Denna artikel utgår från ett angloamerikanskt perspepektiv, men är ändå en intressant sammanfattning.

Alla sociala djur kommunicerar med varandra, från bin och myror till valar och apor, men bara människor har utvecklat ett språk som är mer än en uppsättning förutbestämda signaler.

Vårt tal skiljer sig till och med fysiskt från andra djurs kommunikation. Det kommer från ett talcentrum i hjärnbarken som inte reagerar instinktivt, utan organiserar ljud och mening på ett rationellt sätt. Denna del av hjärnan är unik för människor.

När och hur den speciella språkkunskapen utvecklades är omöjligt att säga. Men man antar allmänt att utvecklingen måste ha varit en lång process.

Våra förfäder talade troligen redan för en miljon år sedan, men med en långsammare talhastighet, ett mindre ordförråd och framför allt en enklare grammatik än vi är vana vid.

Språkets ursprung

Ursprunget till det mänskliga språket kommer kanske för alltid att förbli ett mysterium. Däremot har enskilda språks ursprung varit föremål för mycket noggranna studier under de senaste två århundradena.

Idag talas det cirka 5000 språk i världen (en tredjedel av dem i Afrika), men forskare grupperar dem i relativt få familjer – troligen färre än tjugo. Språk är kopplade till varandra genom gemensamma ord, ljud eller grammatiska konstruktioner. Teorin är att medlemmarna i varje språkgrupp härstammar från ett språk, en gemensam förfader. I många fall bedömer experterna att det ursprungliga språket talades för relativt nyligen – så sent som för några tusen år sedan.

Språkgrupper: från 3000 f.Kr

Den mest utbredda språkgruppen idag är den indoeuropeiska, som talas av hälften av världens befolkning. Hela denna grupp, som sträcker sig från hindi och persiska till norska och engelska, tros härstamma från språket hos en nomadstam som strövade omkring på slätterna i Östeuropa och Västasien (i modern mening centrerat kring Ukraina) så sent som omkring 3000 f.Kr

Från omkring 2000 f.Kr börjar människor som talar indoeuropeiska språk sprida sig över Europa och når så småningom Atlantkusten och Medelhavets norra kust. De trängde också långt in i Asien och ockuperade den iranska högplatån och stora delar av Indien.

En annan språkgrupp som var betydelsefull i västra Asiens tidiga historia och som fortfarande är av stor betydelse idag är den semitiska språkfamiljen. Även dessa språk tros härstamma från språket hos en enda stamgrupp, möjligen nomader i södra Arabien.

Omkring 3000 f.Kr talas semitiska språk över ett stort ökenområde från södra Arabien till norra Syrien. Flera semitiska folk spelar en framträdande roll i regionens tidiga civilisation, från babylonierna och assyrierna till hebréerna och fenicierna. Ett semitiskt språk, arameiska, blir under en tid lingua franca i Mellanöstern.

Språk och ras

En gemensam språkfamilj innebär inte någon raslig koppling, även om denna distinktion i modern tid ofta har blivit suddig. Inom den indoeuropeiska språkfamiljen finns till exempel en mindre indo-iransk språkgrupp, även känd som arisk, som talas från Persien till Indien. I enlighet med en helt ogrundad rasistisk teori från slutet av 1800-talet valde nazisterna termen arisk för att identifiera en blond herrefolk. Blonda eller inte, arierna är i grunden en språklig snarare än en genetisk familj.

Detsamma gäller den semitiska familjen, som omfattar två grupper som har spelat en viktig roll i mänsklighetens historia – judarna och araberna.

Språkliga enklaver

På en språklig världskarta upptar de flesta stora språkfamiljer ett avgränsat och självständigt område. De två undantagen är den indoeuropeiska och den finsk-ugriska gruppen.

I modern tid har de indoeuropeiska språken spridit sig över hela världen – till Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Zeeland – som ett resultat av den europeiska kolonialismen. Men blandningen av indoeuropeiska och finsk-ugriska språk, som bildar ett lapptäcke över Europa, har uppstått av en annan och tidigare orsak.

