Chatbotar som ChatGPT talar numera som vi. Lingvister diskuterar om de gör det av samma skäl.

När den nya versionen av ChatGPT släpptes i början av augusti blev vissa användare nostalgiska. De hade blivit så fästa vid den tidigare versionen att det kändes som om de hade förlorat en god vän. Företaget OpenAI återinförde omedelbart den gamla versionen, utöver den nya.

Det visar hur mänskliga språkmodeller redan verkar för oss. Ofta är de knappt att skilja från levande samtalspartner. Men de har förvärvat sina språkkunskaper på ett helt annat sätt än barn gör. Kan vi ändå lära oss något om det mänskliga språket av dem? Det har uppstått en debatt om detta bland språkforskare.

Till skillnad från småbarn, som mödosamt lär sig ord för ord, har språkmodellerna praktiskt taget matats med alla mänskliga texter som finns tillgängliga online, analyserat deras statistiska samband och producerar sina egna yttranden ord för ord enligt sannolikhetsreglerna. Barn lär sig långsammare, men mycket effektivare än maskiner: En ung människa hör maximalt 100 miljoner talade ord fram till sin tolvårsdag, medan de största språkmodellerna har tränats med 15 biljoner ord – det är 150 000 gånger så många.

Många lingvister tror dock att inmatning av exempelord och exempelmeningar inte kan vara allt som gör att människor lär sig tala. Språkforskare i amerikanen Noam Chomskys efterföljd utgår från att människor föds med en universell grammatik som är förprogrammerad i hjärnan. Den som bara lär sig statistiskt genom att utvärdera ständigt nya exempel, skrev Chomsky redan 1957, kan inte skilja mellan följande två meningslösa meningar: ”Colorless green ideas sleep furiously”. och ”Furiously sleep ideas green colorless”. Ingen av de två meningarna har någonsin yttrats av en människa. Men vi känner igen den första som en grammatiskt korrekt mening och den andra som ren ordsallad.

Om Chomsky har rätt och grammatiken är förinstallerad i den mänskliga hjärnan, betyder det också att rent statistiskt lärande språkmodeller skulle misslyckas med Chomskys exempel. Men det gör de inte. ChatGPT kan skilja mellan grammatiska och ogrammatiska meningar utan att någonsin ha pluggat reglerna för meningsbyggnad. Och detta gäller inte bara Chomskys exempel, som säkert dök upp några gånger i träningsdata för språkmodellen, utan för valfria meningar på engelska eller tyska.

Motbevisas Chomsky alltså av ChatGPT och liknande? Det skulle få långtgående konsekvenser. För vissa forskare anser att förmågan att använda grammatik är en unik egenskap hos människan. Djur bildar inga meningar med subjekt och predikat eller ens relativsatser – såvitt vi vet. Någon gång under vår evolution, säger Chomskys anhängare, måste vi ha utvecklat denna förmåga, kanske genom en genetisk mutation.

”Denna exceptionalism utgår från att människan är något alldeles speciellt när det gäller språk”, säger den slovenska lingvisten Gašper Beguš från University of California i Berkeley. Beguš tror inte på detta. Hans ståndpunkt är att människor helt enkelt är särskilt intelligenta djur, och att sociala varelser som vi, med ett mer komplext hjärna, helt naturligt utvecklat ett mer komplext språk. Beguš deltar till exempel i en forskargrupp som försöker avkoda klickljuden från kaskelotter (ZEIT nr 26/21). De stora språkmodellernas förmågor skulle därmed vara ett tecken på att ett komplext språk också kan ha utvecklats hos andra levande varelser.

Christoph Drösser

Artikeln publicerades ursprungligen i Die Zeit den 25/8 2025 – vår översättning från tyskan.

(Denna nätdagbok är knuten til nätverket Språkförsvaret)