(Detta är en brevväxling mellan Ola Nilsson och Axess – här återgiven med Ola Nilssons tillstånd)

Hej Ola,

Tack för ditt mail! Uppskattar verkligen att du påpekar detta. Jag försöker att alltid se till att vi får den ursprungliga versionen av de dokumentärer som vi köper in. Tyvärr är jag tydligen inte tillräckligt noggrann att inskärpa detta till de vi köper av, och dubbelkolla att vi verkligen får rätt version tillsänd oss. När den väl är köpt går filmen direkt till översättning och sedan sändning. Det är inte alltid jag har tid att titta på den igen innan dess.

Nu har jag just varit på tv-mässan i Cannes och pratat med åtskilliga produktionsbolag och tv-säljare. Jag ska se till att vi i största möjligaste mån verkligen köper ursprungsversionen framgent.

Med vänlig hälsning,

Nicole

Från: Ola Nilsson
Skickat: den 24 oktober 2024 20:15
Till: info@axess.se
Ämne: Varför engelsk berättarröst när ni visar franska serier???

Hej,

Jag är enormt besviken över att nu även Axess verkar ha fallit för "SVT-sjukan", att visa franska serier med engelsk berättarröst istället för fransk. Varför gör ni så? Som tittare har jag ju ändå texten. Jag vet att SVT motiverar detta med att de är rädda att tittarna annars ska byta kanal. Själv blir jag tvärtom så irriterad på oskicket att inte våga sända fransk berättarröst att jag byter kanal av det skälet. Ikväll är det den annonserat franska serien om att göra Solkungen nöjd om bygget av Versailles som har en engelsk berättarröst, dessutom med amerikansk accent. Dessförinnan är det serien om att resa i Odysseus spår som var likadan, en fransk serie med engelsk berättarröst, dessförinnan serien om Rumäniens stulna revolution. Det är som att äta en god filé med sliskig karamellsås. Nej tack. Jag förstår att ni köper program på en internationell marknad och att de där finns i en "internationell" version, men det hindrar väl inte att ni ser till att få den ursprungliga versionen? Det finns garanterat en sådan om ni frågar. Som tittare är jag less på att bara höra engelska, och jag har tidigare trott att Axess hade högre tankar om sina tittares förmågor än SVT, så därför blir jag desto mer besviken när det inte är så.

Jag vore väldigt tacksam för en förklaring och ännu mer tacksam om ni ser till att skärpa er.

Vänliga men något irriterade hälsningar

Ola Nilsson

(Denna nätdagbok  är knuten till nätverket Språkförsvaret)

TuttoTondo berättar om skolan på sin webbplats:

”I augusti 2026 öppnar Italienska Skolan TuttoTondo, en svensk-italiensk grundskola för barn från sex till tretton års ålder (årskurs F-7), som fokuserar på att ge eleverna en mångsidig utbildning så att de kan utveckla färdigheter och förmågor för att känna sig som 2000-talets Leonardo da Vinci.

Italienska Skolan TuttoTondo är en tvåspråkig friskola som syftar till att få eleverna att känna sig trygga och flytande i både italienska och svenska, utforska nya ämnen och områden samt utveckla elevers talanger genom projektbaserat lärande en dag i veckan.”

Det är omöjligt för mig att avgöra om TuttoTondo är en bra skola eller inte. Däremot är risken för att italienskan skulle expandera på svenskans bekostnad mikroskopisk i Sverige – i motsats till engelskspråkiga friskolor.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag  läser just nu Philip Seargeants bok ”The Future of Language” 1) och stötte för första gången på ordet conundrum. Eftersom jag inte omedelbart kunde lista ut dess innebörd, var jag tvungen att slå upp ordet i ett lexikon. Det betyder enligt mitt lexikon 1) gåta, särskilt som bygger på ordlek; 2) kvistig fråga, kinkigt problem; eller 3) dilemma. Seargeant använder det mest i den tredje betydelsen.  Ordet har en uppenbar latinsk form, men verkar vara ett låtsas-latinskt ord enligt en brittisk etymologisk ordbok:

1590s, an abusive term for a person, perhaps meaning "a pedant;" c. 1600, "a whim;" 1640s, "pun or word-play," a word of unknown origin, said in 17c. to be Oxford University slang. Perhaps the sort of ponderous mock-Latin word that was once the height of humor in learned circles; Skeat suggests Latin conandrum "a thing to be attempted" as the source. Also spelled quonundrum.

From 1745 as "a riddle in which some odd resemblance is proposed between things quite unlike, the answer often involving a pun." (An example from 1745: "Why is a Sash-Window like a Woman in Labour? because 'tis full of Panes"). (Källa: https://www.etymonline.com/word/conundrum)

Översättning: 1590-talet, ett skällsord för en person, kanske med betydelsen ”en pedant”; ca 1600, ”ett infall”; 1640-talet, ”ordlek”, ett ord av okänt ursprung, som på 1700-talet sades vara Oxford University slang. Kanske den typ av tungt låtsas-latinskt ord som en gång var höjden av humor i lärda kretsar; Skeat föreslår latinska conandrum ”en sak som ska försökas” som källa. Stavas även quonundrum.

