Gubbfan

8 februari 2009 17:17

Folk tror att det är fint med "utrikiska".
Just nu amerikanska, förr i världen var det franska eller tyska.
Klarar man inte amerikanska så använder man konstiga svenska modeord.
En svensk partiledare har fastnat för ETT TÄNK!
Ett tänk om dittan och dattan. Hon tänker inte flera tankar om saker och ting utan nöjer sig med ETT TÄNK!
Det är nog lika dant med engelsk/amerikanska sjukan. När det inte finns så mycket innanför pannbenet så tar man till ett engelskt/amerikanskt ord för att dölja tomheten.

Lasse

8 februari 2009 22:52

En australisk vän frågade mig idag varför en reklam som riktades till enbart svenskar var på engelska. Det enda svaret jag kunde ge honom var att svenskar är dumma i huvudet. Det kanske är att ta i, men när det gäller dem som bestämmer vad som ska visas på tv och spelas på radio stämmer det verkligen.

I helgen har jag också deltagit på en svensk förenings årsmöte. Föreningen har nyligen bytt språk till engelska på sina möten eftersom ett par språkligt inkompetenta anslutit sig. Emellertid tror jag inte att dessa fick ut särskilt mycket av språkbytet eftersom svenskarnas bristfälliga vokabulär gjorde att varje gång något viktigt skulle diskuteras sades det ordet på svenska, som "the fördragslista". Titt som tätt fick dessutom hela diskussionen föras på svenska på grund av svenskarnas undermåliga engelska. Den uppenbara frågan som naturligtvis aldrig ställdes är varför man inte kan kräva grundläggande kunskaper i svenska för att delta i dessa möten?

Hillo

9 februari 2009 18:53

Inte nog med det! Igår hade DN ett reportage från den pågående möbelmässan i Älvsjö, där inte en pryl hade en svensk beteckning. De "minst engelska" var "A Capella" och "Sahara". Att unga formgivare ger sina alster engelska namn är ett ökande fenomen och antagligen beroende på "häftighetsgraden" man inbillar sig det ger föremålen. Eller fikar man efter en hägrande export? Sen kan det faktiskt ibland bli ganska fyndigt (måste jag erkänna) som med stenfåtöljen vars sits består av mossa och murgröna. Den kallas "Living stone", och jag associerar till naturforskaren med samma namn. Antagligen har skaparen inte alls haft honom i åtanke, och i så fall hade förstås "Levande sten" varit minst lika bra eller bättre. Jag skulle snabbt kunna hitta på ett antal svenska namn på såväl denna som de flesta andra av möblerna i reportaget.