I hjärtat av lingvistiken finns en radikal premiss: alla språk är lika. Detta ligger till grund för allt vi gör på Endangered Language Alliance, en excentrisk storfamilj av lingvister, språkaktivister, polyglotter och vanliga människor, vars uppdrag är att dokumentera utrotningshotade språk och stödja språklig mångfald, särskilt i världens hyperdiversifierade städer.

Språk är ett universellt och demokratiskt faktum som genomsyrar alla mänskliga samhällen: ingen mänsklig grupp är utan språk, och inget språk är överlägset något annat. Mer än ras eller religion är språk ett fönster mot de djupaste nivåerna av mänsklig mångfald. Den välbekanta kartan över världens cirka 200 nationalstater är ytlig jämfört med den lite kända kartan över dess 7 000 språk. Vissa språk kan vara specialiserade på att tala om melankoli, tång eller atomstruktur; vissa grammatiker kan glänsa med verbkonjugationer medan andra briljerar med syntaktiska uppfinningar. Språk representerar tusentals naturliga experiment: sätt att se, förstå och leva som bör ingå i varje meningsfull beskrivning av vad det innebär att vara människa.

Användare av sanskrit, latin, grekiska, hebreiska, arabiska, persiska, mandarin, engelska och liknande har ständigt hävdat att deras språk är heligare, mer perfekta eller mer anpassningsbara än de oskrivna, icke standardiserade ”dialekter” som de ser ner på. Men ur ett språkligt perspektiv är inget språk som används av en modersmålstalare på något sätt underlägset, än mindre trasigt. De allra flesta språk har alltid varit muntliga, och det skrivna språket är en relativt ny uppfinning som varit förbehållen en liten elit i ett fåtal högt centraliserade samhällen. Skrivandet är uppenbarligen en inlärd teknik för medveten kodning, i jämförelse med de naturliga och universella mänskliga beteendena att tala och teckna.

Uppfattningar om språklig överlägsenhet eller underlägsenhet baseras inte på något som har med språken själva att göra, utan på talarnas makt, klass eller status. Varje språk som tecknas eller talas av modersmålstalare är ett fullt utrustat system för att hantera de grundläggande kommunikativa behoven i vardagen, med förmåga att skapa eller låna ord efter behov. ”Språk skiljer sig väsentligen åt i vad de måste förmedla, inte i vad de kan förmedla”, sa lingvisten och polyglotten Roman Jakobson. Med andra ord: det är möjligt att säga vad som helst på vilket språk som helst, men varje språks grammatik kräver att talarna markerar vissa delar av verkligheten och inte andra, hur omedvetet det än är. Det är detta som gör lingvistiken så fascinerande och avslöjande.

Ross Perlin i The Guardian 22/2 2024

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Cherrie – Stockholm i natt

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ur Vid vattnet

Här på en bänk vid vattnet har jag glömt mig kvar.

Jag lyss till lätta skvalp. Ett tåg därborta far.

Ett skuggskepp länsar in mot Slussens ljusreklamer,

och som en jätteramp är hela kajen tänd.

Vad spelas det i kväll för olycksdigra dramer

bland svartnande kulisser i en gammal gränd,

ni ädla herrar, ni tillbedjansvärda damer?

Den yra staden kan ej gå till sängs. Den dras

mot blänk och bloss, den dränker sömnen i ett glas

och dagens slit i surret omkring nöjeshjulet.

En stad för starka. Ingen stad att åldras i.

Du slipper inte undan tiden, hur förstulet

du suckar efter allt som en gång är förbi

och möter allt det nya misstänksamt och mulet.

Det nya och det gamla! Jag har aldrig känt

Det som en dödlig kamp, när de ha bältespänt.

Det är ju bara livets rytm i alla tider.

Är inte det som lyfter sig med trotsigt krav

och det som nått sin topp och långsamt nedåt glider

blott vågor, stigande ur samma stora hav

och sjunkande tillbaks i havet vad det lider?

Bo Bergman

(Denna  nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Priserna kommer att överräckas i samband med en offentlig ceremoni i Foajén, Årsta Folkets hus, Hjälmarsvägen 26, Årsta torg, Årsta i Stockholm lördagen den 10/5 kl. 12.00 - 13.00 Följande motiveringar har getts: 

Sara Lövestam tilldelas Språkförsvarets hederspris

Sara Lövestam undersöker svenska språkets hemligheter och irrgångar på ett lättfattligt och spännande sätt för både den erfarna språkmänniskan och nykomlingen i språket. Hon förklarar ortografi, satslära, talesätt och ordklasser med samma outtröttliga energi och glädje. 