Från 1745 som ”en gåta där någon udda likhet föreslås mellan saker som är helt olika, och där svaret ofta innebär en ordvits”. (Ett exempel från 1745: ”Varför är ett Sash-fönster som en kvinna i arbete/som håller på att föda? för att 'det är fullt av rutor”).

Den etymologiska ordboken online anger också lustigt nog  att användandet av ordet har fått ett uppsving under senare år.

Det hela påminner om ordet ”eksmera”´(uppskatta) i hälsingedialekterna, som fascinerade mig som barn, innan jag förstod att det var franskans ”estimer” som hade inlånats och anpassats. Men formen estimera förekommer i rikssvenskan.

1) Se intervju med Philip Seargeant i Live Science den 24/9 2024 

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

John Kinsel Sr, en av de sista så kallade ”kodtalarna” under andra världskriget, avled nyligen. Kinsel Sr. och hans kamrater var medlemmar av Navajofolket, en av de inhemska etniska grupperna på den nordamerikanska kontinenten. De bidrog till att USA kunde kryptera sina meddelanden under striderna i Stilla havet utan att de japanska styrkorna visste hur de skulle avkoda dem. För att göra detta använde kodtalarna ord från Navajospråket. Ordet för ”sköldpadda” stod t.ex för ett skal. År 2002 blev deras arbete känt för den breda allmänheten genom filmen ”Windtalkers”. Efter Kinsel Sr:s död är endast två av kodtalarna fortfarande i livet, och båda är över 90 år gamla. ( bild.de)

Anmärkning: Navajo är det största indianfolket i USA med nära 400 000 registrerade stammedlemmar, d.v.s fler än antalet islänningar. Deras reservat omfattar en yta på  70 700 kvadratkilometer. Det enda större landskapet i Sverige är Lappland med 109 702 kvadratkilometer – näst störst är Jämtland med  34 009  kvadratkilometer.

Men navajo var inte de enda äktamerikanska kodtalarna i USA:s armé under andra världskriget; totalt tjänstgjorde kodtalare från 15 stammar och folk. Den japanska underrättelsetjänsten hade underskattat den amerikanska militärens möjligheter till ”dubbel kryptering”.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Sara Zacharias och Jens Hult - Tid

Söndagens svenskspråkiga dikt

Det som händer nu

Det som händer nu

- just nu - 

är förbi på en sekund.

NU blir FÖRR

och SEDAN blir NU

och hela livet 

bara rusar förbi.

Själv springer jag efter

med andan i halsen.

Kaj Beckman

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

Ett namn, helt klart, i min smak.

Inget krångel: Enkelt, klargörande - på svenska!

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag ställde frågan frågan ”Är engelska ett hot mot nederländska?”, d.v.s ”Bedreigt het Engels het Nederlands?” på internet, och fick bland annat upp följande artikel. Här översatt från nederländska med DeepL. Oversättningen av ordet ”voertaal” till ”fordonsspråk” ändrades till ”kommunikationsspråk”. Observatör

Språkunionen (De Taalunie) får regelbundet frågor om nederländska. I Taalunie:Bericht lyfter vi fram en fråga varje gång. Den här gången gäller det frågan om engelskan hotar nederländskan utanför språkområdet.

Frågan: Hur ställer sig Taalunie till engelskans allt starkare ställning? Utgör engelskan ett hot mot nederländskan och dess utbredning utanför språkområdet?

Från: Nathalie Verschelden, praktikant på De Taalsector i Flandern, en webbplats med nyheter för och av språkarbetare och om utvecklingen inom språksektorn.

Varför: Hon skriver en artikel där hon jämför hur Taalunie, Goethe-Institutet och Instituto Cervantes ser på engelskans så kallade frammarsch och hur de främjar nederländska, tyska respektive spanska utanför sitt eget språkområde.

Svaret är: Nej, Taalunie ser inte engelskan som ett hot mot nederländskan, inte ens utomlands. Det har alltid funnits internationella kommunikationsspråk, som latin, franska och spanska, och de har aldrig hotat nederländskan. Holländskan själv var en gång ett internationellt kommunikationsspråk, men det har inte haft den positionen på flera århundraden.

Vad som däremot kan vara ett hot mot nederländskan och andra europeiska språk är att de ses som konkurrenter till engelskan inom och utanför sitt eget språkområde och sedan måste förlora mot engelskan ”i status”. Det är därför Språkunionen förespråkar att man inte väljer ett språk framför ett annat, utan det ena och det andra tillsammans och om möjligt ännu fler andra språk.

Nederländskan trivs bäst i en värld av flerspråkighet. Därför anser Språkunionen att det är viktigt att det finns utrymme för flerspråkighet både inom och utanför språkområdet, så att inte allt ensidigt görs till engelska, flera språk fortsätter att behandlas och nederländskan kan behålla sin plats i det. Detta gäller även utanför språkområdet. I en globaliserad akademisk värld där engelskan ibland dominerar ensidigt är det fortfarande viktigt att sprida detta budskap.

