i några bestående dokument.

Huruvida de tidiga människorna hade språk eller inte har man varit tvungen att sluta sig till utifrån indirekta indikatorer. Och åsikterna har gått isär om vad som är en acceptabel indikator.” (Ian Tattersall, ”At the Birth of Language." The New York Review of Books, 18 augusti 2016)

Richard Nordquist

Publicerad på Thought.Co den 26/4 2018 – vår översättning

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)