Heter det övervakad inlärning eller vägledd inlärning? Och hur översätter man begreppen word token och alignment? En arbetsgrupp med bland annat medarbetare från Språkbanken Sam startar nu arbetet med en termordlista för språkteknologi.

Idag finns många nya engelska termer inom området språkteknologi, särskilt vad gäller maskininlärning och AI där mycket hänt på senare år. Men hur ska de översättas till svenska? Det är utgångspunkten för svenska språkterminologigruppens arbete.

– Ska vi ta in termen som lånord eller skapa egna varianter? Uppdraget för arbetsgruppen är att bestämma svenska motsvarigheter till engelska uttryck, säger Rickard Domeij, språkteknolog på Språkbanken Sam som deltar i gruppen tillsammans med ett tjugotal språkteknologer, terminologer och andra med erfarenhet av datatekniskt terminologiarbete.

Gruppen har tagit fram en lista med förslag på termer. Nu ska de gå igenom förslagen och ge kommentarer. Ambitionen är att under 2026 ha en termlista klar med svenska definitioner och rekommenderade termer. Listan ska sedan publiceras i bland annat Rikstermbanken.

Texten är hämtad från Språkbanken.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Ord flyger iväg, det skrivna kvarstår.” Ett ordspråk som skulle kunna gälla för förhistorien! Medan grottmålningarna vittnar om Homo sapiens kognitiva utveckling över tid, förblir frågan om språkets ursprung svår att besvara. Forskare föreslår dock en ny metod, baserad på genomik, för att datera språkets uppkomst.

Det är en svår fråga att besvara: när uppstod språket? Eftersom tal inte är något materiellt är det omöjligt att hitta fossila spår av det, till skillnad från de verktyg som tillverkades under förhistorien.

Denna okunskap om språkets ursprung är störande, eftersom det är ett av de viktigaste dragen som definierar oss som människor. Att förstå dess utveckling är därför grundläggande för att förstå vår historia. Vissa studier har uppskattat att språket kan ha uppstått hos den moderna människan för cirka 100 000 år sedan. Andra forskare menar att språkets ursprung är mycket äldre. Vissa föreslår dessutom att språket inte är en egenskap som är unik för Homo sapiens, utan att även andra arter av människor kan ha haft det.

Alla språk i världen har samma ursprung

Det finns alltså många olika teorier om språkets ursprung, och de baseras främst på den vetenskapliga metod som används. Vissa studier baseras på anatomiska studier av fossiler, andra på en koppling till tillverkade föremål eller på framväxten av symboliskt tänkande, vilket till exempel grottmålningarna vittnar om.

Studier av primaters fysiologiska egenskaper tyder på att språkförmågan uppstod för 2 miljoner år sedan. Förmågan att producera ljud skiljer sig dock mycket från förmågan att utveckla ett språk. Detta steg kräver nämligen mycket avancerade kognitiva förmågor.

Hur kan man datera språkets ursprung?

Ett forskarteam har därför utvecklat en annorlunda metod, utifrån en uppenbar iakttagelse: alla språk i världen, hur olika de än må vara till synes, har i själva verket ett gemensamt ursprung. Tidigare studier har visat på språkliga likheter mellan engelska, japanska och vissa bantudialekter i Afrika!

För att datera språkets ursprung måste man därför ställa sig följande fråga: när skedde uppdelningen mellan de olika regionala grupperna som spred sig över hela världen och gav upphov till våra olika folk?

En metod baserad på studier av genomet

För att besvara denna fråga har forskarna ett effektivt verktyg: genomik. Genom att studera genomet hos olika nuvarande och tidigare populationer kan man gå tillbaka i tiden och se när geografiska skillnader uppstod. Steg för steg har forskarna kunnat gå tillbaka till den första uppdelningen.

För att göra detta har de analyserat data som publicerats i 15 genetiska studier. Sammanfattningen av dessa data visade att den första separationen som ledde till de olika nuvarande populationerna inträffade för 135 000 år sedan. Som en påminnelse uppstod Homo sapiens för cirka 230 000 år sedan. Naturligtvis har det skett uppdelningar och migrationer av grupper sedan denna art uppstod i Afrika. Men den som inträffade för 135 000 år sedan skulle vara ursprunget till dagens folk. Detta tyder på att språket redan fanns före detta datum. Detta resultat har publicerats i tidskriften Frontiers in Psychology.

