I en intervju i Svenska Dagbladet idag med den nuvarande skolministern, Jan Björklund, anser han att svenskämnet skall få ”uttalad särställning” och öppnar ”för att återinföra två separata betyg: ett i svenska språket och ett i litteraturkunskap”.Det är en bra reform i så fall. När de båda betygen i svenska togs bort, devalverades svenskämnets betydelse i förhållande till engelskan, som liksom svenska är obligatoriskt. Svenska och engelska blev i praktiken jämbördiga. Egentligen är det bara engelskan av språkämnena som har stärkt sin ställning i den svenska skolan under de senaste 20 åren. Det är inte obligatoriskt längre att läsa ett bestämt andra främmande språk, vilka betyder att tyskans och franskans ställning avsevärt har försvagats. Ju flera andra främmande språk som eleverna har kunnat välja mellan, samtidigt som engelskan varit obligatorisk, desto starkare ställning har engelskan fått.Dessutom missgynnades invandrareleverna. Skriftlig och muntlig framställning å ena sidan och litteraturkunskap och språklig orientering å den andra är två olika färdigheter. Den som föds med svenska språket har ett mycket stort försprång i fråga om att tala och skriva framför den som måste erövra det. I fråga om litteraturkunskap har detta försprång mindre betydelse.Ytterligare en viktig förändring kan genomföras, som har betydelse för svenskämnets status: minska undervisningsskyldigheten för lärare i svenska. Om jag inte är felunderrättad, så har modersmålslärare i Finland, d.v.s i finska eller svenska, och i Danmark, d.v.s i danska, lägre undervisningsskyldighet än sina kollegor. Anledningen är enkel - att rätta uppsatser och skriftliga inlämningsuppgifter, d.v.s att ge eleverna nödvändig återkoppling, är tidskrävande.Per-Åke LindblomDenna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.