4/7/2016

Originalartikeln finns här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den viktigaste faktorn som gör finskan mer sårbar än många andra språk i samma storleksklass är finländarnas egen inställning till sitt eget språk, skriver Janne Saarikivi.

Är det finska språket hotat? Under det senaste året har jag fått svara på den frågan flera gånger i veckan.

Ofta måste jag först göra frågeställarna besvikna. Jag berättar för dem att finskan på många sätt är ett fantastiskt och levande språk. När det gäller antalet talare ligger finskan på 120:e plats bland världens 7 000 språk. Den ligger ännu högre om man utgår från antalet texter i stället för antalet talare. Finskan hör till de 30 största språken i världen när det gäller antalet webbplatser och antalet publicerade böcker.

Finskan i sig hotar många utrotningshotade språk, till exempel inarinna, koltan eller karelska, som alla talas i Finland.

Det finska språket är därför inte hotat enligt någon rimlig måttstock. Tvärtom är det finska språket i sig ett hot mot många hotade språk, såsom inarinna, koltan eller karelska, som alla talas i Finland.

Det finns dock en faktor som gör finskan mer sårbar än många andra språk i samma storleksklass, nämligen finländarnas språkattityder.

I Finland tror man ofta att finskan kan ersättas av engelskan. Enligt en undersökning anser endast två av tre finländare att invandrare behöver kunna finska. I Norge, som på många sätt liknar Finland, var siffran 97 procent och i Sverige och Danmark över 90 procent.

Framför allt är tanken att finska kan ersättas med engelska i arbetet med invandrare populär i min egen referensgrupp, de relativt liberala, språkkunniga och internationellt orienterade stadsborna. Denna attityd håller snabbt på att förändra vår språkmiljö. Välmenande finländare som är beredda att reservera det finska språket för ”sina egna” och tala engelska med invandrare trycker oavsiktligt in invandrarna i sin egen bubbla.

I Finland betyder ordet ”internationell” alltför ofta detsamma som engelskspråkig. Exempelvis universiteten och yrkeshögskolorna har internationaliserats i snabb takt. Aalto-universitetet ändrade nästan alla sina magisterprogram från finska till engelska. Helsingfors universitet, som är mitt hemuniversitet, har ungefär hälften av sina magisterprogram på engelska. Det erbjuds alltså mycket mindre utbildning på finska i dag än för tio år sedan, utan någon större offentlig debatt. Nu senast har regeringen föreslagit att till och med studentexamen skall kunna avläggas på engelska.

De snabbast växande ekonomierna är inte de där man talar engelska, utan de där man talar kinesiska, turkiska, arabiska, farsi och hindi.

Det är värt att komma ihåg att engelska inte är synonymt med internationalism. Engelska talas som förstaspråk av 7 procent av världens befolkning. Fyra av fem människor i världen talar inte engelska överhuvudtaget. De snabbast växande ekonomierna finns inte där man talar engelska, utan där man talar kinesiska, turkiska, arabiska, farsi och hindi.

Till och med i Finland talar ungefär en tredjedel av befolkningen inte engelska. Även om man idag kanske behöver engelska för att gå på krogen, är situationen inte särskilt jämlik för äldre, lågutbildade eller personer med inlärningssvårigheter.

Engelska som ett tredje officiellt språk tjänar inte Esbos flerspråkiga befolkning. Det kanske lockar välbeställda skattebetalare till staden, men det är inte värt att motivera det med internationalism.

Förra året rapporterades Esbos beslut att göra engelska till det tredje officiella språket i kommunen, vid sidan av finska och svenska. Men mindre än 1 procent av Esbos befolkning är engelskspråkig. Det finns fler personer i Esbo som inte har engelska som modersmål än engelsktalande, bland annat ryssar, ester och araber. Det är därför tydligt att engelska som ett tredje officiellt språk inte tjänar Esbos flerspråkiga befolkning. Det kanske lockar till sig skattebetalare med höga inkomster, men det är inte värt att motivera det med internationalism. Det vore bättre att tala om en internationell global elit med goda kunskaper i engelska, vilket är vad som eftersträvas här.

År 2009 varnade Institutet för de  inhemska språken för en trend som leder till en snabb försämring av nationalspråkens ställning och efterlyste ett program från regeringen för att trygga nationalspråken. Programmet skulle definiera hur finska och svenska i framtiden kan användas inom utbildning och arbetsliv inom olika områden.

Det finns fortfarande inget program för nationalspråken och det är snart val. Detta är en uppenbar uppgift för nästa riksdag.

Lagen kräver att det på varje mjölkförpackning skall stå på finska och svenska hur mycket kalcium och kolhydrater den innehåller per deciliter. Så vore det inte bara rimligt om lagen också krävde att menyer, platsannonser eller examensbevis ska finnas på nationalspråket och att kunderna har rätt att få service på finska också i företag inom den privata sektorn.

Janne Saarikivi

Janne Saarikivi är professor i finsk-ugrisk språkvetenskap och håller förmodligen inte med dig. Texten tidigare publicerad i Yle 2/1 2019. Här översatt från finska med DeepL.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)