Språk och den modern människan

För Shigeru Miyagawa, huvudförfattare till studien, är språket både ett kognitivt system och ett kommunikationssystem. ”Jag antar att det före 135 000 år sedan uppstod som ett privat kognitivt system, men att det snabbt förvandlades till ett kommunikationssystem”, förklarar forskaren i ett pressmeddelande. ”På ett sätt stimulerade språket det mänskliga tänkandet och bidrog till att skapa den moderna människan. Det skulle ha möjliggjort utvecklingen av inlärning och stora innovationer.”

Originalartikeln finns här – vår översättning från franskan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ”Deklarationen om nordisk språkpolitik” heter det:

” Vi vill stärka den gemensamma kunskapen om och förståelsen av de språk som talas, särskilt förståelsen av de skandinaviska språken. Intresset för nordiska språk och nordiskt samarbete behöver stärkas bland barn och unga. Det är de som ska föra den nordiska gemenskapen vidare.”

Därför är det naturligtvis viktigt att det sker undervisning i grannspråken i såväl grundskolan som på gymnasienivå i Sverige och att läroplaner och kursplaner anger det som obligatoriska moment. Som lärare i svenska på gymnasiet 1984 – 2009 undervisade jag alltid i grannspråken och särskilt i mellannordisk språkförståelse. Syftet med undervisningen i danska och norska var naturligtvis inte att eleverna skulle lära sig tala eller skriva danska eller norska utan enbart förstå skriftlig danska och norska och lyssna till danska och norska.  En viktig uppgift var också att överkomma de fördomar som eleverna eventuellt hade angående möjligheterna att förstå speciellt danska. Mot slutet av min lärarkarriär kom jag på det pedagogiska greppet att avsluta dessa kurser med läsförståelsetester, s.k clozetester, i bokmål, danska, engelska och nynorska.

En clozetest är så konstruerad att den utelämnar vart sjunde ord. Genomsnittsresultatet på Clozetester i svenska  för gymnasielever i årskurs 1 med två föräldrar med svenska som modersmål brukade ligga på drygt 80 procent. De flesta elever i denna undersökning på Brännkyrka gymnasium hade redan gjort Clozetester i svenska för undertecknad i årskurs ett.

Resultaten på Clozetesterna visade självfallet att en eleverna bättre förstod texter på bokmål, danska och nynorska än på engelska, trots att de hade läst engelska i åratal.

Per-Åke Lindblom

”En liten undersökning i språkförståelse

I november genomförde undertecknad en clozetest http://www.sprakforsvaret.se/sf/fileadmin/Worddokument/Clozetest_i_bokm_l_mfl.doc (1)

i bokmål, danska, engelska och nynorska som en del i min undervisning i grannspråken. Clozetesten genomfördes i två gymnasieklasser i andra årskursen, vilka läser svenska B. Sammanlagt deltog 46 elever.

Syftet var att utröna hur väl eleverna förstod bokmål/danska/nynorska jämfört med engelska. Majoriteten av eleverna hade svenskspråkiga föräldrar; en del elever, särskilt i klass B, var andra generationens invandrare med blandad språkbakgrund. Några av dem hade läst engelska kortare tid än eleverna med svenskspråkiga föräldrar. Å andra sidan fanns det också en elev i klass B, som hade engelska som modersmål. Testen hade föregåtts av ett par veckors undervisning i grannspråken, särskilt danska och norska.

De texter som användes finns samtliga redan på Språkförsvarets webbplats. Avsikten från början var att hitta en löpande text från samma författare på de fyra nämnda språken, exempelvis Astrid Lindgren, H C Andersen och så vidare. På grund av tidsbrist visade det sig vara omöjligt att genomföra denna inriktning. I stället valde jag ut fyra texter från Språkförsvarets webbplats. Jag utgick från att svårighetsgraden i texterna var ungefär densamma enbart på grundval av min intuition.

Eleverna hade drygt en timme på sig att genomföra testen. När de lämnade in testen, tillfrågades de också om vilket språk som de ansåg hade varit lättast/hade lyckats bäst i. Resultatet blev följande:

Jag antog att eleverna, särskilt i klass B, hade överskattat sina kunskaper i engelska och underskattat sin kunskaper i danska, förmodligen på grund av förutfattade meningar om den ”svåra” danskan.

Vilket blev då utfallet? Läsförståelsen mäts i procent:

Det visade sig alltså att eleverna förstod bokmål bäst, vilket också var deras egen förhandsuppfattning. Däremot gissade de fel angående sin förståelse av danskan, särskilt i klass B. Danska kom på andra plats i båda klasser – före nynorskan. De överskattade sina kunskaper i engelska, särskilt i klass B. Samtidigt fanns det sex elever i klass B som lyckades bättre på den engelska delen än den danska. Klass B var som synes något bättre i engelska än klass A. Undersökningen bekräftar att det behövs mycket liten övning, ibland ingen alls, för att förstå danska och norska bättre än engelska, som de flesta svenska elever har studerat i många år sedan barnsben.

