DN-journalisten Jonas Thente har i en krönika ägnat sig åt att tala illa om svenska språket och samtidigt höja engelskan till skyarna. Men han får ordentligt svar på tal av Ingemar Unge i spalten "Språksamt" i senaste numret av tidningen Vi. Thente "leker med tanken" att svenska språket kanske inte är tillräckligt livskraftigt för att kunna användas av framtida språkbrukare. Som skäl för detta anför han att svenskan inte skulle ha några nyskapade bildliga uttryck (med undantag för "göra en pudel".) Ingemar Unge däremot hävdar att "det svenska liket lever" och ger exempel på en lång rad mustiga uttryck för att "någon är en smula korkad" som han fått från tidningens läsare. Vad sägs t ex om "hissen går inte riktigt ända upp" "inte ha välstädad besticklåda" "ha en ko i diket" eller "alla kanaler rinner inte åt samma håll" osv osv.

Jonas Thente å sin sida sjunger den, enligt honom, rappkäftade, lekfulla och ständigt alerta engelskans lov genom att citera uttryck som "is the pope catholic? " och "does the bear shit in the woods?" - som nu dessutom ofta slås ihop till "does the pope shit in the woods?"

Ingemar Unge kommenterar angående ovanstående uttryck: Att ta detta till intäkt för svensk likstelhet och engelsk livaktighet är inte hållbart. Då kan man lika gärna påstå att engelskan är ett ordfattigt språk eftersom det inte har några heltäckande motsvarigheter till svenskans "dygn" "egenskap" "bildad" och "tillhygge". Vad bevisar det? Ingenting.

Enligt Jonas Thente är det "mediers, myndigheters och utbildningsväsendets ängsliga strävan att alla ska förstå allting" som gjort svenska språket strakbent. Ingemar Unge gör den klarsynta reflektionen att om man anser det har man en skev syn på var tillväxten sker i ett språk och tillägger: "Tror han att någon i Vita Huset hittade på det där om påven?"

Själv anser jag att den som menar att engelskan skulle vara ett bättre språk än svenskan, eller vilket språk det vara må, inte har alla höns hemma som inte fattar att den inställningen bottnar i det enkla faktum att engelska för närvarande råkar vara ett högstatusspråk. Hade Thente levt för tvåhundra år sedan skulle han ha tyckt att franskan var överlägsen svenskan. Jag instämmer med Ingemar Unge i att det svenska liket lever - sen får både påvar och björnar skita i skogen bäst dom vill.

Läs Jonas Thentes text här och Ingemar Unges här.

Susanne L-A

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret

 

Thente

28 november 2009 03:23

Visst. Exakt. Om man misslyckas med att läsa min krönika som det försvar för svenskan och angrepp på förenklade språkreformer som den var, så är jag rädd att det svenska språket verkligen är förlorat. Begriper man sig inte på ironi och andra retoriska överkurser, så bör man nog söka sig ett annat språk eller hålla käften.

 

A. G.

31 januari 2010 13:16

Thente,

Man vinner inga som helst poäng på att idiotförklara folk eller be dem hålla käften. Det är högst häpnadsväckande att du, som professionell yrkesman och krönikör, intar en sådan attityd. (OM det nu verkligen är du som skrev kommentaren ovan i torsdags morse klockan halv fyra.) Och vad gäller den påstådda ironin, är det, av olika kommentarer på nätet att döma, inte bara jag som inte har förstått den - vilket förvisso inte automatiskt betyder att den inte finns, bara att den eventuellt är dåligt framförd. Eller så är vi alla dumma i huvudet - den förklaringen är ju ALLTID trösterik och bekväm att ta till.

http://metrobloggen.se/misspussy

 

Wulfahariaz

31 januari 2010 14:57

Nu har Thente varit i farten igen och påstått att "Alla andra tics -- liksom, jabah, typ, fattaru, asså, ajavet, såhära, dårå, precis -- har amerikanska förlagor".

http://wulfahariaz.blogspot.com

 

Bloggansvarig

31 januari 2010 20:38

Wulfahariaz,

vi länkade faktiskt till din blogg idag på webbplatsen. Den kände jag inte till. Är Wulfahariaz ett gotiskt ord? Wulfa- borde naturligtvis betyda varg, men resten?

 

Per-Åke Lindblom

31 januari 2010 20:50

Problemet med Thente är att han är 1) arrogant och; 2) att hans ironi alltför ofta inte går fram. En normalbegåvad läsare måste alltid till sist förstå att det är fråga om ironi, annars har ju faktiskt ironin förfelat sin verkan. Jag brukade (jag gick i pension i somras) ofta låta mina elever läsa "Ett anspråkslöst förslag" av Jonathan Swift och en av mina diskussionfrågor var alltid: "När märkte du att det var fråga om ironi?". De flesta kunde ge ett rimligt och trovärdigt svar på den frågan.

 

Wulfahariaz

7 februari 2010 15:10

Egenhändigt rekonstruerad urnordiska, släkt med "(krigs)här" och "(en)härjar". Gissningsvis fungerar det bra på gotiska också, men då skulle man för att vara på den säkra sidan stava med ett avslutande s.

http://wulfahariaz.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I en artikel om bluffetymologi i Svenska Dagbladet den 23 juni skriver Mikael Parkvall bland annat:   ”Bland de svenska klassikerna finns fika och muck, vilka inte kommer från akronymer för ’FördelningsIntendenturKompaniet’ (en ...

Nya Wermlands-Tidningen berättade detta den 2/6. Drygt 20 lärartjänster ska  bort. Orsaken lär vara en kombination av barnporrskandal och storbrand.   Artikeln ligger bakom en betalmur, men vi får säkert veta mer.   (Dennaa nätdagbok är knute...

Franska ord i Shakespeares språk År 1066, under slaget vid Hastings, besegrade Vilhelm Erövraren den anglosaxiske kungen Harold Godwinson. Hertigen av Normandie kröntes då i Westminster. Han införde sitt hov, sina regler och sitt språk i hela kunga...

Michael Sommer, professor i antik historia vid Carl-von-Ossietzky-Universität Oldenburg, kritiserar i en intervju med tidningen Die Welt studenternas stora brister i läsförmåga och varnar för ett ”samhälle med strukturell analfabetism”. ...

Söndagens svenskspråkiga sång    Ulla Billquist - Syrendoft   Söndagens svenskspråkiga dikt    Kastanjeträden trötta luta    Kastanjeträden trötta luta efter regnet sina tunga vita spirors blom. Syrenernas stora våta klasar ...