Anders Lotsson

12 maj 2011 12:12

Danskarna förstår svenska, men de har väl märkt att de flesta svenskar inte förstår talad danska.

Nätverket Språkförsvaret

12 maj 2011 13:40

Jag beklagar att det blev ett fel i inlägget, som nu är rättat. Det skulle stå att Anders Westgårdh tilltalade köpenhamnarna på danska, inte svenska. (Därav rubriken). Eftersom han gjorde sig besväret att använda danska tycker jag det var rent oartigt att svara på engelska.
Susanne L-A

Östen Dahl

12 maj 2011 23:53

Ibland händer det att folk inte fattar - eller uppfattar - att man försöker tala deras språk. Det går inte ihop med deras föreställningar om utlänningar. Det är ingen ond avsikt med det.

Per-Åke Lindblom

13 maj 2011 14:38

I och för sig visar undersökningar att svenskar och danskar förståelse av varandras språk har försämrats de senaste decennierna, men jag tycker ändå att Anders Westgårdh måste ha haft extrem otur eller så är hans danska inte alls så bra som han själv tror. Jag kan också presentera lite anekdotiskt vetande.

Jag besökte Danmark för första gången 1959. Eftersom jag bodde i Malmö i två omgångar på 60-talet och 1970 – 1974 har jag ofta besökt Köpenhamn och Själland. Jag brukar säga att jag besökt Danmark ett 50-tal gånger, men egentligen har jag för länge sedan tappat räkningen. Jag är helt säker på att jag aldrig talat engelska med en dansk fram till dags dato. Det gäller också de tre senaste besöken.

2008 besökte jag en konferens i Köpenhamn. Jag skulle åka buss från centralstationen till konferenslokalen, men jag förstod inte riktigt vilken buss jag skulle ta. Jag frågade två busschaufförer efter rätt busslinje, men ingen av dem verkade förstå mig, inte ens när jag fördanskade min fråga. Båda var dock invandrare, och det är väl känt att invandrare förstår grannspråken sämre än infödda. Så fort jag ställde frågan till en infödd dansk busschaufför var det inget problem.

2009 besökte jag och min fru vår dotter och hennes pojkvän, som då bodde i Köpenhamn. Det enda fall av språkförbistring som ägde rum var när jag ställde en fråga om menyn på en restaurang i Nörrebro. Servitrisen förstod inte min fråga på svenska, men när jag ställde samma fråga på något som liknade danska, förstod hon mig direkt.

Sommaren 2010 bodde jag och min fru 14 dagar i Århus. Det var inga som helst problem att tala svenska eller använda ett språk som liknade danska. Kanske har signatur Casper U rätt när han skriver att jylläningar/jutar talar tydligt och skriftspråksnära– se http://sprakforsvaret.bloggagratis.se/2011/05/05/5285091-hur-hanger-bokstaver-och-ljud-ihop-i-danskan/ . Det enda anmärkningsvärda som inträffade var att en ung expedit på Birkavaruhusets konditoriavdelning inte förstod mig när jag beställde två ”nöddehorn”, en slags kaka. När jag bad henne om det danska uttalet, så uttalade hon ”nöddehorn” med stöt. För henne var alltså stöten betydelseskiljande. Jag hade lärt mig att det för en svensk eller norrman inte var nödvändigt att uttala danska ord med stöt; man skulle ändå bli förstådd. Dessutom hade jag fått gränsen för den danska stöten om bakfoten; jag trodde att den gick i nord-sydlig riktning och att Jylland var undantaget. I stället går den i huvudsak i ost-västlig riktning och att vissa delar av södra Danmark, fr.a öarna, var undantagna.

Om man talar med en dansk vän eller bekant, så ska man växla ner tempot och börja stoppa in danska ord här och var liksom att denne kommer att stoppa in svenska ord på samma sätt. Om det är vilt främmande danskar, som inte förstår en, kan man växla över till något som liknar danska. Om någon dansk vid nästa besök i Danmark trots detta inte förstår mig och svarar på engelska, så kommer jag att svara: ”Jeg forstår ikke tysk.”

Maj

16 november 2011 19:36

Man får undra om skribenten verkligen pratade danska, eller om han trodde sig prata danska. Om man tar rubriken tex., om det nu är det sättet han har kommunicerat på är det inte konstigt att man har svarat på engelska. Man kan inte säga "Vi har lyst til nogle smørrebrød".