Det bästa enskilda elevresultatet i bokmål var 68,8 %, i danska 45,8 %, i nynorska 58 % och i engelska 45,8 %.

Det står var och en fritt att använda denna clozetest. Källa behöver inte uppges, men jag är intresserad av resultaten – skicka dem i så fall till perake.lindblom@sprakforsvaret.se "(2)

(1)  Man hittar den använda Clozetesten via: http://sprakforsvaret.bloggplatsen.se/2007/12/28/424414-en-liten-undersokning-i-sprakforstaelse/

(2)  Denna e-postadress fungerar inte längre – använd perakelinblom@yahoo.se!

Per-Åke Lindblom

28/12 2007

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det eller de språk vi använder har en stor betydelse för hur vi förstår oss själva, hur andra människor förstår oss, och hur vi förstår dem. Språk är tillsammans med kultur också bärare av historia och är vår viktigaste gemensamma samhällsinfrastruktur. Det bidrar till att skapa gemenskap och tillit och till att stärka demokrati och delaktighet. Den nordiska språkgemenskapen är därför viktig för den fortsatta utvecklingen av en gemensam nordisk identitet och bidrar på så sätt till att främja Norden som världens mest integrerade region.

I stora delar av Norden talas något av de skandinaviska språken, samtidigt som flera andra språk också hör hemma i vår flerspråkiga region. Och vi betraktar alla språk som likvärdiga, även om de inte alla har samma roll. De samhällsbärande språken i Norden, som kan användas för officiella ändamål, är danska, finska, färöiska, grönländska, isländska, norska (bokmål och nynorska), de samiska språken och svenska, varav de samiska språken och grönländska definieras som urfolksspråk. Följande språk har också en särställning som nationella minoritetsspråk genom sin långa närvaro i Norden: meänkieli, kvänska, finska, de samiska språken, romani chib, romanes, jiddisch och tyska. Därtill kommer de nordiska teckenspråken. Vidare har många nya språk och därmed nya modersmål tillkommit genom åren till följd av invandring från andra språkområden. I skolan lär sig alla barn och unga engelska och i varierande grad andra språk. Det är viktigt att vi i Norden har mycket goda kunskaper i språk med internationell räckvidd. Denna flerspråkighet och parallellspråkighet bidrar till att stärka Nordens ställning i världen och vår gemensamma vision.

Som nordisk gemenskap vill vi bevara och utveckla såväl alla våra språk som vår språkgemenskap. Enligt Helsingforsavtalet ska undervisning och utbildning i Norden omfatta undervisning om språk, kultur och samhällsförhållanden i de andra nordiska länderna, inbegripet Färöarna, Grönland och Åland. Vi vill stärka den gemensamma kunskapen om och förståelsen av de språk som talas, särskilt förståelsen av de skandinaviska språken. Intresset för nordiska språk och nordiskt samarbete behöver stärkas bland barn och unga. Det är de som ska föra den nordiska gemenskapen vidare.

Målet för denna deklaration är att lägga grunden för en övergripande, samlad, långsiktig och effektiv språkpolitik, där

1. Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande,

2. de samhällsbärande språken förblir samhällsbärande och kan fortsätta att användas som vetenskapliga språk,

3. det nordiska samarbetet även i framtiden kommer att bedrivas på de skandinaviska språken, dvs. danska, norska och svenska, och

4. alla språk som hör hemma i Norden lever vidare och utvecklas i en tid präglad av digitalisering inklusive artificiell intelligens, internationalisering och migration.

Den nordiska språkpolitiken kompletterar de nationella och har fokus på att säkerställa att alla nordbor

1. kan tala, förstå, läsa och skriva det eller de språk som fungerar som samhällsbärande i det område där de bor, så att de aktivt kan delta i samhällslivet,

2. kan kommunicera på minst ett skandinaviskt språk och har kunskaper i de andra skandinaviska språken, så att de kan delta i den nordiska språkgemenskapen,

3. har möjlighet att bevara och utveckla sitt modersmål, urfolksspråk, teckenspråk och nationella minoritetsspråk,

4. och har tillgång till information om språkliga rättigheter och språksituationen i Norden.

Målsättningarna i denna deklaration kommer att följas upp genom arbetsprogram som förnyas regelbundet. Nordiska ministerrådet för utbildning och forskning och Nordiska ministerrådet för kultur kommer att se till att programmen utarbetas, antas och implementeras av relevanta sektorer för att uppnå målen i denna deklaration.

