Lars- Gunnar Andersson skriver i Göteborgs-Posten den 29/3 2025 inledningsvis:

”President Trump har fattat mängder av beslut under sina första månader i Vita Huset. Många av dessa har presenterats och diskuterats i svenska medier, men att det i mars kom ett språkpolitiskt beslut har inte uppmärksammats.

Hans språkpolitiska beslut rubricerades Designating English as the Official Language of the United States. Engelska ska alltså vara officiellt språk i USA.

De flesta tänker nog att så har det väl alltid varit. Ja, i praktiken har det kanske varit så, men inte formellt, inte enligt konstitutionen eller grundlagen.

USA är och har sedan begynnelsen varit ett mångspråkigt och mångkulturellt land. Vid sidan av ursprungsbefolkningens många olika språk fanns det från början stora grupper som talade exempelvis franska, tyska och spanska.

Det var konstitutionen från 1789 som skulle binda samman människor med olika bakgrund, inte det engelska språket, även om konstitutionen skrevs på engelska.”

Läs vidare här! 

Det är sant att etablerade svenska medier inte har uppmärksammat beslutet att göra engelska till officiellt språk i USA. Språkförsvaret uppmärksammade det däremot genast och länkade till dessa artiklar:

Mark Turin/Ross Perlin: Trump English language order upends America´s long multilingial history – The Conversation 16/3 2025  och i svensk översättning den 18/3.

Daniel J. Olson: Making English the official languge can´t erase the fact that US has milions of Spanish speakers and a long ultilingual history – The Conversation 2/3 2025 och i svensk översättning den 3/3 2025

Kommer engelska att bli officiellt språk i USA? - Språkförsvarets nätdagbok 1/3 2025

Caitlin Wilson: Trump to order English as official US language – BBC News 28/2 2025

Ali Bianco: Trump to sign executive order making English official language – Politico 28/2 2025

Lars-Gunnar Andersson är däremot först bland de etablerade svenska språkrönikörerna (det finns i och för sig inte särskilt många) att uppmärksamma Trumps språkpolitiska beslut.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagen den 30 mars åt jag en god lunchbuffé på den kinesiska restaurangen Pong i Skrapan på Södermalm i Stockholm. Mitt i måltiden hördes en engelsk röst till vänster om mig. Den sade lågmält: 

”Oh, you are in my way.” 

Jag reagerade först inte, eftersom jag omöjligtvis kunde vara i vägen. Rösten upprepade dock samma mening flera gånger: 

”Oh, you are in my way. Oh, you are in my way. Oh, you are in my way.” 

Till slut tittade jag upp och upptäckte då en robotliknande manick som transporterade tallrikar till vänster om mig. En av de anställda förklarade för mig att min kappa var i vägen för roboten och att den inte kunde hänga på kroken vid sidan av soffan.

Varför talar inte robotar i Sverige svenska? Hur svårt kan det vara att programmera in ”Åh, du är i vägen”?

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Schweiz oroar man sig för framtiden för de nationella språken, särskilt franskan. Carlo Sommaruga, ledamot av statsrådet från Genève, har krävt att ett av de nationella språken ska användas i stället för engelska vid officiella internationella evenemang. Förslaget antogs med knapp majoritet i den lilla kammaren i den schweiziska federala församlingen. Enligt Sommaruga är franska särskilt lämpat för att representera Schweiz internationellt eftersom det är ett av FN:s fem officiella språk. ”Det är helt omotiverat att avstå från franskan och därmed ett av våra tre officiella språk”, säger politikern från det schweiziska socialdemokratiska partiet. Den schweiziska regeringen, förbundsrådet, avvisar förslaget och menar att simultantolkar finns tillgängliga internationellt för formella möten. Dessutom är engelska det viktigaste språket i ett internationellt sammanhang. Under omröstningen i Ständerrådet röstade framför allt representanter från det tysktalande Schweiz emot Carlo Sommarugas förslag. (Källa: 20min.ch)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Lisa Nilsson - Och jag älskar dig

Söndagens svenskspråkiga dikt

Kärleksvisa

Min vän är min och jag är hans 

min vän är solen själv och haven

En dag är mörkret någon annanstans

och sorgen sänkt i graven

Jag gråter inte mer. Min vän

är nära mig, min hud, min tunga

Jag kysser dig, din panna, mun … å känn

att himlarna är unga!

