Lena Lind Palicki skriver i artikeln ”Till och med danska går att lära sig begripa” i Svenska Dagbladet bland annat:

”Det är alltså ett spretigt språklandskap som inte är helt lätt att navigera i. Men förra året kom en ny nordisk språkdeklaration, som reglerar statusen mellan olika språk. Där slås fast att alla språken ska betraktas som likvärdiga, men att dom spelar olika roller. Vissa räknas som samhällsbärande och kan användas i officiella sammanhang: danska, finska, färöiska, grönländska, isländska, norska, samiska och svenska. Andra har ställning som minoritetsspråk med vissa rättigheter.

Deklarationen betonar att vi bör anstränga oss för att använda nordiska språk i nordiska sammanhang, för att språken ska förbli starka och levande och kunna fortsätta användas inom vetenskapen och i nordiska samarbeten. Alla språk i Norden ska kunna leva vidare och utvecklas – trots AI, internationalisering och migration. Nordbor ska aktivt kunna delta i samhällslivet på det språk som är samhällsbärande i området man bor, kunna kommunicera på minst ett skandinaviskt språk och ha kunskaper i andra.”

Läs vidare här!

Det fordrar ingen större ansträngning att lära sig begripa danska. Jag har förmodligen varit femtio gånger i Danmark, men av princip aldrig talat engelska. Det har naturligtvis underlättat att jag regelbundet har läst bokmål, som kan betraktas som  förnorskad danska, sedan 1963 och danska sedan 1968. För ett antal år sedan skulle jag besöka en konferens i centrala Köpenhamn, men jag var osäker på vilken buss jag skulle ta från Huvudbangården. Jag frågade första bästa busschaufför vilken buss jag skulle ta till konferenslokalen, men han förstod mig inte, förmodligen för att han var invandrare. Det är t.o.m belagt i en undersökning att invandrare i Sverige och Danmark förstår grannspråken sämre än invandrare i Norge. Trogen min princip – hellre än att tala engelska – väntade jag in nästa busschaufför, som visade sig vara en medelålders dansk, som förstod min fråga.

Det har kanske hjälpt att jag uppenbarligen talar en mycket tydlig svenska. Jag och min fru vistades en gång 14 dagar i Århus i Jylland. Varje dag inhandlade jag två danska morgontidningar i en tobaksbutik mittemot järnvägsstationen och småpratade med expediten, troligtvis av vietnamesiskt ursprung. När jag sista dagen i Århus berättade att jag skulle återvända till Sverige, utbrast den trevliga expediten att hon aldrig tidigare träffat en svensk, som talade så tydlig svenska som jag. Det föreföll mig i det läget onödigt att upplysa henne om att jag hela tiden medvetet blandat in danska ord i min svenska. Jag tackade i stället och tog emot.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)