(Antagen av Nordiska ministerrådet den 2/5 2024)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång 

Johan Eriksson - En skål för livet

Söndagens svenskspråkiga dikt 

September 

Septemberluft och septemberdag
i glödande, sydländsk färg –
Vid horisonten en furuskog
står mörk mot det gråa berg; –
De glittrande, grågröna pilars rad
försilvrade, darra i solens bad,
och från de rödgula lönnar
hörs falla de vissnade blad.

Septemberluft och septemberdag,
din himmel är stråligt blå
med luftiga, vita sommarmoln,
som sväva i flockar därpå.
I solskenet genom det gröna land
där glittrar ett ljust och slingrande band –
en å, med gulnande alar
invid den sluttande strand.

Septemberluft och septemberdag, –
du samlat all sommarens fröjd,
dess skönhet, dess färgprakt och solskensglans
hos dig nått sin strålande höjd. –
Det är, som ett sista farväl du bjöd
i frukternas sötma och blommornas glöd, –
ty kanske vid nästa vindfläkt
du redan är vissnad och död.

Erik Axel Karlfeldt 

(Denna nätdagbok är knuten til nätverket Språkförsvaret)

Lena Lind Palicki skriver i artikeln ”Till och med danska går att lära sig begripa” i Svenska Dagbladet bland annat:

”Det är alltså ett spretigt språklandskap som inte är helt lätt att navigera i. Men förra året kom en ny nordisk språkdeklaration, som reglerar statusen mellan olika språk. Där slås fast att alla språken ska betraktas som likvärdiga, men att dom spelar olika roller. Vissa räknas som samhällsbärande och kan användas i officiella sammanhang: danska, finska, färöiska, grönländska, isländska, norska, samiska och svenska. Andra har ställning som minoritetsspråk med vissa rättigheter.

Deklarationen betonar att vi bör anstränga oss för att använda nordiska språk i nordiska sammanhang, för att språken ska förbli starka och levande och kunna fortsätta användas inom vetenskapen och i nordiska samarbeten. Alla språk i Norden ska kunna leva vidare och utvecklas – trots AI, internationalisering och migration. Nordbor ska aktivt kunna delta i samhällslivet på det språk som är samhällsbärande i området man bor, kunna kommunicera på minst ett skandinaviskt språk och ha kunskaper i andra.”

Läs vidare här!

Det fordrar ingen större ansträngning att lära sig begripa danska. Jag har förmodligen varit femtio gånger i Danmark, men av princip aldrig talat engelska. Det har naturligtvis underlättat att jag regelbundet har läst bokmål, som kan betraktas som  förnorskad danska, sedan 1963 och danska sedan 1968. För ett antal år sedan skulle jag besöka en konferens i centrala Köpenhamn, men jag var osäker på vilken buss jag skulle ta från Huvudbangården. Jag frågade första bästa busschaufför vilken buss jag skulle ta till konferenslokalen, men han förstod mig inte, förmodligen för att han var invandrare. Det är t.o.m belagt i en undersökning att invandrare i Sverige och Danmark förstår grannspråken sämre än invandrare i Norge. Trogen min princip – hellre än att tala engelska – väntade jag in nästa busschaufför, som visade sig vara en medelålders dansk, som förstod min fråga.

Det har kanske hjälpt att jag uppenbarligen talar en mycket tydlig svenska. Jag och min fru vistades en gång 14 dagar i Århus i Jylland. Varje dag inhandlade jag två danska morgontidningar i en tobaksbutik mittemot järnvägsstationen och småpratade med expediten, troligtvis av vietnamesiskt ursprung. När jag sista dagen i Århus berättade att jag skulle återvända till Sverige, utbrast den trevliga expediten att hon aldrig tidigare träffat en svensk, som talade så tydlig svenska som jag. Det föreföll mig i det läget onödigt att upplysa henne om att jag hela tiden medvetet blandat in danska ord i min svenska. Jag tackade i stället och tog emot.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Intervju med A. Antanaitis den 11 februari 2019

Det litauiska språket är nu bättre skyddat av lagen än någonsin tidigare, men det är fortfarande inte säkert, säger Audrys Antanaitis, ordförande för den statliga kommissionen för det litauiska språket.

Det största hotet mot det litauiska språket sägs vara bristen på respekt för det och glorifieringen av det engelska språket.

”Idag, som ett fritt land, har vi förlorat vår känsla av språklig självbevarelse. Under sovjettiden accepterade vi ryska som ockupanternas språk, så det utgjorde inte ett lika stort hot som engelska gör idag. Vi accepterar engelska frivilligt och känner ofta inte faran det utgör", säger A. Antanaitis till ELTA.