Finland bildar tillsammans med Estland på den motsatta sidan av Östersjön en isolerad ficka av den finsk-ugriska gruppen (den finska delen). Ungern är en annan (den ugriska delen).

Orsaken till denna stora separation är den stora platå som finn-ugriska och indoeuropeiska stammar har delat och kämpat om genom århundradena. Finnarnas, esternas och ungrarnas ursprungliga språk talades en gång i ett kompakt område mellan Östersjön och Uralbergen, tills dessa folk splittrades av indoeuropeiskt tryck.

Latin och tyska: från 400-talet e.Kr

Under historiens gång har språk kontinuerligt influerat varandra, eftersom ord sprids genom erövringar, imperier, handel, religion, teknik eller – i modern tid – global underhållning.

Ett bra exempel på denna process är gränsen i Västeuropa som skiljer de romanska språken (de som härstammar från ett ”romerskt” exempel) från de germanska språken. Den romanska språkfamiljen omfattar italienska, franska, spanska, portugisiska och rumänska (ett resultat av en framgångsrik romersk kampanj på 200-talet e.Kr.) Den germanska gruppen består av engelska, nederländska, flamländska, tyska, danska, norska, svenska och isländska.

Denna språkliga uppdelning speglar exakt det romerska imperiets inflytande. Italien, Frankrike och den spanska halvön var tillräckligt stabila regioner i den romerska världen för att behålla latins inflytande efter imperiets fall. De germanska områdena öster och norr om Rhen kom aldrig helt under romerskt styre (den exakta språkliga gränsen finns kvar i moderna Belgien, där befolkningen talar franska i söder och flamländska i norr).

England låg säkert inom imperiet i tre århundraden. Men de romaniserade kelterna var inte tillräckligt starka för att motstå de invaderande germanska stammarna, anglosaxarna och saxarna. Deras språk segrade i form av angelsaxiska.

Det moderna engelska intar en mellanposition inom den västeuropeiska språkfamiljen, med ett ordförråd som till ungefär hälften har germanskt och hälften romanskt ursprung.

Anledningen är inte Britannias relativt svaga ställning inom det romerska imperiet. Orsaken är mer aktuell och ligger i den normandiska erövringen. Efter att ha erövrat nordvästra Frankrike och antagit det lokala språket anländer normanderna till England med franska som en väsentlig del av sitt kulturella bagage. Flera århundraden av normandiskt styre av aristokrater och byråkrater återför latinska ord till det engelska språket via medeltida franska.

Språklig utveckling

Den pågående kampen mellan språk är en process som mycket liknar evolutionen. Ett ord, precis som en gen, sprids och vinner mark beroende på sin användbarhet. Ett ords överlevnadsförmåga kan bero på att det är kopplat till en eftertraktad ny uppfinning eller substans, eller helt enkelt på att det är ett roligt eller användbart begrepp.

”Aspirin”, myntat 1899 av sin tyske uppfinnare från de första bokstäverna i Acetylirte Spirsäure (acetylspirinsyra), blev omedelbart ett internationellt ord. I ett mindre allvarligt sammanhang har ”snob”, som först fick sin nuvarande betydelse i engelska i mitten av 1800-talet, nu naturaliserats i många språk.

Precis som med evolutionen är språkets utveckling en oemotståndlig kraft – även om traditionalister alltid försöker bygga barriärer mot förändring. Det användbara ordet ”hopefully” (som länge funnits i tyskan som hoffentlich och betyder ”förhoppningsvis”) har under de senaste åren rullats in i det engelska språket av allmänheten trots protester från puristerna.

I större skala försöker den franska regeringen då och då utan framgång lagstifta mot engelska ord som smyger sig in i franskan. Dessa är de hybrider som kallas franglais. Ett bra exempel på deras fräckhet är den lockande texten på en tweedkavaj i ett skyltfönster i Paris: Très snob, presque cad (mycket snobbig, nästan en skurk).

Imperialistiska språk

Den franska neurosen över att bli förorenad av engelska (även om intrånget är trivialt jämfört med den överväldigande påverkan som normandiska haft på engelska i det förflutna) hänger samman med en bredare aspekt av den evolutionära kampen mellan språk.

