Observatör

12 februari 2015 20:47

Bäste Ivar,

eftersom du påstår att du har skrivit till oss hela sex gånger tidigare utan att få svar i denna fråga, undersökte vi saken. Arkivet till sprakforsvaret (snabel-a) yahoo.se, vilket är den adress vi använder, går tillbaka till den 19/1 2010. Det går bara att hitta ett inlägg från dig den 1/10 2011, vilket besvarades den 7/10 2011.

Språkförsvaret fokuserar på svenskans ställning, d.v.s statusvård, framför språkvård. Det framgår mycket klart av vår programförklaring från 2011: http://www.språkförsvaret.se/sf/index.php?id=28 Det betyder att vi försvarar svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion, förordar mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse. Det viktiga är att svenska överhuvudtaget används. 90 procent av alla avhandlingar i Sverige skrivs på svenska; engelskan har stärkt sin ställning som undervisningsspråk på högskole-, gymnasie- och grundskolenivå. Storföretag använder engelska som koncernspråk och vissa exportföretag använder engelska som plattform för sin marknadsföring. Myndigheter och företag namnger projekt, verksamheter och byggnader på engelska. Engelska filmtitlar översätts inte till svenska och ibland översätts icke-engelskspråkiga filmer t.o.m till engelska i Sverige. Konstutställningar och enskilda konstverk namnges på engelska. Säga vad man vill om de som skriver ”kommer” i stället för ”kommer att”, inte kan skilja på ”ensam” och själv” och hänger sig åt användning av ”nånstans”; de använder åtminstone svenska.

”Att” har inte försvunnit från svenska språket. En stor grupp hjälpverb (19 st) saknar infinitivmärket att. Efter ”börja” och sju andra hjälpverb förekommer såväl med som utan att. Efter kommer förefaller konstruktionen utan att vinna terräng i såväl tal som skrift, enligt Svenska Akademiens språklära (2013). Förmodligen är orsaken att vissa språkbrukare behandlar kommer analogt med de andra hjälpverben.
Varför vissa språkanvändare sammanblandar själv och ensam är oklart. Det är säkert ingen som ”bestämt” detta – snarare fått för sig. Språkliga förändringar kan uppstå spontant och sedan sprida sig. Ord kan också genomgå betydelseförändringar.
Det överdrivna användandet av ”nånstans” är gissningsvis jargong, som har spridit sig. Sökandet efter upphovspersonen är förmodligen ett hopplöst företag.

Språkvård är naturligtvis inte oviktigt. Språkförsvarets egna officiella texter korrekturläses alltid. I Språkförsvarets senaste antologi, ”Guld i strupen? Rötter och relationer”, förekommer bara ett korrekturfel. Två ord har fallit bort från en boktitel.

Språkförsvaret har gjort en prioritering utifrån vad som är viktigast vad gäller svenskans ställning och överlevnad. Den som vill prioritera språkvård kan ansluta sig till grupper på Facebook som Språkpolisernas högkvarter och dylika och olika grupper mot särskrivningar.

Bo Alvberger

16 februari 2015 16:27

Mitt förslag till källan för användandet av "nånstans" i stället för "på något vis" är Erik Lindegren i dikten ARIOSO: "Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman ...". Klåfingriga journalister har sedan gjort resten.

Observatör

12 februari 2016 22:39

Oj, felskrivning: "90 procent av alla avhandlingar i Sverige skrivs på svenska;". Det ska naturligtvis vara "på engelska".