Coop  utnämns härmed till  Årets anglofån 2024

Coop har lyckats med den icke berömvärda bedriften att ersätta produktnamn på de nordiska språken med engelska i de nordiska länderna. Coops märkliga motivering till detta tilltag är att de engelska produktnamnen ska ”öka inklusiviteten” för alla Coops kunder. Det är förstås precis tvärtom.

Coop som rikstäckande livsmedelskedja borde leva upp till språklagens krav, även om man inte formellt är en del av den offentliga sektorn.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Starka språk frodas på andra språk. Så när det gäller frågan om engelskan dödar andra språk eller inte, är svaret kort och gott ja, den dödar andra språk på samma sätt som alla språk som är förknippade med en nationalstat dödar andra minoritetsspråk. Detta fenomen är vanligt för alla språk.

Franska dödar/har dödat bretonska, elsassiska, provensalska och alla andra minoritetsspråk i Frankrike. Thailändska dödar hmong, akha, kuuki thado och andra minoritetsspråk i Thailand. Ryska har dödat många uraliska och inuit-aleutiska språk och försökt döda många av de turkiska språken, som uzbekiska och kazakiska, och kaukasiska språk som georgiska. Men Sovjetunionens upplösning och renationaliseringen av dessa länder har potentiellt räddat många av dem. Och vem vet hur många språk mandarin-kinesiska håller på att döda just nu. Det vet bara Gud!

På samma sätt dödar eller har engelska dödat hundratals språk i USA, däribland många språk i de algonkinska, irokesiska och athabaskiska språkfamiljerna, för att bara nämna några. I Storbritannien och Irland har engelska också dödat eller nästan dödat iriska, gäliska och så vidare. Och i Australien har engelska dödat många australiska aboriginska språk.

Så i slutändan kommer språk som är förknippade med en nationalstat att döda andra minoritetsspråk som en funktion av:

• nationaliserade skolor, där framgång avgörs av kunskaper i det dominerande språket

• centraliserad regering, där kunskaper i det dominerande språket är avgörande för att få ett jobb

• socialt tryck att anpassa sig

• urban migration, som undanröjer många av hindren för assimilering

… och andra faktorer.

Det är värt att notera att ett antal länder och organisationer har försökt undvika denna situation. Indien erkänner flera dussin språk i sin konstitution, vilket är ett viktigt steg framåt. Nya Zeeland har gjort ansträngningar för att stödja maorispråket. Universitet och organisationer i USA, såsom Breath of Life Archival Institute for Indigenous Languages, försöker hjälpa indianstammar att bevara sina språk.

Men att säga att engelska kommer att ersätta andra språk i länder där det inte är det primära språket är en överdrift. Frankrike kommer aldrig att bli ett engelsktalande land. Det kommer inte heller Thailand, Ryssland, Kina eller något annat land som inte redan är engelsktalande. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda fall, utan erövring, där ett språk har ersatt ett annat nationalspråk.

Så, engelska kan ännu döda alla andra språk i Storbritannien, Australien, USA och andra platser där det är huvudspråket; alla andra minoritetsspråk i världen kan utplånas av de dominerande språken i deras land; vi kan stå inför det sorgliga ödet att bara ha några få språk per land, dvs. flera hundra. Men så länge länder existerar kommer det engelska språket inte att tränga in ytterligare, även om den amerikanska kulturen kanske gör det.

Även om idén om språkdöd börjar få mer publicitet är det viktigt att veta vad det egentligen innebär. Det handlar inte om att engelska datatermer förstör renheten i franskan eller att amerikansk rockmusik är för högljudd. Det handlar om att minoritetsspråk försvinner runt om i världen.

Översatt från The Language Nerds.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Åsa Liliegren skriver i Allas bland annat:

”Jag har alltid avskytt mitt namn. Hur i hela friden kom mina föräldrar fram till att jag skulle döpas till denna urtråkiga, hopplösa och fantasilösa bokstavskombinationen.

Vi börjar från början, barndomen. Mina kompisar hade långa namn, namn som var mjuka, eller som lät som titeln på en sång, en bok eller som att bakom detta namn döljer sig en spännande person. Det var Ulrika, Ingela, Anna- Karin, Johanna, Charlotta, Susanna… alla har mer än två stavelser och alla har det gemensamt att bäraren av dessa namn kan få ett smeknamn.”

