inga johansson

5 oktober 2013 18:02

Ständigt denna fråga. Kan det bero på att du inte letar där informationen finns, på internet t.ex
Några tips Wikipedia, som heter Vikipedio ger idag över 186 000 träffar. Google/esperanto: Proksimume 105,000,000 rezultoj (0.31 sekundoj) ; youtube: about 280,000 results
Lyssna på två podradio-stationer från Polen:
http://pola-retradio.org/
http://www.podkasto.net/
fler stationer hittar du från Kuba, Canada, Kina och Australien.
Efter det är det lite svårt att påstå att språket inte har slagit igenom.
Men det är generella attityder mot esperanto som har slagit igenom.
Det märkte vi som informerade om esperanto på Bokmässan i Göteborg.
"Lever verkligen esperanto"

Nyfiken

5 oktober 2013 19:41

Det beror väl på hur man definierar "slagit igenom". I hur många länder undervisas i esperanto som första främmande språk?

inga johansson

6 oktober 2013 15:19

Min motfråga är då: I hur många länder sitter betonghäckarna i skolstyrelser, universitet och utbildningsministerier, som inte vill ha kunskap om esperanto eller låta den förmedlas vidare ner till skolklasserna. Möjligheten att använda esperanto som ett propeudiskt språk, ett språk efter modersmålet innan nästa nya språk, finns den?
Eller som en elev i en fransk-klass sa: "Varför har ingen informerat mig om esperanto innan jag valde C-språk?"

Bo Sandelin

7 oktober 2013 12:53

På s. 161-165 finns förteckningen över "Källor". Där finns bara en skrift av Collinder: Språket: inledning till det vetenskapliga språkstudiet, 3:e upplagan (1959). Alltså är citatet från den boken.

Per-Åke Lindblom

7 oktober 2013 14:13

Slarvigt av mig att inte hitta källförteckningen. Däremot har jag hittat ”Introduktion i språkvetenskap” från 1941 av Collinder på ett antikvariat. Det måste vara den första upplagan.

inga johansson

7 oktober 2013 18:20

Ett stavfel från min sida;
ett propedeutiskt språk ska det vara:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Propedeutik

Bo Sandelin

8 oktober 2013 15:20

Ja, det är nog så att Collinders "Introduktion" från 1941 kan betraktas som ett förstadium till "Språket", för i den senares förord står att boken "har fem kapitel i stort sett gemensamma med Introduktionen". Collinder tycks gärna ha ändrat namn på sina böcker när nya upplagor kom ut. Jag tänker på hans utmärkta och särpräglade svenska ordbok, som bytte namn flera gånger i takt med att innehållet växte.

Per-Åke Lindblom

8 oktober 2013 16:01

Det tycks ha funnits - och finns kanske fortfarande - en del lärare, som också skrev läroböcker och som ofta kom i nyutgåvor. Gunnar Boalt lär ha varit en framstående exempel på detta. Det ultimata är naturligtvis att undervisa på en kurs och samtidigt kunna begära av studenterna att de inhandlar den senaste versionen av ens egen lärobok. Jag har själv som lärare använt en lärobok i samhällskunskap (obs inte författad av mig) på Komvux, som regelbundet utkom i nya utgåvor. Det var inte alltid så lyckat för eleverna att köpa en begagnad version av denna lärobok. Jag kunde ju alltid använda den senaste utgåvan.

En framgångsrik (i ekonomiskt hänseende) läromedelsförfattare berättade för mig hur hon och hennes kollega medvetet lade in ifyllningsuppgifter i en lärobok för att den inte skulle kunna återanvändas