I åratal har det stört mig att uttrycken ”be om ursäkt” och ”be om förlåtelse” inte alltid (läs: numera sällan eller aldrig) konstrueras på ett korrekt och, enligt min mening, meningsfullt sätt. Om jag begår en oförrätt mot någon, så ska jag be någon/vederbörande om ursäkt eller förlåtelse (att ”be om ursäkt till vederbörande” är galllimatias).

Idag pryds den inledande artikeln på DN DEBATT av rubriken ”Svenska staten måste be om ursäkt till tornedalingar” i stället för den korrekta ”Svenska staten måste be tornedalingar m.fl om ursäkt  (och om möjligt förlåtelse) – både för missgärningar och för underlåtelsesynder”.

Vad är det för dagissvenska som tillåts urholka ett korrekt språkbruk till den milda grad? Gör offren för statens missgärningar ynnesten att använda ett korrekt språk!

Bengt Lidal

Stockholm

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Meta-koncernen [1] presenterar ett nytt AI-system som förstår talat språk och kan transkribera det till 1 600 andra språk. Det nya taligenkänningssystemet ”Omnilingual ASR” ligger därmed betydligt över branschstandarden. Andra AI-system ä...

Om det finns en egenskap som mest utmärker oss som människor, så är det vår förmåga att uttala ord, det vill säga språk. Genom språket förmedlar vi våra känslor och tankar och påverkar andra. Språket är en viktig del av samhället och har varit vårt f...

Per Kornhall skriver på Vi Lärare den 6 november bland annat: ”Är det någon som har hört talas om Skolverkets rapport ” Etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier år 2023 efter gymnasieskolan”. Inte? Det är märkligt för e...

  ((Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)    ...

De som har kunskaper i tyska, spanska och franska, måste  väl ha funnit ord i dessa språk som är mer tydliga, logiska, lättstavade och begripliga än motsvarande ord på engelska.   Min käpphäst från april detta år är de båda orden jordgubbe och sm...