Susanne L-A

22 augusti 2012 12:31

Ett passande motto för Karlstads universitet vore "Att tänka fritt är stort, att tänka amerikansk film är större" för att göra en travesti på en känd överskrift ovanför ett annat universitet...

Gunnar Lund

22 augusti 2012 19:45

Två frågor har jag ställt mig efter att ha läst både Per-Åkes inlägg, Svenska Dagbladets och Nya Wermlands-Tidningens artiklar.

Hur har upphandlingen gått till? Normalt ska ju ett upphandlingsförfarande ske, men det låter sig inte göra med konst på samma sätt som mycket annat. I det här fallet har man fått en donation särskilt avsedd för ändamålet.

Av artiklarna får man uppfattningen att rektorn gått självsvåldigt fram och bestämt efter eget huvud. Det är lätt att få för sig med tanke på hennes koppling till Umeå där konstnärsparet bor. Så är det inte får jag veta av en av representanterna för universitetets interna konstråd. Diskussionerna har tydligen varit livliga med många inblandade, en del emot och tydligen en större del för.

Men trots att allt enligt representanten har gått rätt till, kan jag inte förstå hur man har kunnat fastna för ett banalt citat ur en dansfilm, som dagens studenter knappast kan ha sett.

Samma representant säger också att önskemål har framförts om ytterligare filmcitat på andra ställen i universitetet. Är det verkligen sant undrar jag hur lågt intresset för bildning och kultur är i första hand vid Karlstads universitet men även vid andra universitet.

Vad som gör mig ännu mera förbryllad är att Statens Konstråd gett sitt gillande. Jag ser ingen annan råd än att skicka över ett exemplar av språklagen både till Karlstad universitet och Statens Konstråd. Om inte annat kanske det hjälper mot fler dumheter av det här slaget.

Elise

22 augusti 2012 20:54

Jag är definitivt inte överförtjust i valet av citat. Men jag måste ändå påpeka att det i den här filmen inte är den manlige huvudkaraktären som är den vite riddaren, utan det är Baby som är hjälten. Ser man filmen i sin helhet så blir det mycket tydligt. I slutscenen förklarar Johnny dessutom inför alla närvarande att Baby är den sortens person han själv skulle vilja vara. En insiktsfull sammanfattning av filmen finns här: http://www.guardian.co.uk/commentisfree/cifamerica/2009/sep/16/patrick-swayze-dirty-dancing-feminism

Per-Åke Lindblom

22 augusti 2012 21:37

Elise,

jag har som sagt var filmens handling i svagt minne och var tvungen att friska upp minnet genom att titta på YouTube-klippet. Jag har läst artikeln i Guardian, men har ändå svårt att förstå varför den skulle ha så stor betydelse för svenska flickor. I min uppväxtmiljö var föräktenskapliga förbindelser normala; ingen - med undantag för ett fåtal frireligiösa - såg ner på vare sig flickor eller pojkar, som hade sådana. Redan på 1800-talet klagade en ärkebiskop vid en visitation i Delsbo kyrka på att hälften av brudarna var gravida. Min farmor tog med sig en "oäkta" son i sitt äktenskap med min farfar,som behandlade denne som om det var hans eget barn. Vi har nog olika referensramar helt enkelt.

Söta bror

23 augusti 2012 08:16

För många år sedan såg jag filmen på tv. Den gjorde inget större intryck. De enda den gjorde intryck på var nog 1987 års fjortisar och andra småflickor, som nu är mellan trettio och fyrtio år. t ex de båda konstnärssystrarna.

Ju mer jag läser om ärendet desto tydligare framgår att allt handlar om feminism, något som är som att slå in öppna dörrar på Karlstads universitet, där kvinnorna är i majoritet.

Nu fattas bara en devis över toalettdörrarna, som med orden "You ain't nothing but a hound-dog" vänder sig mot de manliga studenterna. På den nivån tycks tänkandet på Karlstads universitet befinna sig.