Ett stort framsteg för alla språk är att bli ett lingua franca. Detta är nästan alltid ett resultat av makt och prestige, och Frankrike uppnådde denna status efter sin internationella storhetstid under Ludvig XIV. På senare tid har engelskan – först genom det brittiska imperiet, men i ännu högre grad genom USA:s världsdominans under 1900-talet – ersatt franskan i denna roll.

Engelskan i slutet av 1900-talet befinner sig i den lyckliga positionen att vara lingua franca vid en ovanlig tidpunkt. För första gången i historien behövs ett globalt språk för praktiska ändamål (av forskare, flygpiloter). Samtidigt finns ett kommunikationssystem som sprider kunskaper i engelska till en internationell masspublik via radio, television och internet.

Den imperiemakt som ligger till grund för amerikansk engelska som lingua franca är för första gången kulturell och ekonomisk snarare än militär.

Historien visar att engelska sannolikt inte kommer att bli världens slutgiltiga lingua franca. Andra språk kommer att komma och gå. Det är också sant att engelskans dominans beror på dess spridning snarare än på det totala antalet talare.

Kinesiska talas av fler människor än engelska (om än bara i en region av världen), och Kinas ekonomiska makt ligger i framtiden. Men kinesiskans komplexitet gör det kanske till en osannolik rival. En av de stora fördelarna med engelska är att det är lätt att tala på en enkel nivå, även om det är oerhört komplext i sitt idiom.

Nya språk från gamla

Under tiden fortsätter utvecklingsprocessen. Det finns redan många varianter av engelska i bruk. Det pidgin-engelska som blomstrar i Nya Guinea är förvirrande för en utomstående; ursprungligen utformat som ett praktiskt affärsspråk, reducerat till sina enklaste element, har det utvecklat sin egen rika karaktär. På samma sätt har engelsktalande samhällen i Västindien eller Indien (för att inte tala om Amerika) utvecklat lokala ord, fraser och konstruktioner som ger deras egen version av språket en speciell färg.

Den häpnadsväckande spridningen av indoeuropeiska språk från ett enda språk för bara 5000 år sedan kommer inte att upprepas i vår mer sammankopplade värld. Men språkets tendens att utvecklas fortsätter obehindrat.

Artikeln tidigare publicerad på History World – vår översättning.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

inga johansson

Måndag 11 aug 12:32

engelska sannolikt inte kommer att bli världens slutgiltiga lingua franca.
engelskans dominans beror på dess spridning
fördelarna med engelska är att det är lätt att tala på en enkel nivå,

Kinesiska talas av fler människor än engelska

Esperanto kan vara lingua franca.
Sed esperanto ne estas franca lingvo
La franca lingvo estas latinida lingvo parolata de 274 milionoj

Ett brodersmål som är logiskt och mer användbart än latin.

 

Roffe

Måndag 11 aug 16:05

Sedan 1492 har de indoeuropeiska språken spridits genom att vita europeer koloniserat nästan hela världen. Hur kan man då hävda att språk och ras inte hänger ihop? Är den indoeuropeiska imperialismen kanske inte rasistisk? Jo det är den! Språkförsvaret fördunklar fakta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om det finns en egenskap som mest utmärker oss som människor, så är det vår förmåga att uttala ord, det vill säga språk. Genom språket förmedlar vi våra känslor och tankar och påverkar andra. Språket är en viktig del av samhället och har varit vårt f...

Per Kornhall skriver på Vi Lärare den 6 november bland annat: ”Är det någon som har hört talas om Skolverkets rapport ” Etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier år 2023 efter gymnasieskolan”. Inte? Det är märkligt för e...

  ((Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)    ...

De som har kunskaper i tyska, spanska och franska, måste  väl ha funnit ord i dessa språk som är mer tydliga, logiska, lättstavade och begripliga än motsvarande ord på engelska.   Min käpphäst från april detta år är de båda orden jordgubbe och sm...

Swedish International School är en svensk skola i Spanien Marbella Estepona – se  Swedish International School!   Kommentar:    I reklamen för denna svenska skola står språken i ordningen: Engelska, spanska och svenska. I hur många länd...