Enligt honom är hotet mot det litauiska språket inte bara att vi villigt accepterar anglicismer, utan också att vi ofta talar och skriver litauiska slarvigt. ”Respekt för sitt språk uttrycks främst genom språklig kultur, förmågan att tala korrekt i offentligheten och skriva utan fel. Idag skriver ungdomar ofta slarvigt. Internet har ett mycket negativt inflytande på dem.”

Under sovjettiden accepterade vi ryska som ockupanternas språk, så det utgjorde inte ett lika stort hot som engelskan gör idag. Vi accepterar engelskan frivilligt och känner ofta inte faran som det innebär.

Enligt A. Antanaitis saknar litauerna idag en medveten stolthet över sitt språk.

”Vi saknar medveten respekt för vårt språk och stolthet över vårt språk. Daukša sa: ”Det är ingen stor ära att kunna främmande språk när man inte kan sitt eget." Idag vill vi kunna många språk, men vi är inte längre stolta över att vi har det äldsta och vackraste språket, som måste vårdas och berikas. Av någon anledning tror vi att vi kan tala hur vi vill. Nej, vi kan inte tala hur vi vill. Språket är en levande organism: man tar hand om sin familj, man tar hand om sitt land, man tar hand om sin bil – man måste också ta hand om sitt språk”, sa A. Antanaitis.

Enligt honom sker engelskans invasion i litauernas liv otroligt snabbt och framgångsrikt. Ungdomar är särskilt mottagliga för detta.

"Det finns försök att införa ett andra officiellt språk i Litauen. Idén att vi behöver ett andra officiellt språk, dvs. engelska, cirkulerar. Och om ett sådant officiellt språk skulle införas, skulle vårt litauiska språk säkert inte kunna konkurrera med det på lång sikt. Det skulle bara ta några decennier. Låt oss uppriktigt hoppas att litauiska alltid kommer att vara inte bara det officiella språket, utan också det enda officiella språket i Litauen", sade A. Antanaitis.

Enligt A. Antanaitis är det nödvändigt att omedelbart stärka inte bara skolbarnens utbildning utan även vuxnas utbildning för att stärka det litauiska språket: ”Utbildning, offentlig utbildning, inte för litauiska språkspecialister, inte för studenter, inte för skolbarn, utan utbildning för resten av samhället, har helt försummats. Vi har inga utbildningsprogram på tv eller radio, inga utbildningsartiklar i pressen eller online-medier.”

För att diskutera situationen för det litauiska språket inom utbildning, vetenskap, kultur och andra områden av det offentliga livet, för att överväga framtidsutsikterna för litauiska och baltiska studier och för att stärka den litauiska språkutbildningen och det litauiska språkets och den litauiska kulturens anseende i det offentliga rummet, anordnade regeringen ett forum med titeln 100 år sedan Litauens återupprättande som stat. Har vi i firandet av hundraårsjubileet glömt bort grunden för vår nation – det litauiska språket?

Originaltexten finns här! - vår översättning från lituaiskan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Laura Álvarez López och Stefan Helgesson vid humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet argumenterar i Universitetsläraren för varför språken ska ha en självklar plats i universitetens framtid. De skriver bland annat:

”Språket är en bärande del av vad det innebär att vara människa. De formar hur vi uppfattar verkligheten, hur vi minns, känner och relaterar till andra. Vi föds in i språk – i historia, kultur och samhälle – men utvecklar alla vår egen röst. Språket tillhör både det mest intima och det mest allmänna. Det är i denna dubbelhet som dess kraft ligger. Genom språk binds generationer samman. Antik grekiska, latin och sanskrit hörs inte längre i vardagligt tal, men lever kvar i ord som demokrati eller avatar.

Att lära sig språk kräver ansträngning. Det tränar uppmärksamhet, flexibilitet och analys. Vi möter nya färgskalor, andra sätt att tala om tid och rörelse – och till och med andra sätt att räkna. Språkkunskap är en form av intellektuell träning, nära besläktad med bildning och kritiskt tänkande.

Den som studerar språk lär sig också att ifrågasätta det egna språkets självklarheter, förfina sin tolkningsförmåga och stärka demokratins kärna: förmågan att lyssna. Demokrati handlar inte bara om rätten att tala, utan också om att förstå vad som sägs och hur det formas. Språket styr inte bara vad vi kan uttrycka, utan också vad vi kan uppfatta och vad som riskerar att förbli osagt.

Språkstudier måste därför vara en självklar del av framtidens universitet.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)