Du famnar mig. Och våg och vind

och ljus är orden i mitt öra

Du man! min sällhets oro bind

Din lust jag vill tillhöra

Min vän är min och jag är hans

min vän är vågen själv och floden

En dag du lärde mig att himlen fanns

i kärleken på jorden

Elisabet Hermodsson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Var på jakt efter en ny cykelslang och ringde därför runt till tre sportaffärer i närområdet för prisuppgifter. Då jag ringde den sista affären svarar en man, helt obrytt, ”Hello, how can I help you?”

Jag svarar med ett enda ord: ”Svenska"! Mannen låter nu lite mer osäker på rösten men uthärdar: ”English, is it ok?” Jag svarar återigen: ”Svenska"! Irriterat mutter i andra luren, varpå en svensktalande personal tar över luren och jag får mitt ärende gjort.

Fundering: Vem är denne engelsktalande man att ta sig friheten att tvinga svenska kunder att tala ett främmande språk i sitt eget land och var har arbetsgivaren sitt huvud? Under armen tycks det mig!

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Laura Spinney skriver i The Guardian den 27 mars inledningsvis:

"När finansministern söker efter sätt att stimulera tillväxten vill jag påminna henne om att hon sitter på en enorm guldgruva - på den internationella dagen för flerspråkighet. År 2014 uppskattade den parlamentariska allpartigruppen för moderna språk att Storbritanniens outnyttjade språkliga potential var värd 48 miljarder pund. Det är 8 miljarder pund mer än vad Reeves lade till på skattekontot förra året, och om något har den vuxit, eftersom Brexit har omorienterat 'det globala Storbritannien' mot kunder utanför Europa. Fråga vem som helst som har engelska som modersmål och som handlar internationellt: om du ska köpa något duger engelska, men om du ska sälja är det bättre att tala kundens språk.

Språkundervisningen i Storbritannien har stadigt försämrats i 30 år, och en viktig orsak är bristen på kvalificerade språklärare. Det är en verklighet. En annan är att landet under samma period har blivit mer språkligt diversifierat. Det finns en växande grupp av flytande tvåspråkiga, ibland flerspråkiga, som ignoreras - deras andra språk stigmatiseras i vissa fall. Ofta är dessa språk inhemska i regioner som våra företag efter brexit gärna skulle vilja sälja till.

Inte nog med att regeringen inte utnyttjar denna pool av talare, den låtsas att poolen inte existerar. I folkräkningen för England och Wales 2021 ställdes en fråga om språk: 'Vilket är ditt huvudspråk?' (och för dem som inte svarade 'engelska' på den frågan: 'Hur väl kan du tala engelska?'). För en person som talar mer än ett språk, sa neurovetenskapsmannen Thomas Bak vid University of Edinburgh till mig, är det som att fråga en förälder till flera barn: ”Vilket är ditt viktigaste barn?” Människor hindrades från att förklara att de talade ett språk hemma och ett annat på jobbet. (Frågan var något annorlunda i Skottland, men knappast mer informativ).

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok ärknuten till nätverket Språkförsvaret)

Forskarseminariet i Lingvistik, Yair Sapir (Högskolan Kristianstad): ”Elfdalska (älvdalska) - ursprung, släktskap och sociolingvistisk status

9 april 2025 10:15 till 12:00 Seminarium (se Zoom-länk här!)

