Det är skönt att se att Språkförsvaret håller igång kampen mot den inträngande engelskan. Ibland önskar jag att vi hade ett skarpare fördömande ord för personer eller organisationer som beter sig förrädiskt mot vårt språk och mot sitt land. "Quislingist" skulle kunna vara ett sådant. Förutom det historiska sammanhanget för det ju också tanken till "ligist" liksom till "lingvist", dock  mindre tydligt i det senare fallet.

Nu angrips svenskan allt oftare av femtekolonnare, dvs av de ymnigt förekommande översättningslånen. Men de är ju bara en del av svenskarnas självskadebeteende. Tydligast blir det den dag då vår nationalsång ersätts med den amerikanska. Den näst "heligaste" positionen intar väl diktläsningen på Skansen, utsänd till hela folket i den känsliga stunden då det gamla året övergår i det nya. Då borde alla varningsklockor ringa men de har fått ge plats åt lord Alfred Tennysons försvenskade "Ringklocka, ring"! Om man nu ska ha en högtravande idealistisk dikt för att markera samhörighet vid detta tillfälle, då borde det vara omöjligt att undvika en svensk dikt och det självklara valet borde bli Tegnérs "Det eviga". Hur har landets kulturbärande skikt kunna svälja denna nesa?

"Erövrar det onda all världen till slut

så kan du det rätta dock vilja.

Förföljs det utom dig med list och våld,

sin fristad det har i ditt bröst fördold"

Någon liten tröst det kanske kunde ge i denna svarta första vecka av 2026.

Bo Alvberger

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)