I en ny studie visar lingvisten Aleksandra Ćwiek från Leibniz Centrum för Allmän språkvetenskap i Berlin att onomatopoetiska ord (d.v.s. ljudhärmande ord) är en viktig byggsten i språkutvecklingen. Fram till nu har man antagit att ikoniska gester i synnerhet, dvs. bildliga gester med händerna, var språkets ursprung. Övergången från visuell till akustisk kommunikation har förblivit ett mysterium. Lingvisten betonar dock att vokaliseringar även uppfattas av barn som ännu inte kan tala. I studien har mer än 1 000 testpersoner med 28 olika modersmål tilldelat ljuden en specifik betydelse. Även personer från muntliga samhällen, t.ex i Amazonas regnskog, kunde exakt tilldela ljuden rätt betydelse, oavsett vilket modersmål de hade. Baserat på resultaten drog forskargruppen slutsatsen att ikoniska onomatopoetiska ljud förstås på samma sätt i olika språk. Resultaten ger en tydlig indikation på att språkutvecklingen var ett samspel mellan gester och akustiska uttryck och att detta samspel utgjorde ursprunget till det mänskliga språket.

Läs hela artikeln här!  

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)