Jag har två frågor som pockar på svar av någon som vet.

1  Franskt r, eller skorr-r, har i Sverige nått upp till en linje som i grova drag kan sägas löpa från Varberg i väster via Gränna till Vikbolandet i öster, men med språköar insprängda, där rull-r lever vidare. Exempel är Oskarshamsorten, där olika byar kan har olika r. Ända upp till Värmland kan ett skorr-r spåras, men då i slapp form, räv blir oäv. (Källa: bl.a Dialektarkivet.) På Öland finns det ett kvardröjande rull-r, men enbart hos de allra äldsta, eftersom skorr-r invaderade ön i ungdomsgenerationen på 1950/60-talet. (Källa: min mamma, som var öländska.)

Men när jag hörde/såg på (den ganska osmakliga) teatern som TV4 sänder, och där Stefan & Krister pratar halländska, den södra varianten med roliga "skånska" diftonger, så var där genomgående rull-r. Det liksom inte passade ihop med det annars så utpräglade sydsvenska målet. Kan ni förklara hur det hänger ihop?

2  Våra germanska språk har förstås mycket gemensamt gods. Men vissa gamla ord tycks ha slunkit förbi denna gemenskap. Vårt ord lite finns i engelskan, little, men inte i tyskan. Hur kommer det sig?

Engelskans a feeling, tyskans eine Fühlung och dansk/norskans en følelse finns inte i svenskan. Men är det inte troligt att ordet funnits även här?

Bästa hälsning!

Ingvar Nilsson

Katrineholm

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)