Lars Anders Johansson har skrivit en mycket intressant betraktelse om språk och klass, utifrån en pågående diskussion om fördelar respektive nackdelar med en ”dom-reform”. (opulens.se/opinion/kronikor/kampanjen-for-en-dom-reform-ar-ett-uttryck-for-klassforakt) Jag har lätt att ansluta mig till hans uppfattning, särskilt som den är framförd på en konstlös men korrekt sakprosa som är en bristvara i det offentliga samtalet.

Språk är erövring och träning, både modersmålet och främmande språk. Det finns egentligen inga genvägar, om man vill behärska dem till fulländning eller ens någorlunda. Därutinnan skiljer de sig knappast från schack eller olika sportgrenar, från matematik eller musik. Alla dessa verksamheter är helt och hållet regelstyrda. Ungefärliga färdigheter är därvid alltid ett handikapp.

Visst, svårt kan det vara. Men är det svårare att skilja mellan ”de” och ”dem” än mellan ”sin” och ”hans/hennes”? Ingen har ännu ifrågasatt ”deras” (”domses”?) eller ”dessa” (”domsa”?). Språkliga förenklingar kan inte vara fel av princip, men om de skulle försvåra inlärningen av andra språk – till exempel tyska eller slaviska språk – har man knappast gjort en vinst som språkbrukare.

Jag ser grammatik som en sköld, ett värn. Den skyddar från missförstånd. Stavar du konsekvent fel i digital kommunikation, får du genast problem. Läser du fel i ett recept om sillinläggning, kan det stå dig dyrt. Detsamma gäller om du struntar i trafikregler – trafiken blir inte smidigare eller säkrare, ju fler som bryter mot dem.

Förtydliga är i språkliga sammanhang att föredra framför förflacka. Detta är ingen lektors- eller språkpolisposition. Det är en demokratisk position. Vi behöver använda ett språk som förstås av alla inom ett givet språkområde. Att det sedan finns professionella munarter (bland läkare, jurister, präster, politiker, it-människor med flera) kompletterar bilden men komplicerar den inte nämnvärt.

Slang, dialekter, babyspråk, också invandrarjargong berikar paletten, utan att grunden (”grundfärgerna”) försvinner. Om den försvinner, blir vi fattigare, slang och dialekter, liksom svordomar, förlorar sin särprägel. Man kommer inte att kunna avgöra vad ett vackert språk är eller vad som är språknormal och vad som är blandform. Missförstånden blir ett normaltillstånd.

Det betyder inte att alla människor bör uttrycka sig på samma sätt. Jag har inte träffat en endaste person som skriver som jag. Men det individuella existerar inte, om inte det allmänmänskliga eller allmängiltiga får finnas och frodas. Avvikelser bör givetvis tillåtas men inte normeras av officiell ”språkvård”. Litterär och kulturell mångfald utesluter inte kanon; en kanon kan krävas och efterfrågas just därför att mångfald råder och är önskvärd.

Anders Björnsson

Anmärkning. – Författaren är medlem i Språkförsvaret. Han utkommer under året med essäsamlingen Sätta världen på fötter. Rapsodiskt om brytpunkter i Sverige och Europa under fem sekel (Bokförlaget Korpen).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om det finns en egenskap som mest utmärker oss som människor, så är det vår förmåga att uttala ord, det vill säga språk. Genom språket förmedlar vi våra känslor och tankar och påverkar andra. Språket är en viktig del av samhället och har varit vårt f...

Per Kornhall skriver på Vi Lärare den 6 november bland annat: ”Är det någon som har hört talas om Skolverkets rapport ” Etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier år 2023 efter gymnasieskolan”. Inte? Det är märkligt för e...

  ((Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)    ...

De som har kunskaper i tyska, spanska och franska, måste  väl ha funnit ord i dessa språk som är mer tydliga, logiska, lättstavade och begripliga än motsvarande ord på engelska.   Min käpphäst från april detta år är de båda orden jordgubbe och sm...

Swedish International School är en svensk skola i Spanien Marbella Estepona – se  Swedish International School!   Kommentar:    I reklamen för denna svenska skola står språken i ordningen: Engelska, spanska och svenska. I hur många länd...