På Europafackets styrelsemöte den 4 – 5 mars i Bryssel talade Vanja Lundby-Wedin, LO-ordförande och dessutom ordförande för Europafacket (EFS), engelska hela tiden på mötet. Detta trots att tolkning både till och från svenska fanns att tillgå. Övriga nordbor – med ett undantag -  d.v.s finnar, danskar, norrmän och svenskar använde sina modersmål. Det fanns nämligen ytterligare en svensk, från Europeiska Byggnads- och träarbetarfederationen, som upprepade Vanja Lundby-Wedins beteende. Vanja Lundby-Wedin talade t.o.m engelska med de svenska delegaterna. Den ende som svarade på engelska var den nyss nämnde representanten. Det betyder att det ändå finns ett visst hopp.

Nu är Vanja Lundby-Wedin visserligen ingen officiell representant för Sverige, men hon är en ledande facklig representant och högt uppsatt i SAP. Därför måste man fråga sig: Vad ville hon egentligen bevisa? Att hon talar bättre, eller minst lika bra, engelska som svenska? Att tolkning är onödigt och någonting för språkliga dumskallar? Att alla representanter för Sverige i ”stora” sammanhang borde avstå från det lilla, betydelselösa svenska språket och i stället språka på det stora, internationella och globala språket engelska?

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.