Fyra språkfamiljer, mer än 300 enskilda språk, ett skriftspråk – det enorma riket Kina är också en stat med många språk, även om det gärna framställer sig som kulturellt enhetligt. Lingvisten Ernst Kausen räknar upp dessa språk i WELT och beskriver deras grammatik och utbredning. Samtidigt talar över 90 procent av kineserna också kinesiska – även om det inte bara finns ett enda högkinesiska, utan cirka tio varianter som inte är ömsesidigt förståeliga. Cirka åtta procent av Kinas invånare talar icke-sinitiska språk – vilket enligt europeiska mått fortfarande är mycket, nämligen 100 miljoner människor (lika många som alla tyska modersmålstalare tillsammans). Det som förenar de flesta av dessa språk är den över 3 000 år gamla kinesiska skriften, eftersom etymologiskt besläktade ord trots olika uttal skrivs med samma kinesiska tecken i nästan alla sinitiska språk. Cirka 115 språk som talas i Kina tillhör den tibetobirmanska språkfamiljen, däribland tibetanska som talas av cirka sex miljoner människor i Himalaya-området, främst i Tibet. Många av dessa minoritetsspråk har strukturella likheter med kinesiskan. De cirka 30 hmong-mien-språken i sydvästra Kina (och dessutom i Vietnam, Laos och Thailand) är, precis som kinesiskan, tonspråk med komplexa tonsystem och över 60 konsonanter. I tonspråk medför en förändring av tonhöjden också en förändring av ordets betydelse. Nästan hälften av de 300 minoritetsspråken är hotade, skriver Kausen, och trots massiv förtryck av deras bärare ingår inte ens tibetanska och uiguriska i denna grupp. Men många andra språk har bara några hundra talare kvar och kommer inte att föras vidare till nästa generation. (welt.de - betalvägg)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Brev till Folkets bio Umeå)

Hej,

jag älskar Folkets bio. Men jag tycker det är extremt sorgligt att ni gör samma fel som kommersiella kedjor. Jag syftar på titlar på filmerna. Varför i hela friden ska filmer från icke-engelskspråkiga länder få engelsk titel på svensk bio?

På måndag visar ni "Sound of falling" (tysk film), "The little sister" (fransk film) och "No other choice" (koreansk film). Vad är poängen med dessa trista engelska titlar?

Regeln bör väl vara att titeln antingen ska vara på svenska eller på originalspråk. Varför då blanda in engelska? Vi översköljs med tillräckligt med engelska ändå. 

Poängen med Folkets bio är ju att vara ett alternativ till den kommersiella världen. Då borde ni kunna bättre.

Ja, jag VET att det är importören som sätter titlarna. Men kan inte ni som en hyfsat stor aktör försöka påverka dem till något bättre? Snälla. Så jag kan fortsätta älska Folkets bio.

Ola Nilsson

(Denna nätdagbok är knuten til nätverket Språkförsvaret)