Sammanfattning

I mitt föredrag kommer jag att presentera Sapir & Lundgrens (2024) hypoteser om älvdalska - den första handlar om uppkomsten av fornnordiska i Dalarna mellan 500- och 800-talet e.Kr som ett resultat av handelsförbindelser mellan lokala jägare och samlare i Dalarna och bönder i Uppland, ett språk som gradvis utvecklades till äldre dalmål och älvdalska, den andra rör utvecklingen av övre siljanmål/älvdalska genom vågor av influenser från norska regioner, å ena sidan, och Mälardalen i Sverige, å andra sidan, fram till ca. 1400, varefter de övre siljanmålen, särskilt ”klassisk älvdalska”, förblev relativt stabila fram till början av 1900-talet. Slutligen kommer jag att skildra situationen för älvdalskan sedan början av 1900-talet, dvs. ”modern älvdalska”, dess nuvarande situation samt försöken att revitalisera språket och få det officiellt erkänt som ett officiellt språk i Sverige.

Länk:

A Grammar of Elfdalian | UCL Press

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ovanstående fråga diskuterades i Förmiddag med i P1 tisdag 25 mars. Att finlandssvenska dialekter kommit på tapeten är naturligtvis en följd av att finlandssvenska KAJs skrällsuccé med ”Bara bada bastu” efter segern i melodifestivalen. Det har synliggjort språklig variation och en språklig kreativitet som humorgruppen KAJ representerar, och dessutom har det svenska i Finland blivit uppmärksammat, menar Caroline Sandström, språkforskare från Helsingfors.

Lyssnaren får också veta lite om de olika dialekter som finns inom finlandssvenskan. KAJ har till exempel Vörådialekt från Österbotten, medan Caroline Sandström själv är uppväxt med Sibbodialekt från Nyland i södra Finland.

Att dialekterna har bevarats tillskriver Sandström det perifera läget i förhållande till Sverige och Mälardalen där rikssvenskan utvecklades, men också en dialektstolthet och stolthet över den egna bygden. Hon tror att det behövs ett band till platsen och jorden för att en dialekt ska bli befäst och hållas stark. Stoltheten kommer ur en identitet, att man själv duger och att det språk man själv talar är fint nog.

Medverkar gör också Joel ”Sesar” Rönn, finlandssvensk medieprofil. Han gör en karaktär som heter Österbottensfarsan, vars dialekt vi får höra prov på, och det framkommer att ett ord som ”paja” betyder helt olika saker på svenska och finlandssvenska – på det senare betyder det ungefär att smeka eller stryka medhårs.

Att dialekterna lever kvar på ett annat sätt i Finland tror Caroline Sandström kan bero på att den språkliga variationen är mindre i Sverige, vilket hon lade märke till när hon en kort tid bodde här. Programledaren Jack Lantz frågar varför vi i Sverige är så språkligt okreativa, och hon lyfter fram standardiseringen och närmandet till skriftspråket. Men hon påpekar också att visst används dialekter även i Sverige. Joel Rönn pekar också på att det faktum att man konsumerar så mycket underhållning och annat på (riks)svenska här, till skillnad från Finland. Han drar en intressant parallell till USA, där alla filmer och serier görs i Hollywood vilket enligt honom har gjort att alla vill prata på samma sätt, och olika amerikanska dialekter och accenter har dött ut, till exempel ”gammal New York-dialekt”.

Men båda två påpekar att det skett en positiv utveckling bara de senaste tio åren i Finland, med mycket poesi, låtskriveri och teater på finlandssvensk dialekt, liksom förstklassig humor. Detta har växt fram ur lokalrevyer och liknande där man på ett effektivt sätt har kritiserat utifrån ett underifrånperspektiv.

Och nu har denna blomstring för finlandssvenskan alltså lett till att vi i Sverige – äntligen – har fått ett bidrag till Eurovisionsfinalen som framförs på svenska. Tänk att det skulle till en humorgrupp från Österbotten för att klara av den bedriften!

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)