Djur kan kanske inte bilda ord, men de kan definitivt kommunicera. Fåglar använder sång och läten, och andra djur använder en kombination av ljud och rörelser för att kommunicera. Primater har ett avancerat kommunikationssystem som inkluderar vokalisering, handgester och kroppsspråk. Men även primater når inte upp till det som människan har lyckats uppnå – talat språk. Vår förmåga att omvandla ett obegränsat antal tankar till talade ord är en av de saker som skiljer oss från våra mindre utvecklade kusiner. Vi vet att språket först uppstod bland Homo sapiens för mellan 30 000 och 100 000 år sedan, men hemligheten bakom språkets utveckling är fortfarande okänd, och de gängse teorierna kan delas in i två tydligt skilda läger.

En allmänt vedertagen teori är att språket uppstod som en evolutionär anpassning, vilket innebär att en population genomgår en förändringsprocess över tid för att bättre kunna överleva. Det är här idén om naturligt urval kommer in, vilket är uppfattningen att en populations specifika fysiska egenskaper gör den mer benägen att överleva i sin miljö – tänk på sköldpaddan och dess skal. Tanken här är att språket skapades för att hjälpa människor att överleva. Varför? För det första behövde människor kommunicera med varandra för att kunna jaga, odla och försvara sig mot den hårda omgivningen. Förmågan att kommunicera med hjälp av språk gav mänskligheten en tydlig överlevnadsfördel. För det andra behövdes språk för social interaktion, enligt dem som ansluter sig till anpassningsteorin.

I sin artikel ”Natural Language and Natural Selection” teoriserar forskarna Steven Pinker och Paul Bloom att en serie läten eller gester med tiden utvecklades till kombinationer, vilket gav oss komplex kommunikation, eller språk. När omgivningen blev mer komplicerad behövde människorna ett mer komplext system för att förmedla information till varandra. Tänk på det så här: En tidig människa ser en grupp hjortar som han vill jaga. Han grymtar till sin jaktpartner, vilket betyder ”hjortar i närheten”. En dag kommer en storm och jägaren märker att åskan skrämmer bort hjortarna. Som ett resultat blir jägaren hungrig tills stormen passerar. Med tiden lär sig samma jägare också att känna igen varningssignalerna för dåligt väder – mörka himlar och ökande vind. Den tidiga människan inser att när himlen mörknar och vinden tilltar måste han säga till sin jaktpartner att skynda på jakten på hjortarna. Därför kommer han på en serie grymtningar som refererar både till hjorten och det dåliga vädret. Denna serie grymtningar var början på en evolutionär anpassning som så småningom blev språk. När människorna lärde sig mer om hur man bäst överlever, utvecklade de ett behov av att kommunicera dessa överlevnadsmetoder till sin befolkning. Och det är anpassningsteorin i ett nötskal.

Evolution, anpassning och språk

Den andra konkurrerande teorin, som framförts av lingvisten Noam Chomsky och evolutionsbiologen Stephen Jay Gould, är att språket utvecklades som ett resultat av andra evolutionära processer, vilket i huvudsak gör det till en biprodukt av evolutionen och inte en specifik anpassning. Idén att språket var en spandrel, ett begrepp myntat av Gould, stod i strid med naturligt urval. Gould och Chomsky framför faktiskt teorin att många mänskliga beteenden är spandrels. Dessa olika spandrels uppstod på grund av en process som Darwin kallade ”pre-adaptation”, som nu kallas exaptation. Det är idén att en art använder en anpassning för ett annat syfte än det som den ursprungligen var avsedd för. Ett exempel är teorin att fågelfjädrar var en anpassning för att hålla fågeln varm och först senare användes för att flyga. Chomsky och Gould har en hypotes om att språket kan ha utvecklats helt enkelt på grund av att hjärnans fysiska struktur utvecklades, eller för att kognitiva strukturer som användes för saker som verktygstillverkning eller inlärning av regler också var bra för komplex kommunikation. Detta stämmer överens med teorin att våra kognitiva funktioner ökade i takt med att våra hjärnor blev större.

Naturligtvis kan forskarna inte ens enas om vad som utgör språk hos de tidiga människorna. Vissa anser att Homo halibis protospråk var det första riktiga språket. Andra säger att det kan tillskrivas Homo erectus, medan de flesta tror att det vi förstår som modernt språk kom från Homo sapiens. Vi vet att Homo habilis är ansvarig för att ha introducerat verktyg för cirka 2,3 miljoner år sedan. Detta har fått vissa att tro att Homo halibis kognitiva funktion var mycket mer avancerad än hans föregångare, Australopithecus. Enligt forskning var hjärnans temporala, parietala och occipitala lober fysiskt sammankopplade för första gången hos Homo halibis. Det området av hjärnan är nu känt som Wernickes område och har mycket att göra med språkproduktion. Detta stöder Chomskys och Golds teori om att våra hjärnor fysiskt anpassade sig för att kunna tillverka verktyg, och att språket sedan uppstod på grund av denna anpassning.

För er som tycker att båda lägren presenterar ganska bra argument finns det goda nyheter: De utesluter inte varandra. Även om vetenskapen nu visar oss att det sannolikt redan fanns neurala strukturer på plats som gjorde det möjligt för språket att utvecklas, vilket innebär att det sannolikt exapterades, förklarar det inte nödvändigtvis språket fullt ut, med all dess komplexitet. Att sätta ihop ord till meningar och begreppet grammatik i språket kan ha mycket att göra med naturligt urval. Så kanske språket ursprungligen exapterades, men förfinades genom darwinistisk selektion. En Homo sapiens med mer avancerade kommunikationsförmågor skulle säkert ha någon sorts evolutionär fördel jämfört med sin kusin som bara kunde grymta enstaka ord. Men den mer förfinade Homo sapiens skulle inte ens ha haft möjlighet att yttra sin första mening om hans hjärna inte hade utvecklats så att han kunde tillverka en primitiv hammare.

Vanliga frågor om språkets utveckling

Vem uppfann språket?

Språket uppstod och utvecklades över tid för att människor skulle kunna överleva och utvecklas. Det uppfanns och användes först av Homo sapiens, men forskarna vet inte exakt när. Språket uppstod troligen någonstans mellan 50 000 och 100 000 år sedan.

Hur utvecklades språket?

Språket utvecklades ur människans behov av att kommunicera med varandra för att kunna jaga, odla och försvara sig mot den hårda miljön. Förmågan att kommunicera med hjälp av språk gav den mänskliga arten bättre chanser att överleva. Enligt dem som tror på anpassningsteorin utvecklades språket också för social interaktion.

Vad kallas språkets utveckling?

Darwin kallade språkets utveckling för ”pre-adaptation”, vilket nu kallas exaptation. Detta begrepp förklarar hur en art använder en anpassning för ett annat syfte än det som den ursprungligen var avsedd för.

Vad var det första mänskliga språket?

Forskare är inte överens om vilket som var det första språket bland människor. Vissa tror att protospråket hos Homo habilis var det första riktiga språket. Andra tror att det kan spåras tillbaka till Homo erectus, medan de flesta tror att det vi förstår som modernt språk kom från Homo sapiens.

Charles W. Bryant

Texten tidigare publicerad på HowStuffWorks. Vår öveersättning från engelskan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)