Men bland de 20–100 mest populära flicknamnen i Sverige de senaste åren är en mycket stor andel tvåstaviga. Exempel på sådana namn från topp 20-listorna 2023 och 2024 är Elsa, Vera, Alma, Selma, Alice (enligt uttal), Signe, Astrid, Ella, Stella, Freja, Maja, Saga, Alva, Agnes, Ebba, Leah, Hedda, Alba och Iris. Även äldre listor och trender från tidigare decennier visar att tvåstaviga namn som Anna, Sara,  Emma, Malin, Jenny, Linda och Sandra med flera varit mycket vanliga.

Forskning visar att genomsnittet för flicknamn i Sverige ligger på drygt två stavelser (2,32), vilket innebär att tvåstaviga namn dominerar stort

Det är också trendigt med korta, tvåstaviga namn som slutar på vokal – särskilt ”a”. Vad sägs om Eva?

Åsa är också bekymrad över bokstaven ”å”. Bokstaven "å" förekommer i ett begränsat antal språk, främst i Norden men även i några andra språk och minoritetsspråk. De språk där bokstaven "å" används i alfabetet är:

• Svenska
• Norska (både bokmål och nynorska)
• Danska
• Finska (dock mycket sällan i bruk, men finns i alfabetet)
• Samiska (lule-, skolt- och sydsamiska)
• Bayerska (dialekt av tyska)
• Chamorro (talas på Guam och Nordmarianerna)
• Istrorumänska (talas i Kroatien)
• Nordfrisiska
• Vallonska (mest av typografiska skäl, inte historiskt)

Bokstaven ”å” skrevs tidigare ”aa” i svenskan, eftersom å-fonemet i dessa fall egentligen har uppstått ur ett långt a-ljud. De danskar som ogillar införandet av bokstaven ”å” i danskan föredrar skriva Aarhus i stället för Århus. I datasystem, utom i dem som har anpassats,  skrivs ”å” som ”aa” - se e-postadresser.

Slutligen: Om ett förnamn är en sådan pina, kan man alltid byta det. Det hinner man på 60 år.  Det är inte inristat i pannan.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvarets hederspris och Årets anglofån kommer att utdelas i samband med en offentlig prisceremoni i Foajén, Årsta Folkets hus. Hjälmarsvägen 26, Årsta torg i Årsta lördagen den 10/5 kl. 12.00

Vilka kommer att få dessa priser för 2024? Det berättar vi snart.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Linnea Lindqquist skrev på sin blogg den 26 april  bland annat:

"För drygt ett år sedan skrev jag om IES i Kista. Läs gärna det inlägget. IES säger själva att de har flera tusen elever i kö till sina skolor. Det borde innebära att de inte är drabbade av minskade elevkullar. När man får ha kö som det inte finns någon insyn i så är det bara att ta in nya elever om någon slutar. Trots den kilometer långa kön lyckas man inte behålla eleverna, eller fylla skolorna.

När jag går igenom statistiken för innevarande läsår är det tydligt att eleverna fortsätter att fly från IES. Det handlar inte om minskade elevkullar utan om bristerna i skolornas verksamhet. IES har, som ni vet vid det här laget fått skarp kritik från Skolinspektionen på flera av skolorna. Det handlar om att man mörkar ofredande mot elever, fusk med behörighetsregler och fördelningen av undervisning på engelska. SVT rapporterade att alla skolor inom koncernen bryter mot lagen.

Det är dessutom stökigt på IES. Många av skolorna har sämre trygghet och studiero jämfört med kommunala skolor.

Kort och gott: Internationella Engelska Skolan är ett luftslott som nu börjar krackelera."

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Arne Rubensson - Hoppas inte jag blir kär i dig!

Söndagens svenskspråkiga dikt

En barnsaga vid brasan

— Och prinsen bad och bevekte

och bad och bevekte, men

prinsessan hon log och lekte

och svarade: ”Kanske sen.”

När vårsolen åter smekte

ranunklerna, kom han igen.

— Prinsessan hon log och lekte

och svarade: ”Kanske sen.”

Prinsessan hon log och lekte.

Men prinsen kom aldrig igen.

De farande åren blekte

de gyllene håren till tenn.

Så levde de allt intill döden 

allena i var sitt land,

och om deras senare öden

vet ingen det minsta grand.

Prinsessan var du — och sedan

så var det inte mer,

ty klockan är elva redan,

och brasan har kolnat ner.

Karl Asplund 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)